Jackie Charlton – världsmästare och livslång socialist

När den antifascistiska organisationen Anti Nazi League (ANL) grundades 1977, var det ett slag i ansiktet på många av de fascistiskt orienterade fotbollsfirmorna, huligangrupper bland fotbollsfansen, som då började dyka upp i England. Bland de som grundade organisationen fanns nämligen två av Storbritanniens mest kända fotbollsprofiler: Brian Clough, då manager för Nottingham Forest och Jackie Charlton, då i ledningen för Sheffield Wednesday.

Jackie Charlton var en av landets mest hyllade och respekterade fotbollsspelare och -ledare: världsmästare med England på hemmaplan i London 1966, ligamästare med Leeds United 1969 och FA-cupmästare (Football Association) med samma klubb 1972. Fem år tidigare hade han utsetts till England bästa spelare.

Charlton var en urstark centerhalv med en vilja av järn.

– Jag har sett Jack med blod strömmande från ansiktet och trots det vägrade han gå av planen. Han gav sig aldrig, berättade Willie Bell, Charltons gamle lagkamrat i Leeds, i samband med Charltons bortgång.

Efter den aktiva karriären tränade Charlton Middlesbrough, Sheffield W och Newcastle innan har 1986 tog över det irländska landslag som i VM 1990 gick till en mycket sensationell kvartsfinal, Irlands största framgång någonsin på fotbollsplanen.

Jackie Charlton var också livslång socialist. Född och uppvuxen i en gruvarbetarfamilj i Ashington i grevskapet Northumberland i nordöstra England, inte långt från Newcastle, fick Charlton tidigt socialistiska värderingar. Han skiljde sig därmed från sin yngre bror Bobby, också världsmästare 1966, som aldrig yppade några politiska åsikter, men hade å andra sidan mycket gemensamt med den tredje brodern Gordon som var gruvarbetare och facklig aktivist.

För Jackie Charlton var det naturligt att engagera sig i arbetarkampen. Han hade själv arbetat i gruvan i Ashington, och under den stora gruvstrejken i England 1984-85 stod Jackie Charlton konsekvent på gruvarbetarnas sida i kampen mot Margaret Thatchers högerregering.

När Jackie Charlton avled den 10 juli, 85 år gammal, skickade förre gruvarbetarledaren Arthur Scargill en glödande hyllning till honom.

– Han var ju själv en gammal gruvarbetare från en gruvarbetarfamilj, och han var en hängiven anhängare av gruvarbetarnas kamp. Jackie och hans fru Pat lånade ut sina bilar så att gruvarbetarna kunde ta sig till strejkleden, och Pat gjorde frivilligarbete i ett kök i Barnsley som serverade mat till de strejkande, berättade Scargill för tidningen Morning Star.

Arthur Scargill berättade också om hur Jackie Charlton en gång lånade tillbaka sin egen bil från de gruvarbetare som fick använda den, för att göra en fotbollsrelaterad resa. På vägen blev han stoppad av polis - bilen var helt fullklistrad med uppmaningar att stödja strejken.

– Jack var en gigant som fotbollsspelare för Leeds United, som också är mitt lag, sade Arthur Scargill, men han var också en stark anhängare av National Union of Mineworkers och det stöd han gav oss under strejken kommer för alltid att leva kvar hos gruvarbetarna och de som stödde vår kamp. För oss är Jackie Charlton en hjälte.

Jackie Charlton var en av många engelska fotbollsspelare och -ledare med grundläggande socialistiska värderingar. Också Brian Clough (1935-2004), vid tiden för den stora gruvstrejken general manager för Leeds United och som aktiv en av engelska ligans bästa målskyttar – han gjorde 251 mål på 274 matcher för Middlesborough och Sunderland – var aktiv på gruvarbetarnas sida. Han uppmanade fotbollssupportrarna att stödja strejken.

– Alla rättänkande fotbollsfans som är arbetare borde bidra till gruvarbetarnas strejkfond, sade Clough.

Bland de mest kända socialisterna i den engelska fotbollsvärlden fanns skotten Bill Shankly (1913-1981), också han med gruvarbetarbakgrund. Shankly vann ligan med Liverpool tre gånger. Shankly använde en gång fotbollen för att förklara sin syn på socialismen:

– Den socialism jag tror på handlar egentligen inte om politik. Den handlar om ett sätt att leva, om medmänsklighet. Jag tror att det enda sättet att leva och bli framgångsrik är om man gör det i ett kollektiv, där alla arbetar för varandra och sedan delar på belöningen för det arbetet. Så ser jag också på fotbollen och på livet, skrev Shankly in sin självbiografi från 1976.