Massarbetslösheten kastar mörka skuggor över vårt land. Enligt SCB är i dagsläget nästan var tredje ungdom arbetslös.
Samtidigt gör den svenska sommaren på många håll vad den kan för att jaga bort skuggorna med mycket sol och värme, som på Kommunisternas sommarläger innevarande vecka i det fagra Bohuslän. Naturligtvis en klen tröst för alla utan jobb. Ingen har ju semester från arbetslösheten. Speciellt inte under Sven Otto Littorins fögderi där arbetslösa ska tvingas söka jobb så långt från hemorten det bara är möjligt.
I år kom maktetablissemangets närmast obligatoriska rötmånadsdebatt ovanligt tidigt, redan under Almedalsveckan i början av juli. På plats fanns förstås Littorin och resten av regering och opposition samt givetvis arbetarfienden nummer ett, Urban Bäckström, Svenskt Näringslivs vd. Alltid med sitt lika förutsägbara som tröttsamt reaktionära mantra om försämrade Las-regler.
I år kryddat med ett utspel mot att Littorin ”trixar med statistiken” för att dölja hur hög arbetslösheten är. Enligt Bäckström är Moderaterna numera arbetarkramare som gått långt åt vänster i sitt gullande med LO.
I sitt oförblommerade arbetarhat börjar Bäckström bli obrukbar till och med för borgare, som GP:s ledarskribent Fredrik Tenfält: ”Det var därför uppfriskande att finansminister Anders Borg i fredags tog ett rejält nappatag med arbetsgivarsidan och uppmanade till större konstruktivitet. Signalen om att Las inte ska avskaffas borde nu till slut ha nått fram…” I samma ledare 6 juli konstaterar Tenfält att just frågan om de ungas sysselsättning var ”några konkreta steg framåt” under Almedalsveckan.
Så tydliggörs den moderatledda regeringens reaktionära högerpolitik. I Almedalen genom ett noga genomtänkt utspel av Folkpartiets Jan Björklund om särskilda ingångslöner för ungdomar. Välvilligt sufflerad av IF Metall genom avtalssekreteraren Veli-Pekka Säikkälä, samme man som i våras undertecknade det ökända lönesänkningsavtalet.
För sitt förslag på utspel om ingångslöner på 75 procent för ungdomar fick Säikkälä givetvis i Almedalen stöd från IF Metalls ordförande Stefan Löfven, och lika givet hade fackbossarna den goda smaken att precis lagom distansera sig från Björklunds mest smaklösa nyliberalism.
Lägre ungdomslöner får nämligen enligt IF Metall inte kallas för lönesänkning. Metalls förslag är att ungdomar ska kunna anställas till lägre löner om de också ges exempelvis utbildning. Resonemanget är lika förljuget som vämjeligt. Men ordvrängandet känns igen från lönesänkningsavtalet med Teknikföretagen som ju enligt IF Metalls ledning inte handlar om lägre löner utan om arbetstidsförkortning.
De unkna utspelen och den ruttna debatten i Almedalen fullbordades i förra veckan. Av IF Metall och av arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin.
I en så kallad debattartikel i Aftonbladet 9/7 torgför Stefan Löfven IF Metalls förslag om sänkta ungdomslöner med ett minst sagt förrädiskt resonemang. Utifrån det självklara konstaterandet att ”ungdomsarbetslösheten är en tickande bomb som hotar den unga generationen och hela samhället” ondgör sig Löfven över högerns snack om ”halverade ingångslöner, statligt bestämda ungdomslöner och försämrade arbetsvillkor för ungdomar på vanliga jobb”.
Ytligt sett ett hyggligt resonemang. Men ordfasaden kan inte dölja förräderiet mot den arbetande ungdomen i lönefrågan. Nyckelorden är de avslutande ”på vanliga jobb”. Metalls budskap till arbetsköpare och högerpolitiker är i klartext: Inga direkt sänkta löner för arbetslösa ungdomar som redan har ”vanliga jobb”. Men Löfven ser gärna avtalade ovanliga jobbkonstruktioner, ”skräddarsydda och utformade utifrån ungdomars och företags behov” med tydligt lägre löner. Inte sänkta lägstalöner gu’bevars, men gärna särskilda utbildningslöner för ungdomar under avtalens lägsta lönenivåer. I sanning ännu ett sorgligt socialdemokratiskt klassförräderi.
I fredags, dagen efter Löfvens debattartikel, är Littorin på EU-toppmöte i Jönköping. Påpassligt kommenterar den moderate arbetsmarknadsministern IF Metalls debattartikel: ”Att återuppväcka detta är precis rätt. Det är modigt av dem och de har fullständig support från mig. Det kräver ingen ändrad lagstiftning eller någon ändring i Las.”
Sällan har högersocialdemokratiska fackföreningsledare så tydligt parkerat i samma båt som moderata ministrar. Visst är det sorgligt. Särskilt i tider som dessa, när fackföreningar som tar kamp för klassens intressen är mer behövda än på mången god dag.
Den stora ungdomsarbetslösheten, liksom arbetslösheten för den breda allmänheten, kan aldrig lösas genom lägre löner. Därför att lägre löner är obrukbara som medicin mot den kapitalistiska farsoten arbetslöshet.
Arbetslöshetens orsak är kapitalistisk överproduktion beroende på bristande köpkraftig efterfrågan för varor och tjänster. Behoven finns – men inte pengar hos dem som har konsumtionsbehov. Såväl enskilda, som kommuner och landsting.
Kortsiktigt kan denna sjuka bara åtgärdas genom ökad köpkraft. Och medicinen för ökad köpkraft – herrar Löfven, Säikkälä, Littorin, Borg och Bäckström – den stavas höjda löner och full sysselsättning.
En uppfriskande debatt, som utifrån dessa grundläggande sanningar söker fungerande lösningar på den vidriga ungdomsarbetslösheten lär aldrig höras i Almedalen. Den måste initieras och drivas av de berörda, av vanliga ungdomar och arbetande i alla åldrar.
Varför inte börja på Kommunisternas sommarläger.
15 juli 2009
Proletären nr 29
