I fredags presenterade högerregeringen någon man kallar ”nationell strategi för att möta hotet från terrorismen”. Det låter storståtligt och åthävorna är storståtliga, åtminstone när utrikesminister Carl Bildt och justitieminister Beatrice Ask presenterar aktstycket på DN-debatt (8/8). Men om det påstådda hotet från terrorismen finns skvatt ingenting. Istället reduceras regeringens ansträngningar till en strategi för ökad kontroll och övervakning av medborgarna, för framtida bruk.
Bildt och Ask påstår att det förekommit terroristhandlingar i Sverige sedan 1970-talets början och att terroristbekämpning sedan dess tillhört statens mest fundamentala uppgifter. Det är rent lögnaktigt. Sant är det förekom några få terroristaktioner på 1970-talet, med ockupationen och sprängningen av den västyska ambassaden i Stockholm 1976 som en medial höjdpunkt. Men sedan dess har Sverige varit förskonat från terroristbrott. Ända in på 2000-talet ägnade staten därför inte denna typ av brott någon särskild uppmärksamhet. Istället sattes Säpo att övervaka och egistrera vänsteraktivister och radikala arbetare.
Terroristbekämpning blev en fundamental uppgift först med det s k kriget mot terrorismen, d.v.s. med George W Bushs angreppskrig mot Afghanistan och Irak. I och med detta krig, och inte minst genom Sveriges uppslutning i det, som i ockupationen av Afghanistan, så fick Säpo nya instruktioner. Nu gällde det att övervaka muslimer bosatta i Sverige, framförallt i presumtivt syfte, för några muslimska terrordåd har inte genomförts här i landet och Säpo bedömer risken för sådana som ytterst liten, åtminstone ännu.
Historieförfalskningen är inte oväsentlig. Bildt och Ask och med dem regeringen och den socialdemokratiska oppositionen målar upp en hotbild som inte finns eller som i vart fall är otroligt överdriven. För att i skydd av skrämselpropaganda kunna genomföra en repressiv undantagslagstiftning som inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle.
Bitvis tar sig historieförfalskningen häpnadsväckande former. Som när Bildt och Ask frammanar internationellt samarbete som det bästa skyddet mot terroristangrepp, underförstått med likasinnade länder, som med USA, EU och Israel.
Det är sanslöst. I det mån det föreligger ett framtida terroristhot mot Sverige, så beror detta hot på stödet till USA:s kolonialkrig och till Israels brottsliga ockupationspolitik. Finns det ett hot, så är det orsakat av stödet till imperialismens brott i den muslimska världen och på samarbetet med imperialistiska makter som USA, EU och Israel. Varvid det bästa skyddet givetvis är att omgående avbryta detta samarbete.
Att ta hem de svenska trupperna från Afghanistan vore att undanröja framtida terroristhot mot Sverige. Men en sådan åtgärd föresvävar inte ens regeringen. Solidariteten med imperialismen går före det skydd man påstår sig vara ute efter.
I sak innehåller regeringens ”nationella strategi” ingenting nytt. Bildt och Ask anklagar visserligen sina företrädare för att inte ha tagit ett samlat grepp om terrorismfrågan, men utöver Thomas Bodströms polisstatsmässiga lagstiftning, som medger en aldrig tidigare sedd övervakning av medborgarna, så har de bara sin krissamordnare i regeringskansliet att lägga till.
Ingen nytt, men ändå anmärkningsvärt. Som när regeringskansliet i sin presentation av den s k strategin slår fast att begreppet terrorism rymmer mycket mer än planering och utförande av attentat. Den som manar till uppror mot förtryck är enligt Sveriges regering en terrorist (”spridning av våldsbudskap”) liksom den som tar till vapen mot en ockupationsmakt, regeringen definierar rentav ”utbildning i gerillakrigföring” som terrorism. Självklart är det också terrorism att samla in pengar till en terroriststämplad befrielserörelse (”insamlande av pengar till terroristnätverk”).
Vi har hört smörjan förut, men det är ändå allvarligt när den presenteras som en nationell strategi, gällande för lång tid.
Att terroriststrategin har kampen mot imperialismen i skott-gluggen är uppenbart, vilket inkluderar antiimperialismen här hemma. Med regeringens definitioner hade såväl solidariteten med FNL i Vietnam som med ANC i Sydafrika varit terrorism, vilket ger perspektiv på vad det handlar om. Den som solidariserar sig mot motståndskampen i Irak eller Afghanistan eller Palestina skall akta sig väldigt noga, särskilt och om han eller hon är muslim.
Ändå vill vi varna för det muslimska kortet. Den repressiva lagstiftning som införs med hänvisning till det muslimska hot som inte finns, åtminstone inte ännu, kan användas mot alla som bor i Sverige. Av skäl som ännu inte är uttalade. Så har Greenpeace åtalats i Danmark med stöd av den danska terroristlagstiftningen.
Denna lagstiftning måste bekämpas av alla demokrater. Med näbbar och klor. För att den inskränker allas rättigheter och integritet. Terrorism kan vi skydda oss mot denna lagstiftning förutom. Genom att ta ställning för de förtryckta istället för mot dem.
