Kristdemokraternas försök att spela högerns samvetsömma hjärta går på budgetmina efter budgetmina. Efter Göran Hägglunds svek mot pensionärerna följer därför helt logiskt Maria Larssons svek mot de tvångsomhändertagna.

För att vinna politisk poäng på en fråga som berör alla människor med hjärtat på rätta stället beställde Larsson en utredning om kompensation till personer som tvångsomhändertogs som barn och som alltför ofta hamnade i omänskliga förhållanden. Enligt uppdrag landade utredningen i ett löfte om en ursäkt parad med ekonomisk kompensation. Larssons poäng var inmutad.

Av någon mystisk anledning satte dock Larsson från början en tidsmässig bakre gräns för kompensation till 1980, en brasklapp hon nu använder för att fly undan sitt löfte, på brännvinsadvokatens vis, detta sedan den hjärtlöse snåljåpen Anders Borg sagt blankt nej till att slösa pengar på så triviala ting som misshandlade arbetarbarn.

Nu försöker Larsson sopa ihop sin förlorade heder genom att bjuda in oppositionen till överläggningar. Men hedern är redan ödelagd. Den som går i Anders Borgs ledband, fjättrad med nosring, har ingen trovärdighet som samvetsöm humanist, oavsett om politiska realiteter tvingar Reinfeldt och hans finanstorped att krypa till korset.

Självklart skall de av samhället misshandlade få sin kompensation. För att ett löfte är ett löfte och för att samhället och dess förvaltare måste stå för sina gräsligheter.