Efter tre års malande har det utkristalliserats en tydlig majoritet i den parlamentariska grundlagsutredningen, inte särskilt överraskande genom att miljöpartiet nu gör gemensam sak med den borgerliga alliansens partier.
Den utvidgade borgaralliansen presenterar resultatet av sina vedermödor i tolv punkter, givetvis på DN-debatt (20/5). Det är ett märkligt aktstycke, där EU-medlemskapets konstitutionella konsekvenser inte nämns med så mycket som ett ord, men där så kallade trängselskatter lyfts fram som en avgörande konstitutionell fråga. Tacka miljöpartiet för det.
*
Att EU-medlemskapet ändå utgör fonden till den konstitutionella reform som nu förbereds är givet. Visserligen har grundlagen redan ändrats för att anpassa Sverige till det faktum att EU numera utgör ett överordnat organ, men den nuvarande grundlagen bär ändå prägel av tiden före medlemskapet i EU, vilket kräver en mer fullständig revidering.
Detta skall sägas direkt. Med medlemskapet i EU utgör Sveriges grundlagar inte längre grundlagar i vedertagen bemärkelse. Eftersom EU-lagen står över inte bara svensk lag utan också över svenska grundlagar. Hamnar en svensk grundlagsparagraf i konflikt med EU-lagen, så är det den senare som gäller.
Detta helt grundläggande faktum berör dock inte grundlagsutredningen, vilket den utvidgade borgaralliansens moltigande om EU visar. Så lär den klassiska inledningsparagrafen i regeringsformen – ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket” – finnas kvar också efter en revidering, trots att den inte längre svarar mot verkligheten. Den offentliga makten i Sverige utgår numera från EU och i vederbörliga fall från juristerna i EU-domstolen, vilket Vaxholmsdomen utgör ett bara alltför tydligt exempel på.
Betänk detta. Regeringsformens paragraf 4, som också lär bestå, säger att det är riksdagen som stiftar lagarna i Sverige. Men faktum är att 80 procent av de lagar som numera stiftas har sitt upphov i EU. Riksdagen har bara att expediera redan fattade beslut, utan formell möjlighet och framförallt utan kurage att säga nej.
Med detta sagt skulle man kunna hävda att grundlagsutredningens arbete är skäligen ointressant, det syftar inte till att lägga fast och tydliggöra de verkliga maktförhållandena i Sverige, utan till att bädda in i grunden odemokratiska maktförhållanden i ett demokratiskt skimmer.
Det vore dock oansvarigt och felaktigt att närma sig frågan på ett sådant sätt. Sveriges grundlagar är till viktiga delar ett resultat av folkets kamp för demokrati, som tryckfrihetsförordningen, ett demokratiskt arv som måste värnas i kamp mot odemokratins EU och mot de krafter går EU:s ärenden här i landet.
Må vara att grundlagen inte längre svarar mot verkligheten. Men verkligheten kan återbördas till grundlagen genom att Sverige lämnar EU eller åtminstone genom att de som påstår sig företräda folket hävdar svensk lag gentemot EU, som i Vaxholmsfallet. Detta är en av de stora utmaningarna i kampen för en demokrati värd namnet.
*
Låt oss med detta granska den utvidgade borgaralliansens vedermödor, som till sin huvuddel utgörs av skrap på ytan. Visst kan man diskutera skilda valdagar för riksdags- och kommunval och nya regler för personval, men den typen av frågor gör ingen avgörande konstitutionell skillnad.
Men förslaget innehåller åtminstone en dramatisk förändring. Så vill den utvidgade alliansen införa en juridisk överprövning av politiska beslut. Genom införandet av en författningsdomstol.
Förslaget kan i förstone synas tämligen harmlöst, arrangemang av detta slag finns redan i Tyskland och USA och inte minst i EU, där EU-domstolen har exklusiv rätt att tolka de politiska beslutens förenlighet med EU-lagen. Men skenet bedrar.
Inrättandet av en författningsdomstol innebär en politisk maktförskjutning, från folkvalda organ, åtkomliga för folkliga opinioner, till en juridisk instans bortom demokratisk påverkan.
I politiska termer handlar det om att demokrati ersätts med teknokrati, av expertvälde.
Vi har redan sett prov på en sådan maktförskjutning i EU-Sverige, som när riksbanken på nyliberalt manér gjordes oberoende. Med denna ordning styr numera ett antal bankdirektörer oinskränkt över penningpolitiken, bortom allt vad demokratisk påverkan heter.
En oberoende riksbank var ett nyliberalt krav enligt sloganen ”mer marknad, mindre politik”. Nyliberalerna vill frigöra den heliga inflationsbekämpningen, och därmed kampen mot arbetslösheten, från politisk påverkan.
Numera vill nyliberalerna ta ett steg till. Genom att införa en överprövning av politiska beslut, som när professor Lars Calmfors vill införa ett ekonomiskt råd, lett av honom själv, för att pröva den ekonomiska politikens förenlighet med nyliberal dogm, och framförallt genom kravet på en författningsdomstol, där jurister skall pröva lagstiftningens förenlighet med överordnade lagar, som i retoriken är grundlagen men i praktiken EU-lagen.
Att vänta på utslag i EU-domstolen tar för lång tid. Därför vill nyliberalerna ha en författningsdomstol som snabbare och mer effektiv dömer ut allt som inverkar menligt på kapitalets frihet, som Lex Britannia och annat bråte från klassamarbetets tid.
*
Det handlar om ren klasspolitik, där den sk nykonstitutionalisterna vill att monopolkapitalets intressen i än högre utsträckning skall diktera politiken, ett innehåll som faktiskt observeras av statsvetarprofessorn Rune Premfors.
”Den primära drivkraften, medveten eller ej, förefaller istället vara att genom en ny svensk grundlag införa institutioner och processer som ytterligare begränsar demokratins räckvidd – inte minst, och för att sluta cirkeln, för det fria näringslivets skull”, skriver Premfors i ”Den starka demokratin”.
Vad övriga partier i grundlagsutredningen säger om förslaget om en författningsdomstol återstår att se, men Kommunistiska Partiet säger kategoriskt nej. Må vara att EU-medlemskapet redan satt demokratin på undantag, till förmån för marknadens diktatur, men vi bekämpar varje steg som förstärker denna utveckling. För att samtidigt resa kampen mot EU som den viktigaste demokratiska kampen i dagens Sverige och Europa.
Ledarsidan
Proletären nr 21, 2008
