Livsklubb backar Las-uppropet
– Man måste kämpa. Gör man det inte får man skämmas sen, säger mekanikern Love Liew-Persson, som fått sina arbetskamrater att skriva på uppropet mot LO:s Lasuppgörelse.
Love Liew-Persson är mekaniker på Barry Callebauts chokladfabrik i Kågeröd utanför Helsingborg. Som ordförande i Livsklubben och skyddsombud var han tidigt ute med att informera sina arbetskamrater om de planerade inskränkningarna i Las.
– Alla uppskattade det. Det har kommit så lite information om det i borgerlig media och facket har också försökt tona ner det. Så det blev väldigt uppskattat. Alla sa liksom ”Vad fan, det här är ju helt galet!”
När det kom till den uppropet mot Las-uppgörelsen skrev alla 27 medlemmar i fackklubben på utan att tveka. Tyvärr är det bara hälften av dem som jobbar inom produktionen.
– Det är ett stort problem på svenska arbetsplatser. Det speglar det individualistiska samhället. Det är speciellt svårt för unga att förstå varför man ska gå med i facket. De tar så mycket för givet.
De har kanske inte fått uppleva så många ”segrar”?
– Jo, så är det också. Hela mitt liv har det varit att kämpa emot den ena försämringen efter den andra. Man agerar nästan bara ankare för att stoppa det värsta.
– Jag förstår ju att näringslivet inte är rädda för arbetarklassen längre. Men man gör ju vad man kan. Man måste kämpa. Gör man det inte får man skämmas sen.
Love Liew-Persson kallar inskränkningen i Las för den ”största försämringen i mannaminne”. Och han är mycket besviken på facket för att de inte varslade om strejk direkt.
– I min värld är det helt absurt. Missnöjet är jättestort inom facket. Det är i stort sett bara ledningen och några enstaka kursansvariga som låtsas som ingenting.
Love Liew-Persson berättar om en facklig kurs han var på i somras som skulle handla om Las, men nästan enbart handlade om socialdemokratins kamp mot kommunister och fascister och hur bra det har funkat de gånger sossarna kommit överens med kapitalet.
– Det var helt crazy alltså. Och de allra flesta vågar inte säga emot när pamparna kommer och babblar. Jag käftar emot så gott jag kan… men det är svårt att snacka emot de slipade snubbarna. Deras svar är så långa och krångliga så när de är färdiga vet man knappt vad de har sagt och hur man ska bemöta det. Och så använder de alla möjliga härskartekniker.
Las-uppropet (Rädda Las – Nej till försämrat anställningsskydd) initierades av gräsrotsorganisationen Husby Arbetarcentrum och har samlat omkring 2400 underskrifter på en dryg månads tid. Gruppen planerar nu en aktionsdag den 19 mars.
Love Liew-Persson är glad över responsen, även om han inte hyser några förhoppningar om att den kommer att leda till att förbundet ändrar sig.
– Såna saker är bra. Lite enhet i frågor som är grundläggande för alla arbetare. Kanske kan det skapa en grund för något större motstånd för alla som inte bara vill räta in sig i sossarnas svikarled.
En aktuell fråga på hans arbetsplats är införandet av ett nytt lönesystem, som bland annat skulle innebära att ledningen ensidigt skulle kontrollera pottsystemet och inte heller behöva ge uppgifter på vad folk tjänar och får för löneökningar.
– Vi har sagt nej, men de kör på. Det kommer bli en fajt framöver. Vi får inte ge oss för det här kan bli vägledande för andra framöver. Som tur är har vi samarbete med klubben på en annan av deras fabriker i Mjölby, de har samma hr-avdelning och driver samma kamp. Det känns också som att förbundet har vaknat till och backar oss lite. Åtminstone i den här frågan.
Du kan läsa mer om kampanjen på radda-las.nu