”Lojalitetsplikten är från medeltiden”
Brevbäraren Emilia Lejon-Amrén fick en varning av Postnord för att hon berättade i media om missförhållanden på jobbet. Men får du inte prata med journalister om vad som händer på din arbetsplats? Proletären har pratat med två experter på området.
Brevbäraren Emilia Lejon-Amrén fick en erinran från Postnord för att hon uttalat sig kritiskt i Sekotidningen och lokaltidningen Mitti mot postens varannandagsutdelning. Men får en anställd inte vittna om missförhållanden på jobbet? Och hur fungerar meddelar- och tryckfriheten?
Nils Funcke har jobbat som journalist i över 30 år och är en av de mest erfarna och kunniga i Sverige på yttrandefrihetsfrågor. Han menar att Postnord, trots att det är ett privat företag, är skattefinansierat och anförtrott med en särskild viktig samhällsfunktion. Något som bör betyda att Postnords personal skyddas av visselblåsarlagen men också av tryckfrihetsförordningen.
– Postnord måste lära sig att det finns grundlagar i Sverige. Brevbäraren som fått erinran använder sin rättighet när hon pratar med tidningar om problemen på företaget. Och hon ger inte uttryck för något allmänt missnöje eller röjer några företagshemligheter. Det är saklig kritik mot varannandagsutdelningen, och enligt visselblåsarlagen är man då skyddad från repressalier.
– Vad jag förstår har brevbäraren också tagit kritiken via interna kanaler först. Då är det märkligt att ett statligt företag agerar på detta sätt mot en av sina anställda.
Den erinran som Emilia fått är så pass detaljerad och skarp i sin kritik att den borde klassas som en varning, menar Nils Funcke.
I Postnords erinran står att Emilia kan få sparken om hon fortsätter prata med media. Ändå väljer Postnord att kalla sitt brev för ett ”kartläggande av vissa skyldigheter i din anställning”, inte en varning.
– Postnord kan skriva vad de vill. Etiskt och moraliskt borde statliga företag föregå med goda exempel för yttrandefrihet, men nu är det tvärtom. De går knallhårt mot brevbäraren. Tar i från tårna och menar att hon kan sägas upp från jobbet om hon fortsätter, säger Nils Funcke.
Kurt Junesjö är arbetsrättsexpert och har tidigare jobbat på LO-TCO rättsskydd. Han har samma inställning till brevet som Nils Funcke.
– Jag skulle kalla Postnords resonemang om att det bara är en ”kartläggning” för struntprat. Du kan inte råna en bank och säga: ”Det här är inte ett rån, jag vill bara ha era pengar.” Det går inte att friskriva sig från skuld genom att hävda motsatsen.
För att ge ut en sådan varning måste Postnord först förhandla med Emilias fackförbund, Seko, enligt medbestämmandelagens paragraf 11, menar Kurt Junesjö. Vilket inte skett, enligt Emilia.
Paragraf 11 säger att en arbetsgivare, på eget initiativ måste ”förhandla med arbetstagarorganisationen” om ett företag beslutar om ”viktiga förändringar i arbets- eller anställningsförhållandena för arbetstagare som tillhör organisationen”. Vilket i högsta grad skulle vara fallet om Emilia skulle bli av med jobbet för att ha blivit intervjuad.
– Här kan arbetsgivaren ha gjort sig skyldig till två brott: Postnord har inte förhandlat med den fackliga organisationen. Då kan arbetaren, via sitt fackförbund, begära förhandling om skadestånd. Det andra är att varningen i sig kan vara obefogad.
För att få reda på om Postnords varning är obefogad eller inte kan det krävas ett domstolsbeslut som granskar MBL. Samma sak gäller om det är ett brott mot meddelar- och tryckfriheten. Meddelarfriheten omfattar dock inte uttalanden som görs på sociala medier, menar Kurt Junesjö.
Men får ett företag granska vad du, som anställd, gör och säger på sociala medier?
– Ja, det får en arbetsgivare, svarar Kurt Junesjö.
Vad tycker du om det?
– Vi har en arbetsrättslig lagstiftning som i stora aspekter går tillbaka till medeltidens feodala lagar som alltid skyddade husbonden. Arbetsgivaren har befogenheter som inskränker vårt privatliv på ett intrikat sätt.
– Lojalitetsplikten, som Postnord i detta fall hävdar, kommer från när riddarna skulle svära trohet till sin husbonde eller slottsfogde. Och detta finns alltså fortfarande kvar i dagens arbetsrättslagstiftning.