Medlemmarna förbannade när facktopparna vek ner sig – igen
Medlemmar i Pappers, Fastighets och Byggnads är både besvikna och förbannade på sina förbundsordföranden, som än en gång sviker medlemmarna efter att först ha sagt sig vilja skrota strejkrättsutredningen.
”Ingen ska röra vår strejkrätt. Ingen!” Så lät det från Byggnads förbundsordförande Johan Lindholm i januari 2018, när frågan om en inskränkning av strejkrätten kom upp på bordet.
I sitt Facebookinlägg skrev han också att ”vi färdats hundra år tillbaka i tiden. Aldrig trodde jag att vi skulle behöva gå ut och försvara vår strejkrätt.”
Sen kom överenskommelsen mellan LO och Svenskt näringsliv, och så var en inskränkning plötsligt ett nödvändigt ont.
Men när Hamnkonflikten – enligt politiker, fack och arbetsköpare själva orsaken till att inskränkningen behövdes – slutade med att det tecknades ett kollektivavtal, då gick Lindholm istället ut och sa att strejkrättsutredningen borde skrotas.
Det tog fyra dagar, sen hade partipiskan tvingat Lindholm tillbaka i fållan. Hela LO:s styrelse, det vill säga LO-ledningen och samtliga förbundsordföranden, lät publicera en debattartikel som försäkrade att de allihop ville inskränka strejkrätten.
Även två andra förbundsordföranden passade på att låta radikala i den öppning som fanns mellan hamnkonfliktens lösning och att S och LO krävde rättning i leden.
Pappers ordförande Matts Jutterström och Fastighets Magnus Pettersson har båda gjort identiska resor; Först mot inskränkning, sedan för inskränkning, och så mot igen, och till sist för en inskränkning av strejkrätten.
Pappers ledning till och med trotsade förbundets högsta beslutande organ, kongressen. Kongressen i maj 2018 tog tydlig ställning mot inskränkningar i strejkrätten.
Två veckor senare gick Pappers ledning, tillsammans med övriga LO, fram med sitt eget förslag på inskränkt strejkrätt. Utarbetat tillsammans med de andra centralorganisationerna Saco och TCO, samt kapitalisterna i Svenskt näringsliv.
”Han ska representera medlemmarna, inte LO-topparna”
Varför tror du att han uttalade sig mot strejkrätten efter att hamnkonflikten tog slut, om han ändå skulle rätta sig i ledet igen?
– Han är väl en vänstersosse och tycker kanske så egentligen. Och han har ju hård press på sig underifrån, från alla medlemmar som engagerat sig i frågan. Det var ju väntat att han skulle vika ner sig igen, men det var synd. Det hade varit bra med stora förbund som stod upp för strejkrätten.
– Nu är det är upp till oss medlemmar att ta tag i detta, och pressa honom. Han är ju vår ordförande, inte LO-topparnas.
Simon Kappelmark, ordförande i Fastighetsklubben på kommunala Bostadsbolaget i Göteborg är inne på samma spår som Jesper Pernhall.
– Nu gäller det att fortsätta jobba med frågan. Det finns ju nätverk som Försvara strejkrätten på olika ställen i landet.
– Det finns ju en vilja egentligen. Man tycker att det är ett värdelöst förslag, men ändå rättar man sig i ledet. Man går tillsammans hand i hand rakt ner i träsket.
De hänvisar till det parlamentariska läget, att om man inte går vidare med det här förslaget finns risken att högermajoriteten i riksdagen röstar igenom något ännu värre.
– Som om samhällsförändringarna är ett schackspel, att allt ska gå den parlamentariska vägen. Arbetarrörelsen står på två ben, det politiska och det fackliga. Men varför ska det fackliga hela tiden släpa efter det politiska? Varför inte ta till politisk strejk? Snart är det ju förbjudet!
– I riksdagen är det upp till Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet nu. De hotade ju med att de kunde fälla regeringen.
Men vilket parti tänker du att V skulle få med sig på att fälla regeringen i den här frågan?
– Det är inte jag som ska lösa det. Men enligt Jonas Sjöstedt skulle det ju inte vara några problem. Så nu är det upp till bevis!