Kommentar: Otippad vänsterseger i Frankrike – men utmaningarna består
Vänsterkoalitionen Nya folkfronten blev oväntat störst i den andra omgången av valet till nationalförsamlingen i söndags, tack vare en överenskommelse med Macrons parti om att stoppa Marine Le Pens högerextrema Nationell samling. Nu återstår för den bräckliga vänsteralliansen att också försöka få lite arbetarpolitik igenom parlamentet.
Vänstersidan i den franska politiken agerade rappt efter att president Emmanuel Macron oväntat utlyste nyval på valnatten den 9 juni efter valet till EU-parlamentet. Redan dagen efter lanserades Nya folkfronten (NFP), som efter några veckor av intensivt kampanjande blev störst i söndagens val.
NFP samlar Jean-Luc Melenchons vänsterparti Okuvliga Frankrike (LFI), det klassiska socialdemokratiska partiet SI, det gamla kommunistpartiet PCF och de gröna. Sinsemellan finns det stora spänningar både mellan och inom partierna, vilket bidrar till att det inte finns en självklar kandidat till premiärminister från vänsterfronten.
Om det blivit som det såg ut i opinionsundersökningarna hade Jordan Bardella från Marine Le Pens Nationell samling (RN) haft störst väljarstöd för att bli ny premiärminister efter valet, även om han själv sagt att han bara skulle acceptera posten om RN fick egen majoritet.
Det var de till slut inte i närheten av. RN och dess allierade kandidater från det klassiska högerpartiet Republikanerna fick trots 37 procent av rösterna bara 143 av 577 platser i parlamentet, en ökning med 54 mandat men inte ens hälften av de 289 som krävs för att bilda en majoritetsregering.
Anledningen är att NFP och Macrons Ensemble-koalition gjorde upp om att dra tillbaka sina tredje- och fjärdeplacerade kandidater från första omgången i de valkretsar där de gått vidare genom att få mer än 12,5 procent av rösterna. Det var första gången som Macrons parti gengäldade tjänsten, efter att miljoner vänstertänkande fransmän två gånger om röstat på den arbetarfientlige Macron när han stått emot Marine Le Pen i andra omgången av presidentvalet.
NFP fick som största partigrupp nu 182 platser i nationalförsamlingen med 25,8 procent av rösterna, Macrons Ensemble 168 med 24,5 procent av rösterna. Det gav att när den sittande premiärministern Gabriel Attal ville lämna in sin avskedsansökan nobbade Macron honom, och nu är det troligt att Macrons partikamrat Attal sitter kvar på posten åtminstone över OS i Paris som börjar om två veckor.
Valresultatet har också lugnat den så kallade marknaden och de internationella finansinstitut som fruktade att RN skulle få egen majoritet och bryta med Macrons extremt krigsaktivistiska linje i Ukraina – trots att Le Pen och RN på sistone understrukit att de stödjer vapensändningarna till kriget.
Men med det splittrade valresultatet är den europeiska vapenindustrins vinster säkrade för den närmsta framtiden, och vänstern inom NFP kommer knappast att på enbart parlamentarisk väg kunna dra tillbaka Macrons arbetsmarknads- och pensionsreformer – som hatas av folket men älskas av ”marknaden”, det vill säga kapitalisterna.
Israels diasporaminister Amichai Chikli har samtidigt rört upp en mindre diplomatisk storm både i Frankrike och hemma i Israel, genom att öppet stödja det högerextrema RN och Marine Le Pen som framtida fransk president. Pappa till såväl Marine som partiet hon leder är Jean-Marie Le Pen, som ökänt kallat nazisternas gaskamrar för ”en detalj” i andra världskriget och talat väl om Philippe Pétain som ledde den franska Vichyregeringen under den nazityska ockupationen.
Men i takt med att den moderna europeiska extremhögern gömt undan den öppna antisemitismen till förmån för en mer gångbar islamofobi har partier som RN i Frankrike – och SD i Sverige – kommit att bli det likaledes högerextrema Israels bästa vänner.
Vänsterfronten lyckades med att stoppa RN från regeringsmakten. Nu återstår den svårare utmaningen för vänsterflygeln inom NFP att också faktiskt få igenom någon progressiv politik för den franska arbetarklassen.