Personalbrist skapar orättvisa och stress i äldrevården
I Haparanda kommun har bemanningen inom äldreomsorgen blivit så ansträngd att vikarierna bara erbjuds en tretimmarsutbildning. Något som kommer att leda till en ökad arbetsbelastning för ordinarie personal. "Sliter man ut personalen, en efter en, så kommer de inte att orka säga ifrån", menar undersköterskan Sari Juntikka.
Bemanningen inom äldrevården i Sveriges kommuner är ansträngd. För några veckor sedan kunde Proletären rapportera om Sotenäs kommun där semestern fortfarande var oklar för många av kommunens vårdarbetare.
I Haparanda finns det en liknande problematik. Här har kommunen tvingats ta in vikarier utan utbildning som bara erbjuds en tretimmarskurs innan de börjar jobba inom vården.
Undersköterskan Sari Juntikka menar att detta kommer att leda till en ökad arbetsbelastning för ordinarie personal.
– Vad som krävs är att cheferna frilägger någon som kan utbilda vikarierna under en längre tid. Vi måste få tid till att gå igenom alla behov som de boende kan tänkas ha. Nu ska detta istället ske under arbetstid, samtidigt som vi måste sköta alla andra arbetsuppgifter.
– Vi kommer att behöva agera arbetsledare för dessa vikarier eftersom de saknar en grundläggande utbildning. Det kommer bara att leda till en irritation och en stress för alla på avdelningen.
Tretimmarsvikarierna, som Sari Juntikka kallar dem, kommer att få 150 kronor i timmen för sitt jobb inom kommunen. En timlön som i vissa fall kommer att vara högre än den för ordinarie personal, som både har erfarenhet och en utbildning.
Även om denna löneskillnad kommer ses som en orättvisa så understryker Sari Juntikka att det finns långt större problem i Haparanda i form av bemanning, arbetsbelastning och stress.
– Nästan varje dag ställer jag mig frågan om vilken lag det är jag bryter mot. Och vi har en skyldighet att rapportera om avvikelser och göra anmälningar om något går fel. Men det finns tyvärr en tystnadskultur. Och är du den som rapporterar om avvikelser riskerar det att påverka löneökningen.
– Det är på grund av individuella löner många i personalen inte vågar uttrycka sig, säger Sari Juntikka.
Frågan kring just individuella löner omtalas inom Sari Juntikkas eget fackförbund Kommunal. Nästan hälften av alla medlemmar tycker att systemet borde skrotas, enligt en egen undersökning från fackförbundet.
– I en grupp finns det alltid människor som tycker om att göra olika saker. Vissa tycker om att sköta beställningar. Andra gillar mjuka saker; att prata med boende och ge dem uppmärksamhet och uppmuntran. Men i dagsläget värdesätter cheferna administrativa arbetsuppgifter.
– Det här är ett systemfel. Men systemet går nog också ut på att splittra kollektivet. Sliter man ut personalen, en efter en, så kommer de inte att orka säga ifrån. Gamla och sköra blir de som betalar priset.
Sari Juntikka efterfrågar en ordentlig dialog mellan personalen på golvet och cheferna. Och hon understryker att denna dialog inte bara får ske en gång i månaden på olika möten. Vad som krävs är ett kontinuerligt arbete med både arbetsmiljö, scheman och löner för att personalen inte ska lämna eller slitas ut i förtid.
– Vi behöver vettiga scheman! Och delade turer är inte största problemet. Det man nu kallar ”hälsoschema” är ett rent skämt. Du ska inte behöva jobba fram till 21.30 och sen börja 06.30 dagen efter.
– Fråga personalen på golvet! Vi vet hur vi vill ha det för att orka, men det krävs ett krafttag från kommunen och chefer vad gäller dialog och kontinuerligt arbetsmiljöarbete. Framförallt måste de våga öppna ögonen och se verkligheten som vi undersköterskor och omsorgspersonal lever i, avslutar Sari Juntikka.