Hoppa till huvudinnehåll

Polischefen: ”Detta är inte acceptabelt”

Trots brottsmisstankar och inblandning i två skjutningar blev den 49-årige polisen befordrad till yttre befäl. Polisområdeschef Elisabeth Anestad menar att anklagelserna kom som en blixt från klar himmel.

– Kollegorna har oerhört svårt att förstå vad som hänt, säger Elisabeth Anestad, polisområdeschef i Örebro.
Polismyndigheten

Tidigare i år åtalades en 49-årig polis i Örebro för våldtäkt, rattfylla, dataintrång, tjänstefel, brott mot tystnadsplikt och ringa narkotikabrott. Han friades från våldtäkt och rattfylla men dömdes på övriga punkter.

Proletären kan nu avslöja att 49-årigen är samme polisman som varit involverad i två dödsskjutningar under sin tid på polisen, samtidigt som han blivit befordrat till yttre befäl. En titel han hade kvar fram tills domen i mars 2020.

Elisabeth Anestad är polisområdeschef i Örebro sedan i februari 2019. Hon vill därför inte uttala sig om händelserna i Lindesberg och på Nygatan i Örebro.

Den dömde polisen blev befordrad till yttre befäl under sin tid hos er. Stämmer det?
– Han var gruppchef och yttre befäl, ja. Då arbetar man i fält och har ett ansvar. Inte som chef, men man leder den yttre tjänsten i ett område. Varför han blev tilldelad den platsen kan jag inte svara på.

Dök det aldrig upp anmälningar mot polismannen, från allmänheten eller kollegor?
– Nej. Hade det gjort det hade det blivit direkta åtgärder. Detta är inte acceptabelt. Allt har kommit fram efteråt i förhör. Hans narkotikamissbruk hade vi inte någon misstanke om. Men det är ändå förkastligt.

Vad har det kommit för reaktioner inom polisen?
– Jag kan bara prata rent allmänt. När en polis blir misstänkt för våldtäkt och narkotikabrott så ser vi självklart väldigt allvarligt på detta. Kollegorna har oerhört svårt att förstå vad som hänt och att någon av våra egna skulle ha gjort allt detta.

Har ni några åtgärder för att upptäcka när en polis gör något fel?
– Det är självklart jätteviktigt att vi är noggranna. Speciellt att chefsansvaret finns och att dessa ser och hör sina medarbetare. Medarbetarna har också ett ansvar. Kollegorna måste uppmärksamma avvikande beteenden. Tyvärr är personer som missbrukar bra på att dölja sina problem. Men jag vill påpeka att detta är ett extremfall och att den kollegialitet som fanns tidigare inte finns kvar längre.

Du menar kåranda?
– Ja, precis. Den har försvunnit i stor utsträckning enligt mig.

Funkar verkligen den kollegiala kollen?
– Det tycker jag att den gör. Vi är trots allt 30.000 personer inom polisen och tyvärr finns det alltid personer som beter sig illa. Vi har system för att ha koll på detta. Vi tar samtal med folk som sticker ut. Om vi ska skydda demokratin måste vi också stå för den.

Så du skulle säga att polismannens agerande kom som en blixt från klarblå himmel?
– Absolut. Det skulle jag säga.