Rödgrönt på riktigt

Världens natur: Kuba – där djuren finns kvar finns just nu på SVT Play. Med undersköna naturscener tillsammans med utmärkt foto, känns det här som rena reklamfilmen för Kuba.

Filmens speaker är lyrisk över det faktum att så stor del av Kubas ursprungliga natur finns kvar, till skillnad från övriga Karibien, där det mesta är skövlat.

Vad är då orsaken till detta? Jo, det påstås bero på den utbredda fattigdomen som gjort att man liksom inte kommit sig för med att hugga ned regnskogen. Detta stämmer naturligtvis inte, för varför har i så fall den utfattige grannen Haiti avverkat all sin skog? 

På Kuba har skogsarealen mer än fördubblats sedan 1959, från 14 procent till över 30 procent, genom nyplanteringar och att naturskogen tillåtits expandera. Antagligen unikt i världen, men det är inte en konsekvens av ”fattigdom”, utan en högst medveten politik. 

Ytterligare en orsak till den orörda naturen sägs vara den outvecklade turismen. Jag frågar mig hur det går ihop med att turismen är en av Kubas största inkomstkällor? Fyra miljoner turister kommer till ön varje år, lika många som till Jamaica. 

Andra exempel på Kubas miljöstrategi är stadsjordbruken, där Kuba är världsledande enligt FN-organet FAO. 90 procent av Kubas frukt och grönsaker odlas i stadsmiljö. ”KRAV”-odlat, dessutom.

Världsnaturfonden WWF har utsett Kuba till det mest hållbara landet i världen, det enda som ”förbrukar” endast ett jordklot, med bibehållna levnadsvillkor. Kuba har alltså lyckats med det som hela världen brottas med.

Om detta gällt ett kapitalistiskt land, hade de utländska delegationerna stått på kö för att studera hur de burit sig åt. Och utmärkelserna hade haglat.

Men nu råkar Kuba olyckligtvis vara en socialistisk stat och då finns det bara en sak som gäller: Att tvinga dem tillbaka till den kapitalism de befriade sig ifrån 1959 och som innebar rovdrift på både människor och natur.