Hoppa till huvudinnehåll

Sjuksköterskor redo för strejk

Om inte något oväntat sker i förhandlingarna mellan Vårdförbundet och SKR så tas 3 900 av förbundets medlemmar ut i strejk den 4 juni och den 11 juni. ”Bra att vi dammar av strejkvapnet”, säger sjuksköterskan Trond Sjöström till Proletären.

På Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg kan 29 enheter och 400 personer omfattas av strejkvarslet den 4 juni.
Jan Ainali/CC

Vårdförbundet varslar om strejk för cirka 3 900 medlemmar i två etapper med start den 4 och 11 juni. Varslet berör Stockholm, Skåne, Västerbotten, Västra Götaland, Östergötland, Västmanland och Värmland inom Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).

Vårdförbundet menar att regionerna på olika sätt kringgår den blockad som varit i kraft sedan två veckor samt att SKR inte lägger fram några nya bud.

För att stötta patientsäkerheten lättar Vårdförbundet i samband med varslet på stoppet för nyanställningar.

Trond Sjöström jobbar som sjuksköterska inom psykiatrin på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Han ser positivt på att konflikten trappas upp. Vårdpersonalen i Umeå har redan tidigare informerat ledningen och politikerna om problemen. Men protesterna har mötts av döva öron, menar Trond Sjöström.

– Det jag hoppas på nu är ett bevis på att konflikter faktiskt kan löna sig. Vi har en jävla styrka tillsammans och det är bra att Vårdförbundet dammar av strejkvapnet. En förlust skulle vara ödesdiger för förbundet men också för svensk sjukvård.

Privat
Trond Sjöström jobbar som sjuksköterska inom psykiatrin på sjukhuset i Umeå.

Vårdpersonalens problem i Region Västerbotten går att applicera på varje region i Sverige: hög arbetsbelastning, överbeläggningar, vårdskador, känslan att inte räcka till och en kronisk underbemanning.

– Vi har drivit kampanjer, protester och namninsamlingar. Vi har rapporterat om avvikelser och vi har skickat brev till politikerna. Vi har gjort det här varje höst och vår, men ingen har lyssnat, konstaterar Trond Sjöström.

– Egentligen är våra krav en win-win-situation för arbetsgivarna: det ger oss ett mer hållbart yrkesliv, och jag tror att personal som lämnat yrket kan komma tillbaka då. I slutändan ger det en bättre vård. Men istället har vi fått höra att våra lösningar är ”orimliga”… och det kommer från personer som kan sitta och fika en hel förmiddag och sedan sluta tidigt på fredagar.

Även om den psykiatriska kliniken, där Trond Sjöström jobbar, inte berörs av strejkvarslet så understryker han vikten av enighet och att Vårdförbundets medlemmar stöttar varandra fullt ut.

– Nu har vi äntligen satt ned foten gemensamt och visat att det är nog. Bemanningen, vårdköerna, antalet vårdplatser… Situationen är inte acceptabel och något måste göras.

Ett stenkast bort från psykiatrin på sjukhuset i Umeå jobbar sjuksköterskan Eva Karlsson på geriatriken. Hon är förtroendevald inom Vårdförbundet.

– Det är på tiden att vi använder strejkvapnet. Det här är också en viktig kvinnofråga eftersom många sjuksköterskor tvingas gå ned i arbetstid för att få den återhämtning de behöver. Det påverkar pensionen, och vi ska ju orka jobba fram till den…

Vårdförbundet vill sänka arbetstiden med tre timmar i veckan över tre år, med bibehållen lön. Under första året skulle detta betyda 75 minuter kortare arbetsvecka, omräknat 15 minuter per arbetsdag.

– Det går inte att jämföra vårt jobb med ett kontorsjobb. Vi kör järnet med rotationsschema, vilket kan betyda nattarbete mitt i veckan. Det kräver betydligt större möjligheter till återhämtning, säger Eva Karlsson.

Privat
Eva Karlsson jobbar som sjuksköterska på geriatriken på sjukhuset i Umeå.

Vårdförbundet trappar upp konflikten för att regionerna på flera sätt kringgår fackets blockad: ett exempel är skyddsarbetet, en beordrad övertid som bara får användas när en patients liv är i fara. Det används nu som ett sätt att få personalen att de facto jobba övertid, vilket gör blockaden tandlös.

– Regionerna verkar skita fullständigt i spelreglerna. För mig är det absurt att arbetsgivarna kan agera hur som helst nu, säger Eva Karlsson.

SKR och flera regiondirektörer hävdar konsekvent att Vårdförbundets aktion tvingar sjukhusen att ställa in operationer. I Västerbotten menar ledningen också att personalens semestrar är hotade om konflikten fortsätter.

– Som att det skulle vara någon skillnad om det blir strejk, suckar Eva Karlsson. Varje sommar är vår semester hotad och vi tvingas ställa in operationer. Det här är normalläget inom sjukvården i Sverige.

Lisa Bertilsson är ambulanssjuksköterska i Västra Götalandsregionen. Samtidigt som hon stöttar Vårdförbundets blockad och strejkvarsel så tycker hon att konflikten inte tillräckligt uppmärksammar grundproblemet inom sjukvården.

– Vi har för många patienter per sjuksköterska. Ibland har vi ansvar för 17 medicinpatienter under ett arbetspass. Det är varken hållbart ur ett patientsäkerhetsperspektiv eller om man ser till vår arbetsbelastning. En arbetstidsförkortning kommer tyvärr inte lösa de problemen. Jag är helt med på Vårdförbundets kamp, men som det ser ut just nu så kommer vi inte åt grundproblemet: att arbetsbelastningen är för hög.

Privat
Lisa Bertilsson jobbar som ambulanssjuksköterska i Västra Götalandsregionen.

Lisa Bertilsson menar att samhället har råd med en säker vårdkvalitet och en bra grundbemanning. Men nu försvinner pengarna som ska gå till personalen på golvet någonstans på vägen mellan statskassan och regionernas budget.

– Det är för många som sitter och styr över vårdpersonalens huvuden. Västra Götalandsregionen har flera olika vårdnämnder med politiker vars uppdrag är ganska oklara. Och då har vi inte ens nämnt administrationen som växer medan den patientnära personalstyrkan minskar, säger Lisa Bertilsson.

– Här måste politikerna vara ärliga och fråga sig vilken typ av vård de vill ha. Vill man ha en sämre vårdkvalitet så måste man vara ärliga med det. Men vill man göra en förbättring så måste man vara villiga att skjuta till mer pengar till golvet.