Ledarkrönika: Spelad ilska hjälper inte

Rör inte vår rätt att strejka! Så avslutade LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson för fyra år sedan en debattartikel i Aftonbladet där han tillsammans med ledningen för TCO och Saco rasade mot arbetsgivarsidans attack mot strejkrätten i FN:s deklaration om förenings- och organisationsfrihet.

Strejkrätten är en mänsklig rättighet i arbetslivet, menade fackledarna då. Att angripa strejkrätten är att angripa alla som strävar efter drägliga arbets- och levnadsvillkor. Konsekvensen är en press nedåt på löner och villkor.

Men fackliga principer är som bekant inte mycket värda för LO-basen på hemmaplan. Här går han istället i spetsen för en överenskommelse med näringslivet om att kastrera arbetarnas konfliktvapen. Hårdnackat har han struntat i protesterna från de egna medlemmarna och tvingat de till en början bångstyriga förbunden att rätta in sig i ledet.

Innan lagförslaget om begränsad strejkrätt ens har lagts fram i Riksdagen är det nu dags för nästa stora attack mot arbetsrätten. För att behålla regeringsmakten valde Stefan Löfven att sälja de sista resterna av socialdemokratins själ till Annie Lööf, och det 73-punktsprogram hon dikterade ska nu sättas i verket. Däribland en utredning av Lagen om anställningsskydd, med direktiven att det ska bli lättare att sparka anställda.

I en artikel i tidningen Arbetet med rubriken ”Facklig ilska mot las-utredning” är Karl-Petter Thorwaldsson förbannad. ”Det här är helt fel väg att gå på svensk arbetsmarknad.”

Ännu en gång ska han låtsas en stund som om han sätter sina medlemmars intressen före den socialdemokratiska regeringsmakten. Kan vi inte bara sluta låtsas som att Thorwaldsson inte sitter i Socialdemokraternas verkställande utskott tillsammans med statsministern? Att de tillsammans har fattat beslutet att driva Annie Lööfs politik, bara de slipper flytta ut från Rosenbad.

Den enda frågan är hur länge det dröjer innan Thorwaldsson gör upp med Svenskt Näringsliv om las på samma sätt som med strejkrätten.

I morgon är det 1 maj, arbetarklassens egen dag. Socialdemokraternas firande runt om i landet kan inte bli något annat än en fars. Mot vem ska kraven riktas när det är det egna partiet som håller i det svärd som hugger huvudet av arbetsrätten?

För övrigt gäller det också Vänsterpartiets demonstrationståg. Plötsligt är det som att alla har glömt att Jonas Sjöstedt välsignade äktenskapet mellan Löfven och Lööf genom att låta Vänsterpartiets riksdagsledmöter trycka på gul knapp istället för röd.

Gult är fortfarande svekets färg, och Jonas Sjöstedt var väl medveten om vilken politik han släppte fram. Att så här i efterhand rasa över angreppen på arbetsrätten blir bara pinsamt.