Jultid är dyrtid för ensamstående
År efter år slår julhandeln försäljningsrekord. Även krisåret 2010 förväntas vi handla för mer än vi gjorde förra året. Allra starkast väntas elektronikhandeln gå, med en uppgång på 5 procent jämfört med föregående år.
Samtidigt ser vi hur klyftorna ökar i samhället. De rika drar ifrån allt mer, medan högern genomför försämringar i sjukförsäkringen och a-kassan.
Universitetslektor Torbjörn Hjort har under en längre tid studerat barnfamiljer som lever under knappa ekonomiska förhållanden. 2004 skrev han avhandlingen ”Nödvändighetens pris” om de svårigheter fattiga barnfamiljer möter när de konsumerar.
– De kan inte utnyttja storpack eller mängdrabatter om de inte har någon buffert. Och när det är rea på kläder efter jul så har de här familjerna inga pengar kvar att handla för. Det är alltså nödvändigheten som styr, det finns inte utrymme för någon planering, sade han när han samma år intervjuades i Proletären.
Nu har Torbjörn Hjort tillsammans med Karin M. Engström skrivit en rapport för Konsumentverket om konsumtionens ”meningar och villkor för barnfamiljer med knapp ekonomi”.
Sedan Torbjörn Hjort skrev sin avhandling för sex år sedan har klyftorna i Sverige ökat än mer, samtidigt som välfärdssystemen försämrats i en rasande fart. Inkomstskillnaderna är idag 70 procent större än de var i början av 1980-talet. Den rikaste tiondelen tjänar lika mycket som halva befolkningen.
Trots detta, eller kanske snarare på grund av detta, så får konsumtionen allt större betydelse i vårt samhälle. Konsumtionen är idag ett uttryck för att delta, för att man är som alla andra.
”För grupper med låg inkomst handlar konsumtion mycket om att försöka konsumera på ett sätt som signalerar normalitet och att på så sätt visa att man något sånär följer utvecklingen avseende allmänna konsumtionsmönster”, skriver Hjort och Eng-ström.
Konsumentverkets rapport visar att konsumtionshetsen skapar krav hos fattiga familjer att de både ska klara det basala, som att äta sig mätta, ha kläder, ett bra boende och så vidare, och att de ska konsumera märkeskläder och mobiltelefoner.
Inte minst är den senare typen av konsumtion ofta viktig för barn och ungdomar. De identifierar sig med kompisarna och jämför sig med dem, och i familjer med knapp ekonomi prioriteras barnen på bekostnad av föräldrarnas konsumtion.
Barnen ska ”skyddas mot risken att bli betraktade som avvikande och som misslyckade konsumenter”, konstaterar Hjort och Engström.