Tantpatrullen är tillbaka

Pensionsaktivisterna i Tantpatrullen har gjort sig kända för sina aktioner på Mynttorget i Stockholm. Där har de stått vecka ut och vecka in i snart sex års tid och krävt att pensionsfrågan ska komma upp på den politiska dagordningen.

Coronapandemin tvingade tanterna att ta en paus under våren och sommaren. Men nu är de tillbaka.

– Tanterna fick nog, nu stod vi inte ut med att vara hemma längre! säger Birgitta Sevefjord, ordförande i Tantpatrullen, till Proletären. 

”Gammal tant behöver större slant”, är en av gruppens paroller, men tanterna nöjer sig inte med lite högre pensioner. De kräver ett helt nytt pensionssystem.

– För oss är det ju kört. Men vi ser ju att våra barn och barnbarn och andra som är ute i arbetslivet kommer få väldigt stora problem. Vi har ett pensionssystem som inte är anpassat för den arbetsmarknad vi har idag, med många yngre som bara får projektanställningar och korttidsanställningar utan kollektivavtal och tjänstepension.

Artur Szandrowski

Birgitta Sevefjord, ordförande i Tantpatrullen.

Det låter ju också som att arbetsmarknaden borde ändras?

– Jo. Det behövs ändras på arbetsmarknaden också. Vi i Tantpatrullen brukar säga: ”har du låg lön i arbetslivet så blir du fattig tills du dör”. Därför behöver man framförallt höja de låga lönerna i kvinnodominerade yrken i den offentlig sektorn. De som jobbar inom hemtjänst och äldreomsorgen, som alla vill hylla nu för att de kämpat under coronakrisen, det är ju de som är framtidens fattigpensionärer. 

Hur skulle ett nytt pensionssystem kunna se ut? Vill ni att vi ska återgå till ett ATP-liknande system?

– I grunden måste det ju vara ett solidariskt system. Det är ingen enkel fråga och det finns inga snabba klipp, men vi är helt övertygade om att det sätt som pensionerna fungerar på idag är helt ohållbart i längden.

Att det inte talas mer om pensionsfrågan menar Birgitta Sevefjord beror på två saker. Den ena är riksdagens pensionsgrupp.

– Den är odemokratisk. De sitter bakom stängda dörrar, de har inga protokoll man får ta del av och alla partier får inte vara med. Gruppen förhindrar all öppen och konstruktiv diskussion om våra pensioner. Den måste läggas ned och frågan måste återföras till riksdagen, för det är där den ska diskuteras. Då får vi som medborgare på annat sätt möjlighet att delta i diskussionen.

Det sätt som pensionerna fungerar på idag är helt ohållbart i längden.

Den andra anledningen är, enligt Birgitta Sevefjord, att journalisterna inte gör sitt jobb. Det saknas granskning och kritik, vilket blev tydligt när många tidningar pekade ut pensionärerna som januariöverenskommelsens ”vinnare”.

– Om vi hade varit vinnare hade antalet fattigpensionärer minskat. Nu är det ju så att antalet ökar. Och vi har högst andel fattigpensionärer i norden. Man har gjort små justeringar i skattepolitiken och så har bostadstillägget höjts, vilket behövs då hyrorna också har höjts. Men det har inte blivit någon större förändring. Det är en politisk omskrivning av verkligheten att säga så.

– Jag blir galen av vad de skriver. De tar ju pressmeddelandena rakt av. När regeringen säger: ”vi höjer pensionerna”, så skriver alla journalister det utan att granska påståendet ordentligt. 

Hon tar det senaste inkomstpensionstillägget som exempel. En som inte själv är insatt i frågan hade lätt kunnat tro att alla pensionärer skulle få 600 kronor mer i månaden.

– Men så det är det inte. De flesta får mycket mindre – en del så lite som 25 kronor. Men då skriver journalisterna ”inkomstpensionen höjs – hipp hipp hurra!”. Och samtidigt ökar ju levnadsomkostnaderna hela tiden. Så det blir inte så många ören mer i plånboken. 

Birgitta Sevefjord är övertygad om att det finns politisk sprängkraft i pensionfrågan. Bemötandet de får talar sitt tydliga språk.

– Jag har varit politiskt aktiv i hela mitt liv och stått på gator och torg och varit med i valrörelser, så jag vet att man oftare pratar med lyktstolpar än människor. Men när vi står där på Mynttorget så får vi så mycket positiv respons.

– Och det är så många kvinnor som kommer fram och berättar om sina liv. Hur eländigt de har det. De har inte råd att köpa kläder eller ens gå ut och ta en kopp kaffe någon gång i veckan. Det är inte så att de svälter, för det gör man i regel inte i det här landet, och de har oftast tak över huvudet, men de lever ett liv där de är ständigt oroliga över att pengarna inte ska räcka till nästa utbetalning.

Tantpatrullens mål är nu att pensionsfrågan ska bli en av de avgörande valfrågorna 2022. Den som får vågen att tippa över.

– Om man läser av folks reaktioner så är det ju så att väldigt många tycker att det är en viktig fråga.