USA-styrda provokationer på gränsen mot Venezuela

Helgens planerade aktioner mot Venezuela blev ett fiasko för USA och dess lakejer i Colombia och i den venezolanska oppositionen. Kuppmakaren Juan Guaidós ord om att USA:s ”humanitära hjälp”, skulle komma in i landet ”på ett eller annat sätt” kom på skam, trots false flag-provokationer vid gränsen. Men faran är på inget sätt över.

Krigspropagandan, som alltid föregår USA:s militära interventioner, kablas också ihärdigt ut i USA:s lydstater runt om i världen, inte minst i Sverige. SVT:s rapportering på söndagen om händelserna vid gränsen är ett tydligt exempel.

På lördagen brändes två lastbilar med USA:s ovälkomna ”bistånd”, på bron mellan den colombianska gränsstaden Cúcuta, där USA laddat upp med sin ökända USAID-”hjälp”, och gränsen mot Venezuela. Att det var maskerade provokatörer som satte fyr på lastbilarna – på den colombianska sidan gränsen – framgick knappast i SVT:s Aktuellt, som istället okommenterat visade bilder på Guaidó där han skyller de brända lastbilarna på Maduro. 

SVT nämner inte heller att såväl FN som Internationella röda korset vägrar ställa upp på USA:s och Guaidós propagandaföreställning med ”humanitär hjälp” till Venezuela. Och inte heller det mest vansinniga i sammanhanget, att det är USA som låtsas komma till det venezolanska folkets undsättning – när det är USA:s och EU:s egna sanktioner mot landet som gör att det finns brist på bland annat mediciner i Venezuela.

Hade Donald Trump och USA varit intresserade av att underlätta livet för folket i Venezuela hade den självklara åtgärden varit att häva sanktionerna. Istället gör de vad de kan för att destabilisera landet och sedan få med sig politiker och media på sina regimskiftesplaner. Och som alltid när det drar ihop sig till krig sluter också annars kritiska röster villigt upp i propagandan.

Som den amerikanske journalisten Glenn Greenwald twittrar: ”Det är otroligt hur många människor som ägnat de senaste två åren till att kalla Trump för ett rasistiskt, främlingsfientligt, fascistiskt, diktatoriskt monster som nu är beredda att tro att han, John Bolton och Elliot Abrams skickar ’humanitär hjälp’ för att hjälpa till att befria Venezuela.”

USA:s nationella säkerhetsrådgivare John Bolton kallade på Twitter de brända lastbilarna för ”Maduros svar på fredliga ansträngningar att hjälpa venezolanerna”. Men vad hände egentligen vid lastbilarna på bron? Bilarna flankerades av maskerade ungdomar med molotovcocktails, som de också kastade mot Venezuelas militär som stod posterad vid gränsen, när de började brinna. Men i USA:s och Juan Guaidós version – som SVT lydigt kablar ut – är det Maduro som är skyldig. 

I en desperat version av händelserna påstår oppositionsvänlig media att det skulle vara tårgasgranater från Venezuelas militär, snarare än de amerikanska fotsoldaternas molotovcocktails, som satte fyr på lastbilarna. Med en så otrolig förklaring är det enklare för SVT att låta Guaidó okommenterat skylla på Maduro, utan att gå in på hur det skulle ha gått till. Så kan man också förmedla lögner, men undvika att låta nyhetsankaret ljuga tittarna rakt i ansiktet.

De utbrända lastbilarna var inte helgens enda provokation från den colombianska sidan gränsen. Strax norr om Cúcuta attackerade ett 60-tal beväpnade paramilitärer den venezolanska gränsposteringen La Mulata, men de runt 30 venezolanska militärerna vid gränsen kunde försvara posteringen. 

Demoniseringen som nu drabbar Maduro har vi sett förr. Parallellerna till Chile och Salvador Allende inför den USA-stödda statskuppen 1973 är kanske de tydligaste – en vänsterregering i Latinamerika som stör USA:s intressen i dess egen ”bakgård” – och närmare i tid har Saddam Hussein och Muammar Gaddafi utmålats som djävulen själv för att kunna dödas med allmänhetens goda minne.

Den ärkereaktionäre Floridasenatorn Marco Rubio har gjort tydligt att han vill se Maduro gå samma öde till mötes som Gadaffi gjorde, på söndagen twittrade Rubio utan vidare kommentar två bilder: en på en leende Gaddafi, före Natos bombkrig som fullständigt förstörde landet, och en på en blodig Gaddafi när han torteras till döds av Natostödda libyska ”rebeller”.