Ledarkrönika: Utan medlemmarnas engagemang är Hyresgästföreningen ingenting
Kampen mot marknadshyror är en av de viktigaste frågorna idag. Därför måste Hyresgästföreningen ta till vara på det folkliga engagemanget.
Rätten till en bra bostad sågs en gång i tiden som ett samhälleligt ansvar. Det finns idag inte många spår kvar av den synen.
Miljonprogrammet mitten av 1960-talet till mitten av 1970-talet var resultatet av ett sådant ansvar, med resultatet att en stor del av den tidens bostadsnöd byggdes bort. Målet att bygga 100.000 lägenheter per år överträffades.
Hyresgästföreningen har funnits sedan 1920-talet. Tidigare med ännu starkare band till socialdemokratin än idag. Men nu liksom då finns samma dilemma för en etablerad folkrörelse.
För att socialdemokratin ska kunna behålla sitt grepp över rörelsen och föra sin samarbetspolitik där kapitalistiska intressen inte får störas för mycket, måste radikala delar av rörelsen hållas kort. Samtidigt överlever en folkrörelse inte utan folkligt engagemang.
Medlemsavgifter och frivilligt arbete i organisationen är nödvändigt. Och det är här, i medlemmarnas engagemang och politiskt ställda krav som styrkan och möjligheterna finns.
Hyresgästföreningen har gjort många hyresgäster besvikna genom åren. Mellan 1990 och 1997 steg hyrorna med 50 procent. Större delen av denna höjning berodde på politiska beslut.
Hyresgästföreningen fick öknamnet Hyreshöjarföreningen. För någon större ideologisk debatt och maning till kamp mot besluten som gjorde att hyrorna marknadsanpassades och att det statliga ansvaret uteblev, bidrog inte Hyresgästföreningen till.
Innan EU-inträdet tog riksdagen beslut om att kommunala bostadsbolag skulle drivas efter affärsmässiga principer. En nödvändig anpassning för att vi skulle kunna gå med i EU, var argumentet.
Helt lögnaktigt. Kommunala bostadsbolag hade kunnat få undantag från marknadsstyrningen. Men detta fakta undanhölls svenska folket. Även Socialdemokraterna drev politiken mot ett EU-inträde.
De höga lönerna bland Hyresgästföreningens toppar sticker i ögonen. Det speglar etablissemangets värld, klasstydligt skild från arbetares och vanligt folks liv.
I början av 2010-talet sålde Hyresgästföreningens centrala ledning ut allmännyttans hyresnormerande roll för sin egen förhandlingsrätt och för att systemet med kollektivt förhandlade hyror skulle bestå.
Hyresgästföreningen skrev på ett lagförslag som säger att ”Kommunala bostadsbolag skall bedriva verksamheten efter affärsmässiga principer och åläggas marknadsmässiga avkastningskrav”.
Fler och fler delar av samhällets och människors liv är satt under ett marknadssystem. Därför är kampen mot marknadshyror den viktigaste kampen idag.
Så fungerar detta omänskliga system som driver ekonomin och politiken, och som styr den rådande ideologin i samhället. Marknadsideologin är en övertydlig klasspolitik. Sådan är kapitalismen.
Det är bra att Hyresgästföreningen tydligt skriver att de står för rätten till en bra bostad för alla och tydligt är emot marknadshyror. Men utan trycket från de över 500.000 medlemmarnas engagemang blir kraven bara papperskonstruktioner.