Våldsutsatta kvinnor blir vinster för privata bolag

Antalet skyddade boenden för våldsutsatta kvinnor som drivs i privat regi har exploderat sedan millennieskiftet. Bolagen plockar ut miljonvinster medan stöd och insatser urholkas. Livsviktig kunskap och erfarenhet, som de ideella jourerna runt om i landet sitter på, riskerar samtidigt att gå förlorad.

För drygt 20 år sedan fanns knappt några privata skyddade boenden i Sverige, nu står de för nästan hälften av platserna. Lagen om offentlig upphandling (LOU) och det ökande antalet privata boenden går hand i hand, menar Jenny Westerstrand som är ordförande för Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige.

– Det började för omkring tio år sedan och har smugit sig på. Tidigare upphandlades inte skyddat boende, och det fanns så få privata boenden att det inte var ett problem, säger Jenny Westerstrand till Proletären.

Pressbild, Roks / Jenny Westerstrand, Ordförande för Roks

Konkurrensverket hotar med böter, vilket skrämmer kommuner till att upphandla, berättar Jenny Westerstrand. Trots att tjänster som kostar mindre än 700.000 kronor inte behöver upphandlas.

– Och väldigt få kommuner har så höga kostnader för skyddat boende. Vissa väljer dock att kringgå det genom att slå ihop kostnaden för skyddat boende med annat så att det helt plötsligt måste upphandlas. Och de privata aktörerna applåderar.

Nästan inga Roks-jourer är med i upphandlingar, då det ställs krav som jourerna varken kan eller vill uppfylla då det skulle ändra grunden till deras arbete.

– För att kunna vara med i en upphandling måste man vara en ekonomisk aktör med en viss omsättning. Vi vårdar friheten i att vara en ideell verksamhet, då det är en förutsättning för att vi ska kunna jobba på det sätt vi gör. Vid upphandlingar kan kommuner dessutom gå in och diktera villkoren för arbetet.

Nyligen uppmärksammade Göteborgsposten en våldsutsatt kvinnas erfarenhet av att ha blivit placerad på ett undermåligt privat boende. Det var total misär på boendet hon kom till. Ingen personal, olåst dörr, bajsfläckar i sängen, kräk på soffan och doft av mögel.

Dessutom låg lägenheten på markplan med stora fönster och glasdörr. Att detta kan förekomma beror på att det idag inte ställs några krav på vad som får kallas skyddat boende.

– Privata alternativ kan se ut precis hur som helst, allt från sommarstuga till gammal flyktingförläggning. Det finns inga krav och syftet med dessa är enbart att tjäna pengar.

Stöd, erfarenhet och gemenskap, som är grunden i jourernas arbete, byts hos privata aktörer ut mot ett destruktivt fokus på risker och säkerhet, menar Jenny Westerstrand.

– Det blir en sorts förvaring. Ett skyddat boende hos en kvinnojour erbjuder ett sammanhang, stöd från andra kvinnor och någon som kan lyssna på och ta in det du berättar, medan ett privat boende kanske bara är ett rum med en vakt i närheten.

En granskning tidningen Hem & hyra gjorde 2021 visade att samtliga anmälningar som gjorts till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo), gällande bristande kvalitet på skyddade boenden gällde just privata utförare.

I juni presenterade regeringen en lagrådsremiss om att skyddat boende ska regleras och bli en ny placeringsform med tillståndsplikt och kvalitetskrav. Något Jenny Westerstrand och Roks menar riskerar att ytterligare försvåra för våldsutsatta kvinnor.

– Ska socialtjänsten kunna erbjuda kvalitet måste vad som är kvalitet fastställas för att sedan kunna utvärderas. I det sätt Socialstyrelsen beskriver vad som nu ska räknas som kvalitet målas en bild upp av den våldsutsatta kvinnan som avvikande och osjälvständig.

En bild som inte alls överensstämmer med majoriteten av de kvinnor som Roks kvinno- och tjejjourer möter.

– För de våldsutsatta kvinnorna som söker hjälp betyder det att de måste passa in perfekt i mallen av våldsutsatt för att få samhällets stöd. Det stöd hon sedan kan få är också inrutat i en mall. Och den mallen, tycker vi, är både felaktig och otillräcklig. Den är snäv och vilar inte på kunskap. Den håller inte för att hjälpa utsatta, den håller dock för att kunna göra miljoner kronor i vinst…

Om hon inte passar in i mallen, var hamnar hon då?

– Hon får sova i sin bil, eller på golvet hos vänner. Eller på en jour eftersom vi inte tar betalt av kvinnorna, men våra platser räcker inte till alla. Hon står utan hjälp med andra ord. Vi ser att behovet blir allt större men nålsögat för att få hjälp blir mindre. Vi måste finnas kvar och fortsätta driva på för en annan utveckling än det som sker nu.

Jenny Westerstrand berättar att med tillståndsplikten ska alla kvinnor som söker skydd ha en ”vårdplan”.

– De får det att låta som att hon har en sjukdom. Blir man misshandlad av sin man eller sin sambo behöver man ingen vårdplan, man behöver hjälp att ta sig därifrån på ett tryggt sätt. Sedan kan stödet man behöver komma från en psykolog eller en medmänniska, till exempel en kvinna hos oss på jouren, det får hon välja själv. 

Fotnot: I en tidigare version av artikel påstods det felaktigt att det var Upphandlingsmyndigheten, inte Konkurrensverket, som hotar kommunerna med böter om de inte upphandlar.