Välorganiserat uppror för välfärden
Både kommuner med överskott och underskott skär ned i välfärden. Det handlar om politik, inte pengar. För många är smärtgränsen nu nådd och i Alingsås har anställda inom förskolan startat ett kommunuppror mot nedskärningarna.
Det är torsdag kväll och möteslokalen i Alingsås är full av engagerad personal och föräldrar som vill protestera mot nedskärningarna inom välfärden i allmänhet och i förskolan och fritidshemmen i synnerhet. Det är det tredje mötet i Alingsås Kommunupprors regi.
– Politikerna påstår att deras löfte om minskade barngrupper är uppnått, men det är inte sant, säger förskolläraren Maja Nadolski till Proletären efter mötet.
Hon är en av de många anställda inom barnomsorgen som vittnar om ett allt tuffare läge.
– De har bara omorganiserat verksamheten. De stora barngrupperna har delats upp i mindre grupper, utan att fler anställts. Det blir mer ensamarbete och då kan vad som helst hända! Om ett barn kissar på sig kan man inte gå in och byta på det barnet utan att ta med alla barnen in. Annars kan ett litet barn ramla i en djup vattenpöl och drunkna. Riskerna är faktiskt oacceptabla.
– Vi kan inte längre garantera barnens säkerhet. Vi hinner inte uppmärksamma det som händer och barnen blir stressade eftersom det blir fler konflikter.
Kommuner över hela landet tvingas skära ner i välfärden på grund av stora underskott. Men även de med stora överskott skär ner. Alingsås, som budgeterar för ett överskott på 101 miljoner i år, tvingar ändå alla förvaltningar att skära ner i verksamheterna. Nedskärningarna handlar alltså inte om brist på pengar, utan om politik.
Kommuner har satt i system att inte ge förvaltningarna kompensation för de beräknade prisökningarna. Motiveringen är att det alltid går att effektivisera. Nu är smärtgränsen nådd och runt om i landet höjer den ena yrkesgruppen efter den andra rösten och organiserar uppror mot detta.
På kvällens möte har förskolläraren Malin Sundin vittnat om att många mår dåligt och har svårt att sova för att det inte längre är tryggt på jobbet. Andrea Jensen, lärare i fritidshem, berättar att de därför dragit igång en tillbudskampanj för att riskerna har blivit oacceptabla även inom fritidsverksamheten.
– Det händer allvarliga tillbud hela tiden. Att känna stress är ett tillbud. Att känna av stress till den grad att man inte kan sova – då är det faktiskt en arbetsskada! Skriver vi inte tillbud så kan vi inte visa hur illa det är. Men att få tid till det är svårt. Vi måste diskutera vad som är tillbud med varandra och även ta upp tillbuden på arbetsplatsträffar. Om vi agerar gemensamt är det mycket tryggare och vi kan få stöd av varandra. Tystnadskulturen måste stoppas!
– Alla problemen grundar sig i att det inte finns någon balans mellan krav och resurser. Antalet barn ökar kraftigt i grupperna, varje år. I min fritidsgrupp har vi upp till 42 förskoleklassbarn och ettor, och det finns andra fritidsgrupper som är mycket större. Barnen är för små för så stora grupper. Kraven på att de ska klara sig självständigt blir för stora, påpekar Andrea Jensen.
– Alla barn är inte stöpta i samma mall, en del behöver extra tillsyn och hjälp. I dag har det blivit en stor belastning att ha extra koll på de med medicinska diagnoser, som till exempel epilepsi eller diabetes, eller de som behöver social stöttning. Och då har vi inte ens talat om de krav fritidshemmen förväntas leva upp till, samtidigt som vi ska tillgodose alla barnens behov.
Alingsås kommunuppror startade i november på initiativ Vänsterpartiet, men målet är en bred organisation där alla är välkomna. På första mötet, där Vänsterpartiet och Alingsås Kommunuppror stod som arrangör, kom över 80 personer från vården, förskolan, fritidshemmen och skolan, inklusive föräldrar och anhöriga.
Engagemanget från de som kom var stort. Utifrån mötet startades ett kommunuppror med flera personal- och föräldrauppror.
De olika grupperna inom upproret använder Facebook för att sprida information. De skriver insändare, organiserar namninsamlingar och ordnar möten där de träffas och diskuterar hur de ska gå vidare. De försöker samverka med facken och driva på dem att ställa hårdare krav.
– Att nedskärningarna har kunnat fortgå är ju en följd av att facken inte tar strid. Nu är det så illa att de borde utlysa strejk, säger Marcus Wallin, personlig assistent, initiativtagare till upproret.
– Facebook är bra för att sprida information men det är ännu viktigare att vi träffas och diskuterar hur vi ska gå till väga. Det är först då vi kan känna att vi är många och att vi faktiskt kan åstadkomma något. Att bara klicka ”gilla” förändrar inget. Att alla grupper agerar gemensamt är viktigt för att kunna rida spärr mot politikernas försök att spela ut olika verksamheter mot varandra.
Maja Nadolski berättar att Daniel Filipsson, kommunalråd för M, blev intervjuad i Alingsås Tidning efter deras möte i november. I intervjun påstod han att det gått bra att effektivisera tidigare, och eftersom han ”vet var smärtgränsen går” så vet han att det fortfarande är möjligt. Då skrev 77 förskollärare och barnskötare en debattartikel och bjöd in ansvariga politiker till ett möte.
– Det blev ett riktigt dåligt möte. Filipsson kom för sent och tittade i mobilen under mötet. Dessutom gick han tidigare, för att han skulle på ett annat möte. Barn- och ungdoms-
nämndens ordförande, Kent Perciwall (KD) hade mage att säga ”Vilket fantastiskt bra jobb ni gör” när vi berättade hur illa det är. Några svar på våra krav har vi inte fått.
Att ordna möten för att öka kunskapen om vad som händer är något som gör kommunupproret i Alingsås speciellt. Till ett tidigare möte bjöd de in Marcus Larsson från Tankesmedjan Balans som berättade om hur kommunerna gör för att dölja nedskärningarna och få media att nappa på kroken om att de istället gör satsningar.
Marcus Larsson och hans kollega Åsa Plesner har granskat varenda kommunbudget i Sverige och visat att kommunernas förvaltningar bara får kompensation för omkring hälften av de beräknade kostnadsökningarna. Resten får de lösa med nya effektiviseringskrav. År ut och år in.
Därför får skolan och barnomsorgen i Alingsås i praktiken sju-åtta miljoner mindre till verksamheten i år, jämfört med förra året. Sedan pytsades det in någon miljon extra för att minska barngrupperna i förskolan. Därmed kan politikerna påstå att de satsar miljoner, trots att budgeten har minskats.
Ännu värre är det för Vård- och omsorgsförvaltningen som, förutom effektiviseringskraven, får med sig ett underskott på 33 miljoner från förra året.
– Kunskap är makt, konstaterar Andrea Jensen. Därför är en av våra viktigaste uppgifter att sprida kunskap, till exempel genom insändare, på möten och på Facebook. Anstränger man sig går det faktiskt till och med att förstå en kommunbudget!
Marcus Walin, som själv är vice ordförande i Vänsterpartiet i Alingsås, framhåller att kommunupproren är viktiga för demokratin.
– Om politikernas bild av verkligheten blir oemotsagd, blir den sann. Kommunuppror-
ens viktigaste uppgift är därför att informera om verkligheten. Först då kan protesterna sprida sig och länkas samman i en kedja, som blir starkare och starkare. Vi ska inte nöja oss med att bara få rösta vart fjärde år. Åskådardemokratin måste bli deltagardemokrati. Och det är det som kommunupproren kan bidra till.