Detta är en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna.

Genom den lokala kampanjen; ”Gå med i facket eller åk hem”, ville vi i Kommunistiska Partiet Malmö peka ut en av orsakerna till förslumningen av byggbranschen. Utländsk arbetskraft låter sig användas av byggkapitalet för att dumpa svenska löner och villkor.

Ganska snabbt blev vi utmanade på en debatt av Daria Bogdanska från SAC i Malmö. I samband med inbjudan blev vi beskyllda för rasism av företrädare för SAC. Nu har debatten skjutits upp på obestämd tid av Bogdanska, som säger att hon inte har tid med ”teoretiskt snack”.

Det hade varit mycket uppskattat om serietecknaren Daria Bogdanska kunde utbilda oss byggarbetare om värdegrund etc. Hon använder samma känsloord på samma slentrianmässiga sätt, för att slippa argumentera, som arbetsgivarsidan gör varje gång någon ifrågasätter arbetskraftsinvandringen.

Syftet med en fackförening är att alla arbetare inom en bransch går samman, kommer överens om miniminivåer och sedan gemensamt tar kamp för de kraven. Det kallas det fackliga löftet. Om stora grupper utländska arbetare ställer sig utanför överenskommelsen och dumpar våra löner faller hela konceptet.

Vad framförs då för argument från medelklassvänstern för att man ska se mellan fingrarna på det här beteendet. Jo, att de utländska arbetarna är viljelösa okunniga offer. Låter nästan lite rasistiskt, men vi är inga experter på värdegrundsteori.

Daria Bogdanska, liksom övrig medelklassvänster, går ständigt vilse i något sorts välgörenhetstänk. Idéer om hur det borde vara går före hur det verkligen är. Identitetspolitik splittrar och är ofarlig för arbetsgivarna. Bryter du solidariteten så gör du fel oavsett om du är polack eller inte.

Slutligen en fråga till SAC: Ni skryter med att ni lyckats ordna ett avtal för utländska arbetare inom livsmedelsindustrin i Helsingborg. Men när vi frågar om detaljerna i avtalet så blir ni lika nervösa som när vi tackar ja till en debatt med er. Varför?

Byggnadsarbetare i Kommunistiska Partiet Malmö