Kommentar: Vart tog beredskapen vägen?

Hade covid-19 drabbat oss i Sverige före 1990, skulle våra förutsättningar att hantera det varit betydligt gynnsammare. Varför? Svaret, som har flera bottnar, är att Sverige var en militärstat! Ja, du läste rätt – militärstat.

Bakgrunden var andra världskriget, där alla insatta visste att Tyskland lätt som en plätt hade kunnat besätta Sverige, om de velat. Nu gjorde de inte det och orsakerna kan diskuteras.

Var vi alltför eftergivna och försåg tyskarna med järnmalm och kullager samt tillät transport av trupp till och från Norge och Finland? Berodde det på att – enligt de värsta ideologiska tokstollarna – de renaste ”arierna” utgjordes av vår ”götiska nordras”? Var det fram till operation Barbarossa sovjetiska påtryckningar som höll oss utanför? Åtminstone tackade regeringen efter kriget officiellt Sovjetunionen för detta.

Ändå drabbades vi. Krigsåren innebar ransonering av kaffe, socker, bensin och andra förnödenheter, som bara kunde fås via ransoneringskort. Det fick efterkrigssverige att lägga om sin politik radikalt. Aldrig mer skulle vi vara beroende av utlandet för att försörja oss!

Totalförsvaret fick högsta prioritet. Sverige skulle kunna stå emot en total isolering. Det byggdes upp lager av allt som ansågs nödvändigt för vår överlevnad.

Från min bransch, mejeribranschen, var det till exempel så att allt producerat smör gick rakt in i totalförsvarets fryslager. Fram till något år in på 90-talet kunde ingen av oss köpa färskt smör i butik – det var ett år gammalt.

I andra lager förvarades konserver och torra varor för ett års konsumtion. Där fanns även mediciner, sjukvårdsmateriel, kläder, maskiner, verktyg, reservdelar – ja, allt för att klara ett års total avspärrning från omvärlden. I jättelika bergrum runt våra kuster fanns olja för likaledes ett års förbrukning.

I lokstallar runt vårt järnvägsnät stod över hela landet utrangerade ånglok redo att sättas in om elnätet skulle slås ut. I varje årskull värnpliktiga utbildades en kontingent för att kunna köra, underhålla och reparera det gamla tuff-tuff-tåget. Privatägda fordon kunde när som helst rekvireras av militären.

I samma årskull utbildades ett antal ”bassar” till sjukvårdare, samtidigt som alla läkare och sjuksköterskor var krigsplacerade. Målet var att dagligen kunna utföra tusen operationer – i fält!

Idag är allt detta borta. Statens kärnuppgifter får inte kosta något, se – tillgängliga resurser är till för att förmera finanskapitalet!

Men, som sagt, vi levde i en militärstat. Via den allmänna värnplikten kunde vi med en veckas varsel ställa åtminstone 800.000 män i uniform och vapen. Vårt flygvapen var, till antalet stridsflygplan sett, det fjärde största i världen (efter USA, Sovjetunionen och Israel).

Prestanda och räckvidd var specialanpassade för att kunna slå mot andra sidan Östersjön – DDR, Polen, baltländerna, Leningrad (Sankt Petersburg) och – Finland! Längre in i ryssarnas land förlitade man sig på det amerikanska strategiska bombflyget och interkontinentala missiler. Tunnan, Draken, Lansen, Viggen och Jas (världens dyraste jordfräs, enligt Bert Karlsson) var alla designade för detta. 

I alla händelser – vår själlösa övre medelklass sitter som bekant likt kråkor i trädtopparna och spanar ängsligt västerut – vad är det senaste i London och New York? Det måste vi också ta efter!

Det gamla militära försvaret passade som hand i handske i USA:s globala strategi. Avvecklandet av totalförsvaret, där till och med Moderaterna kallade militären för ett ”särintresse”, var också en idé made in USA.

När det nu åter ska rustas upp till två procent av BNP, är det inget som svenska politiker kommit på. Det har varit i säck innan det kommit i påse – USA:s ekonomi håller helt enkelt inte för deras världsomspännande ambitioner.

Men vi hade som sagt det väl förspänt för att möta en utdragen kris. En mindre orsak var partipolitisk. Socialdemokratins 44 år långa regeringsinnehav 1932-76 var mestadels beroende av Centerpartiets passiva stöd.

Priset för det var subvention av centerns väljare – bönderna och deras jordbruk. Men så hade vi också käk och allt annat lagrat för ett år.

Militärstaten omfattade hela samhället. Alla statsorgan sorterade under den. Alla större och många mindre företag hade ett så kallat driftvärn. Frivilligorgan som hemvärn och lottakårer var folkrörelser. 

En återgång till detta tillstånd lär vara omöjlig och kanske inte ens önskvärd. Men nog kunde man begära av fosterlandet att det skulle vara rustat för en influensa…