Vill inte låta Putin få in Sverige i Nato

Kampanjen för att Sverige ska gå med i Nato pågår för fullt, och i takt med att flera partier är på väg att svänga i frågan har motståndarna till Natomedlemskap blivit allt färre i den enkelspåriga offentliga debatten. Men de finns fortfarande, och Proletären har talat med en som håller fast vid sin ståndpunkt. 

Han är också en av Sveriges allra mest erfarna diplomater och sakkunniga på området, och har inte ändrat uppfattning om Sveriges alliansfrihet sedan han först började på utrikesdepartementet för snart 60 år sedan.

– Jag tycker inte vi ska gå med i Nato på grund av den svåra konfrontation som råder mellan USA och Nato å ena sidan och Ryssland å andra sidan – som i och för sig har pågått sedan andra världskrigets slut, men blivit värre under de senaste åren. Det är en faktor. 

Det säger den mångårige Moskvaambassadören Sven Hirdman, som under sin långa karriär på utrikes- och försvarsdepartementet bland annat varit statssekreterare åt två borgerliga försvarsministrar på 1980- och 1990-talet.

En annan faktor, säger Sven Hirdman till Proletären, är att konfrontationsaxeln, som han kallar den, går så nära Sverige. Under kalla kriget såg militärstrateger det så kallade Fulda-gapet vid Frankfurt som en hypotetisk militär front mellan Nato och dåvarande Warszawapakten. 

Nu går axeln istället i södra Östersjön, påpekar han, i Suwalkikorridoren som löper mellan Litauen och Polen, från Vitryssland till den ryska enklaven Kaliningrad.

– Det betyder att om Sverige går med i Nato blir vi en frontstat i den här konfrontationen mellan USA och Ryssland, och det gör att krigsrisken ökar för vår del.

Socialdemokraterna genomför för närvarande i rekordfart en intern process för att partistyrelsen redan i maj ska kunna riva upp kongressbeslutet mot Natomedlemskap, och Sverigedemokraterna har också öppnat för att ställa sig bakom ett svenskt medlemskap. 

Det skulle ge en klar majoritet i riksdagen för att lämna in en ansökan redan inför Natotoppmötet i Madrid i slutet av juni. I så fall blir Nato inte ens en valfråga inför riksdagsvalet i september. 

Sven Hirdman menar istället att frågan bör avgöras i en folkomröstning, som när svenska folket röstade ja till EU-medlemskap 1994 och nej till att inför euron i Sverige 2003.

– Om vi nu skulle lägga om hela vår säkerhetspolitik – och det är lika viktigt som att gå in i EU eller ändra vår ekonomiska politik – så borde vi av demokratiska skäl ha en folkomröstning. En så här viktig fråga kräver mera eftertanke och mera debatt.

Sverige gick med i EU efter en mycket knapp ja-seger i folkomröstningen. 52,3 procent röstade då för att gå med, efter en kampanj där ja-sidan hade långt mycket större resurser än nej-sidan. Men det skulle inte heller duga med ett så knappt ja i en folkomröstning om Nato, menar Sven Hirdman.

– När jag har talat med Natoföreträdare, med amerikaner och med folk från Natos sekretariat, har de sagt att för att de ska känna sig trygga när en ny medlemsstat söker medlemskap ska det finnas ett stöd i folkopinionen på sådär en 60-70 procent. Det krävs ett mycket stabilare opinionsstöd än några 51 procent för att gå in i Nato. Såväl ur Natos som ur vår synpunkt.

Det kan inte heller vara ett impulsbeslut från politisk sida, säger han, där en regering ena stunden vill gå med i Nato, och nästa mandatperiod kommer en annan regering med en annan uppfattning. 

– För går man in i Nato så binder man sig väldigt långsiktigt. Nato är en mera sammanhållen organisation än EU. Britterna gick ut ur EU men inget land har lämnat Nato. Därför behöver vi en grundligare debatt, därför behöver vi en folkomröstning och tänka igenom det här väldigt noga.

Under hela kalla kriget och även de följande åren rådde i det närmaste konsensus i Sverige om den svenska alliansfriheten, oaktat Sovjetunionens militära intrång i Ungern (1956), Warszawapaktens i Tjeckoslovakien (1968) och Sovjets invasion av Afghanistan (1979) – och senare USA:s och Natos krig i Jugoslavien (1999), Afghanistan (2001), Irak (2003) och Libyen (2011).

Det är paradoxalt att nu plötsligt låta Rysslands invasion av Ukraina avgöra ett svenskt Natomedlemskap, menar Sven Hirdman.

– Vi säger ju att vi själva bestämmer vår säkerhetspolitik. Då är det lite lustigt att just vid det här tillfället låta en enda person, Putin, bestämma att vi ska gå in i Nato. För han kommer inte leva i evighet. Det finns ett annat Ryssland och det kommer komma andra presidenter.

Och det kommer att komma andra presidenter även i USA…

– Javisst. Och vi har ju lång erfarenhet av vår alliansfria politik, i 200 år ungefär sedan 1812. Och vi har överlevt andra och värre diktatorer än Putin under tiden.

Många menar ändå att invasionen av Ukraina visar att Ryssland är ett hot också mot Sverige. 

– Det är förfärligt vad ryssarna har gjort, och det är ett enormt misstag. Det är ett skurkstreck av Putin att anfalla Ukraina överhuvudtaget och i synnerhet på det här brutala sättet. Det finns inget försvar för det. Men det har att göra med hur Sovjetunionen var konstruerad, Sovjetunionens upplösning, relationerna mellan de här slaviska folken och så vidare. Det är på inget sätt ett prejudikat för att ryssarna skulle ge sig på ett europeiskt land som är medlem i EU eller i Nato, det finns inga som helst skäl eller antydningar till det. 

– Det som är farligt för Sverige är att på grund av den här Ukrainakonflikten, och på grund av de hårda motsättningarna mellan Ryssland och USA och Nato, så kan det bli ett nytt riktigt stormaktskrig i Europa. Ett tredje världskrig, om man ska vara drastisk. 

I det läget bör den svenska regeringen istället arbeta för att mjuka upp konflikten, för att undvika att den leder till direkt krig mellan Nato och Ryssland, säger Sven Hirdman.

– Det vill säga att ryssar och amerikaner ska börja tala med varandra, att man ska återgå till de nedrustningsavtal som har sagts upp. Och ha lite mer dialog och förtroendeskapande åtgärder, istället för att ha så mycket militära övningar nära varandras gränser. 

– Det finns mycket man kan göra för att minska risken för ett stort krig i Europa, som är det som verkligen skulle vara farligt för Sverige. Inte att ryssarna out of the blue skulle skicka en fallskärmsdivision till Gotland eller något liknande.

Varje suverän stat har naturligtvis rätt att välja sin egen säkerhetspolitiska väg, säger han.

– Men när man gör det så ska man, i eget intresse, ta hänsyn till hur det påverkar helheten. För vi är alla beroende av varandra här i Europa.

– Om vi nu ska fatta ett beslut om att gå in i Nato eller inte så ska vi göra det utifrån Sveriges intresse. Sverige ligger här, vad är det som kan hota Sverige? Men vi ska ta hänsyn till att Ryssland är som det är, att Putin är som han är, att Nato är som det är, att Trump är som han är och så vidare. Det finns massor av saker att ta hänsyn till. Vi kan inte tro att det här kan vi bestämma själva i ett slutet rum, för vi påverkas av hela omgivningen.

Ett Natomedlemskap skulle innebära ett ännu mera spänt förhållande till Ryssland och Natoinstallationer och fler Natoövningar på svensk mark, vilket skulle göra Sverige mer utsatt för åtgärder från rysk sida i händelse av ett krig, säger Sven Hirdman.

– Inte så att de spontant skulle börja bomba Sverige för att vi går med i Nato, men vi blir mer utsatta om det blir ett allvarligare läge. Och vi blir ännu mer beroende av USA. 

Om Finland och Sverige går med skulle det finnas en viss poäng i att de nordiska länderna har samma säkerhetspolitik och kan öva och samarbeta mer, säger han.

– Men då förlorar vi den unika fördel som vi haft i vår neutralitet och alliansfria politik, som gjort att vi kunnat spela en positiv roll internationellt och bidra till att mildra konflikter och mildra nöd och så vidare. Då blir vi bara en i mängden av små Natostater. 

– Det måste vägas mot varandra, och gör man det så hamnar jag i slutsatsen att nackdelarna överväger fördelarna och att vi inte bör gå med i Nato.

Samtidigt är Sverige redan inordnat under Nato, vi övar redan med Nato och så vidare.

– Det är riktigt. Men det blir ändå en stor skillnad. Vi förflyttar oss internationellt från en punkt till en annan punkt och vi blir mera utsatta i händelse av krig. I den här konfrontationen mellan öst och väst, mellan USA och Ryssland, har vi då definitivt valt sida. Det är en stor förflyttning, en allvarlig fråga och beslutet bör inte hastas fram inför en valrörelse.