Kommunisterna i kommunvalet 2022: Vill mota bort nyliberalismen i Ludvika
Valet 2018 lyckades Kommunistiska Partiet i Ludvika att ta sig in i kommunfullmäktige. Planen det här valet är att stanna kvar, växa och mota bort nyliberalismen som påverkar allt från bostäder till anställningar. ”Jag tycker det är en hemsk samhällsutveckling vi ser”, säger Kenth Andersson, ersättare i fullmäktige för K.
Kommunistiska Partiet i Ludvika tog plats i fullmäktige efter valet 2018, då strax över två procent i kommunen lade sin röst på partiet. Inför valet 2022 satsar de på att hålla kvar sitt mandat och utöka medlemsantalet.
– Vi har valt att upp frågor och bekymmer som finns hos vanligt folk i Ludvika kommun. Och inte släppt taget. Det tror jag ger en viss respekt. Folk vet vad vi har för linje och det ger en trovärdighet, säger Kenth Andersson, ersättare för K i Ludvika kommunfullmäktige.
– Utmaningen är dock att förankra sig lokalt och växa med respekten. En parlamentarisk plats i fullmäktige hjälper utan tvekan med detta.
Frågorna handlar först och främst om att, som de själva beskriver det, mota bort nyliberalismen inom politiken. Konkret handlar det om att vägra gå med på nedskärningar inom skola, vård och omsorg. Men det går även hand i hand med bostadspolitiken i kommunen.
– Vi går inte med på utförsäljningarna av kommunala fastigheter och lägenheter. För stunden kanske det genererar en vinst, men i långa loppet går kommunen faktiskt back på dessa affärer, säger Anders Pudas som är engagerad i bostadsfrågan och medlem i Kommunistiska Partiet.
– Oavsett vad de andra partierna säger så tycker jag det är en mänsklig rättighet att ha en bostad med drägliga förhållanden och en rimlig hyra. Då krävs det att kommunen går in och bygger lägenheter för vanligt folk.
Anders Pudas tar upp hur antalet miljardärer växer lavinartat i landet, vilket bland annat Andreas Cervenka visar i sin bok Girigsverige. En betydande del av dessa är just fastighetsägare, som genom spekulation och via privatiseringar lyckats tillskansa sig enorma summor pengar.
– De tjänar pengar på spekulation och på medborgarna i kommunen, säger Anders Pudas. Ludvika är ett litet exempel men vi har ändå lyckats hitta bottenskrapet vad beträffar fastighetsägare. Titta bara på Blötberget! Ägarna tjänar pengar och spekulerar medan det är det sociala som betalar. Det säger vi definitivt nej till.
Kommunistiska Partiet i Ludvika ser också hur nedskärningspolitiken drabbar orter som ligger utanför centralorten Ludvika. Två exempel är Grängesberg och Fredriksberg.
– Det är bedrövligt, säger Beatrice von Arx som bor i strax utanför Fredriksberg och står på Kommunistiska partiets vallista. När jag flyttade hit fanns det affärer, bank och postkontor. Nu är jag till och med rädd för att skolan ska försvinna. De har redan börjat bussa vissa klasser in till Ludvika.
– Man pratar ofta om en ”närande” och en ”tärande” sektor inom ekonomin, där samhällsservicen bara ses som utgifter. Men det där är ju en högertanke. Hur kan en skola eller en vårdcentral vara ”tärande” för ett samhälle och för befolkningen som bor där?
Den del av Sveriges befolkning som bor i en storstad tar nog ofta denna samhällsservice för givet. Men ju längre ut på länsväg 245 Proletären åker, desto mindre benägen tycks Ludvika kommun vara att satsa på servicen som håller landsbygden levande.
– Vi måste göra dessa orter till attraktiva områden. Jag tror verkligen att det finns ett sug efter att bo på landsbygden. Barnfamiljer kommer nog, under rätt förutsättningar, att leta sig längre bort från centrum där det oftast är mycket dyrare att bo, säger Jorge Nuñes, ledamot i fullmäktige för Kommunistiska Partiet.
– Men då måste samhället kunna erbjuda dessa invånare en dräglig tillvaro. Alla partier tycks vara överens om att vi ska ha en levande landsbygd med samtidigt skär man ned på servicen. Det går inte ihop.
Just Fredriksberg har fått se sin beskärda del av bantningskniven och nedskärningar. För några år sedan reducerades skolan, och äldreboendet Säfsgården står i riskzonen att läggas ned. Det sistnämnda görs om till ett seniorboende med åtta platser där omsorgen bara finns tillgänglig under vissa timmar.
– Jag jobbade som sjuksköterska i 15 år i kommunen och Säfsgården var populärt när jag började. Men politikerna har haft planer på att lägga ned boendet i många år. Vi kräver att det ska återöppnas som demensboende med personal dygnet runt, säger Kenth Andersson.
– Som det ser ut nu… om du bor på landsbygden och får en demenssjuk anhörig är det inte ens säkert att du kan besöka dem på helgen eftersom kollektivtrafiken inte fungerar. Jag tycker det är en hemsk samhällsutveckling.
Kenth Andersson menar att Ludvika kommun rycker ifrån människorna tryggheten när de blir äldre. Proletären har tidigare pratat med personer i Fredriksberg som nu, efter närmare 50 år på orten, överväger att flytta just på grund av att Säfsgården inte finns kvar.
– Om befolkningen protesterar mot utvecklingen så har vi en möjlighet stoppa den. Men det kommer också krävas att staten skjuter till pengar så att kommuner som Ludvika ska klara av att bedriva en vettig äldrevård. Personalen går redan på knäna och både löner och arbetstiderna måste bli bättre. Ludvika kommun måste vara först ut med att kritisera staten för denna underfinansiering.
– Gör vi inte det riskerar vi att hamna i en situation där grupper ställs mot varandra. I detta fall äldre mot unga. Vi har pengar att lägga på bägge grupper, men det görs inte. Istället börjar man prata om privatiseringar, som än så länge inte drabbat äldrevården i Ludvika. Men det är bara en tidsfråga innan det sker.
Under Proletärens besök i Ludvika ligger det ett sparpaket på cirka 30 miljoner inom äldrevården från den politiska majoriteten i Ludvika. Något som med stor säkerhet kommer försämra villkoren för både de äldre och för de anställda.
Kommunistiska Partiet i Ludvika motsätter sig besparingen och kräver istället bättre arbetsvillkor för kommunalanställda.
– Dessa besparingar kommer först och främst slå mot de som inte har en fast anställning, säger Jorge Nuñes. Men Ludvika kommun har också en väldigt hög sjukfrånvaro bland den fasta personalen. Det brukar vara ett tecken på att något inte står rätt till inom verksamheten. Att då lägga ett sparkrav på 30 miljoner är helt galet!
Ett annat krav som Kommunistiska Partiet driver är att storföretagen i kommunen, som Hitachi ABB och Spendrups, ska erbjuda sin personal fasta anställningar. Dessa arbetsgivare har satt i system att ta in arbetare från bemanningsföretag, trots att de i princip jobbar fulltid på fabriken.
– Kommunen måste kunna diskutera med dessa storföretag om att ge arbetare en trygg anställning. Om du nästan jobbar heltid på en arbetsplats så finns det uppenbarligen ett behov av att ha dig kvar. Då ska man också erbjudas en fast anställning. Det gör också att man kan rota sig på orten och vågar stanna kvar, säger Jorge Nuñes som pensionerade sig från sitt jobb på ABB förra året.
– Ett annat krav vi tänker ställa på dessa storföretag är att de ska anställa människor som har svårt att hitta ett jobb inom Ludvika kommun.
Förslaget från Kommunistiska Partiet liknar lagkrav som finns i andra europeiska länder när det kommer till funktionshindrade. I Frankrike finns det till exempel krav på att funktionshindrade måste utgöra minst sex procent av den totala arbetskraften på alla företag med över 20 anställda. Detta för att säkerställa att de får en anställning och hittar ett sammanhang.
Jorge Nuñes menar att Ludvika kommun kan ställa liknande krav på storföretagen i Ludvika kommun fast för långtidsarbetslösa, för att bryta segregationen.
– Just nu ställer vi inga krav på dessa företag alls. Vi förväntar oss att privata företag ska erbjuda jobb, men det funkar inte alltid så. Samma sak gäller med Byggmax och Biltema som ska etablera sig här. De kommer inte självmant göra så mycket för att bryta segregationen.