Hoppa till huvudinnehåll
Av

Vårdanställda i Umeå tar kamp för bättre villkor

För några månader sedan började ett upprop, ”Människor, inte maskiner”, bland vårdpersonalen på Norrlands Universitetssjukhus (NUS) i Umeå. Två av initiativtagarna är Hanna Backlund Moberg och Madde Jakobsson som är undersköterskor på Infektionsavdelningen på NUS.


Hanna Backlund Moberg berättar hur det hela startade.

– Vi såg fler och fler kolleger gå in i väggen på grund av det höga tempot och den höga arbetsbelastningen. Många slutade och de nya som kom stannade bara en kort tid då de inte pallade med tempot. Det blev svårare och svårare att rekrytera personal.

– Patientsäkerheten underminerades och i diskussionerna i fikarummet märkte man hur missnöjda, trötta och less alla var. Och ungefär där började vi diskutera sinsemellan vad vi kunde göra för att förändra situationen. Vi hörde runt hur det var på andra avdelningar på sjukhuset och hur det ser ut på andra sjukhus i landet.

– Vi märkte att det bubblade på många ställen. Bra exempel är ju hemtjänstupproret och sjuksköterskestudentupproret. Vårt mål är att föra kampen här i Umeå, men samtidigt vill vi verka för att ena alla dessa uppror under samma tak.

– Vi söker inte sympati, vi vill inte att folk ska tycka synd om oss som jobbar inom vården, vi vill att de ska veta att de bör vara rädda, säger Madde Jakobsson. Du är mindre säker i vården som patient i dag och värre blir det om det fortsätter i samma eländiga riktning som nu. Det finns otroligt mycket kompetent personal, men de räcker inte till och orkar inte hela vägen.

I början pratade man mest runt med kolleger, samt skrev på sociala medier. I denna veva kom man även på temat ”Människor, inte maskiner”, som väldigt enkelt beskriver vad det hela handlar om.

– När man känner till verkligheten och sen hör Västerbottens Läns Landstings egen värdegrund som lyder ”Ständigt bättre – patienten alltid först” så kan man inte annat än kalla det ett dåligt skämt, säger Hanna Backlund Moberg. Ska vi få en fungerande vård så måste både personalen och patienterna sättas i första rummet, och då kan man inte spara och skära ned på allting.

– Inför första maj skrev vi ihop ett flygblad som vi skickade med rörposten till andra avdelningar, men för att vara säkra på att det kom fram så gick vi även personligen till avdelningarna. De flesta var positiva och höll med, men sen är det ibland svårt att våga ta steget att börja göra någonting.

– Vi deltog senare även i Enad vänsters demonstration på första maj och det viktigaste med det var att lyfta vårdfrågan och situationen på NUS, samt visa att här är vi.

Hanna Backlund Moberg tar även upp fenomenet lean som alltmer genomsyrar svensk vård. Lean är ett sätt att i en produktionsprocess, oavsett om det gäller produktion av varor eller tjänster, identifiera och eliminera alla ”onödiga” arbetsmoment. Med andra ord handlar det om att använda varje resurs till max som ett sätt att spara pengar. Alltså inget nytt under kapitalismens himmel.

– Lean-tänkandet innebär i praktiken att vården tappar sin själ. Patienterna har ett starkt behov av vård, och denna vård måste få komma från en personal som orkar ta hand om dem. Som det är nu så lider vi med patienterna, och patienterna med oss. Och allt bara för att spara pengar.

I Västerbottens läns landsting styr Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I veckan beslöt man att lägga ned 40 vårdplatser på NUS i år, och fler under kommande år.

– Det är fördjävligt, kommenterar Hanna Backlund Moberg, och jag fattar inte hur det är möjligt. Det känns som vi redan vinglar på en avgrundskant och detta kommer att knuffa oss över.

Initiativet ”Människor, inte maskiner” har uppmärksammats av såväl lokaltidningar som av Sveriges Radio. Hanna Backlund Moberg, Madde Jakobsson och deras kolleger vill dock inte att protesterna ska stanna här.

– Vi vet att det inte räcker med att bara vara aktiv på sociala medier. Fler måste komma med i kampen för en bättre vård. De flesta som jobbar på NUS gillar sina jobb och brinner för att vårda människor. Lönefrågan är i och för sig viktig, men det viktigaste är en dräglig arbetsmiljö. Vårt mål är nu bland annat att aktivera facken så att de helhjärtat ska ställa sig bakom vår kamp.

Oskar Wigren