Lås upp hela webbplatsen
Ledare

Nej, antisionism är INTE antisemitism

Politiker, media och institutioner gör allt för att blanda ihop begreppen. Syftet är inte att belysa eller bekämpa rasism utan att stoppa all kritik av Israel.
Fotograf: Achim Radner / Bearbetning: Proletären
Detta är en ledartext. Proletären ges ut av Kommunistiska Partiet. Ledartexterna ger uttryck för partistyrelsens kollektiva ståndpunkt.

Vänsterpartiet har valt att plocka bort ett tjugotal kandidater, alla med palestinsk bakgrund, från sina valsedlar efter en uppmärksammad granskning i Expressen. Det har fått borgerliga politiker och ledarskribenter att tugga fradga – äntligen hårda fakta på vänsterns judehat! 

Det som Expressen själva trycker hårdast på i sin artikel är dock inte antisemitism. Det är istället att de på olika sätt tagit ställning för motståndskampen mot Israel. 

Bevismaterialet mot en av de uthängda är att han delat ett inlägg från Kommunistiska Partiet. Vi tror inte att alla som delar våra inlägg är kommunister, lika lite tror vi alla som delar diverse suspekta amerikanska youtubers är förintelseförnekare eller antisemiter. 

Det är så sociala medier fungerar. Det blev om inte annat tydligt förra året när riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas, då medlem i V, anklagades för att dela ett antisemitiskt inlägg – trots att verkligheten var det motsatta. Inlägget ifrågasatte den felaktiga och fördomsfulla bilden av att judarna styr världen. Ändå var hon antisemit!

I Helsingborg har tre kvinnor med palestinsk bakgrund nu petats från Vänsterpartiets kommunvalslista. De är aktiva i Palestinska kvinnoföreningen, en organisation som är kopplad till den palestinska paraplyorganisationen PLO. Kvinnorna anklagas av Expressen för att vara terrorkramare och antisemiter eftersom de visat sitt stöd för det väpnade motståndet och sörjt släktingar som dött i strider med den israeliska ockupationsmakten.

Låt oss här vara tydliga. Kommunistiska Partiet stödjer det palestinska motståndet på dess egna villkor. Det betyder att vi i enlighet med FN:s resolutioner anser att det palestinska folket, precis som andra ockuperade och koloniserade folk, har rätt att göra motstånd, också väpnat motstånd. Det har inget att göra med antisemitism, det är antisionism.

Att vara mot den israeliska apartheidstaten är självklart inte samma sak som att vara emot judar eller judendom. Ändå gör politiker, media och institutioner allt för att blanda ihop begreppen.

Några dagar innan Expressens uthängning intervjuade vänsterliberala Flammans chefredaktör Leonidas Aretakis Judiska centralrådets ordförande Aron Verständig om ”antisemitismen i vänstern”. Verständigs resonemang är att eftersom “många judar identifierar sig som sionister” blir vänsterns Israelkritik potentiellt antisemitism. 

Samma tes om att antisionism i sjävla verket är antisemitism förs fram av det annars välrenommerade Segerstedtinstitutet vid Göteborgs Universitet, som nyligen släppt en rapport i ämnet. 

Problemet är att det inte alls är samma sak. Judar är en etnoreligös grupp och sionismen är en politisk ideologi. En ideologi som många judar utanför Israel överhuvudtaget inte identifierar sig med. 

Enligt en studie från Judiska federationen i Nordamerika, JFNA, är det till exempel bara 37 procent av judarna i USA som identifierar sig som sionister. Bland unga judar (18-34 år) i USA är det nästan lika stor andel, 32 procent, som identifierar sig som antisionister eller icke-sionister.

Inte heller bland de som själva identifierar sig som sionister är judar i närheten av att vara i majoritet. Den absolut största gruppen är istället kristna evangelister i framför allt USA. 

Med Aron Verständigs och Segerstedtinstitutets resonemang blir resultatet att miljoner judar världen över som tar avstånd från Israels politik i många fall skulle vara antisemiter. 

Antisemitism är en form av rasism som drabbar judar. Antisionism är att motsätta sig sionismen, den etnonationalistiska ideologi som menar att judar har rätt till en explicit judisk stat i Palestina. En ideologi som lett till dagens Israel med apartheidlagar, ockupation och folkmord.

I intervjun med Flamman menar Verständig att många svenska judar drar sig för att vara öppna med sin tro. Det är i så fall både sorgligt och beklagligt, men det är knappast den svenska vänsterns eller det palestinska folkets fel.

En viktig orsak är istället den sammanblandning som Israels försvarare själva gör sig skyldiga till. Där syftet inte handlar om att belysa eller bekämpa rasism utan att stoppa all kritik av Israel.

Så länge Israel och dagens sionister oemotsagda får påstå sig företräda alla världens judar så kommer tyvärr många judar också tvingas förhålla sig till Israels politik.

Judar, precis som alla andra, har rätt att känna sig trygga i Sverige. Genom åren är det främst vänstern, liksom Palestinaaktivister, som engagerat sig mot nazism och rasism.

Trygghet och säkerhet borde gälla också för svensk-palestinier och aktivister. Men så är inte alltid fallet. Sommaren 2024 körde en man in i en Palestinademonstration i Borås med sin bil. Förra veckan attackerades Palestinademonstrationen i Helsingborg och en person fördes till sjukhus.

På nätet flödar hat och hot mot Palestinaaktivister, ofta påhejade av samma ledarskribenter och politiker som nu gottar sig åt granskningen av Vänsterpartiet.

Om antisionismen är judehat, hur ser en legitim israelkritik ut? Aron Verständig menar att han tar avstånd från att Israels säkerhetsminister Ben-Gvir spottar på kidnappade palestinaaktivister. Bra, men det räcker inte. Folkmordet varken börjar eller slutar med Netanyahus högerextrema regering. Problemet är en statsbildning byggd på ockupation och aparheid. 

Vilka ord får användas av de palestinier som lever med sina familjers död på näthinnan, när de beskriver den pågående terrorn i Gaza eller på Västbanken? 

De som borde granskas är de politiker och makthavare som öppet försvarar folkmord, ockupation och apartheid. Problemet i Sverige är inte att Israel kritiseras för mycket – utan för lite!

Dela artikeln