I veckan gick startskottet för att sätta upp valaffischerna. Tävlingsinriktade ungdomsförbundare närmast slogs om de mest attraktiva platserna i flera av våra städer. Kanske borde de tagit det lugnt och gått samman om gemensamma affischer i stället för att konkurrera. Tar man bort partiloggorna på affischerna är det nämligen svårt att veta vilket parti de tillhör.
Plattityderna är legio och i år verkar det mer utslätat än vanligt. ”Dags att ta Sverige på allvar”, säger S. ”Sverige kan mer”, säger C. ”Vi gör Sverige till Sverige igen”, hävdar SD. ”Sverige vinner på grön politik”, menar MP . ”Tro på Sveriges familjer”, hälsar KD.
”Nationalism light”, beskrev DN det som. Vem är mest svensk och vem är mest emot brottslingar?
Åtgärder och framför allt orsaker lyser med sin frånvaro bland de politiska budskapen. Och de avgörande frågorna saknas.
Ingen valaffisch från riksdagspartierna tar upp Nato, militarismen, upprustningen eller EU. Om dessa viktiga frågor har partierna inget att säga. Helt enkelt för att de är överens.
I måndagens partiledardebatt kom Nooshi Dadgostar ut som Natovän, ännu en gång. Eftersom vi är med i Nato ska vi fortsätta vara medlemmar, deklarerade hon.
Militarismen och upprustningshesten har präglat hela världen och inte minst Sverige sedan förra valet. Under fyra år har över 800.000 människor fått sätta livet till i konflikter runt om i världen. Det gör den senaste valperioden till en av de mest våldsamma på tre decennier. Men detta verkar ha gått riksdagspartierna förbi.
Den svenska vapenexporten har ökat med närmare 40 procent sedan förra valet och Sverige har deltagit i 15 olika militära insatser och samarbeten utomlands under perioden. Men om detta är det knäpptyst, inte ett ord i valrörelsen om den fråga som har störst och allvarligast betydelse för oss, frågan om krig och fred.
Sedan den svenska neutraliteten och alliansfriheten i en handvändningen kastades överbord strax före förra valet, har hotet mot vårt land blivit allt större. Sverige är idag både ett uppmarschområde och en måltavla på ett sätt som vi aldrig tidigare varit.
Trupper och krigsmaterial från USA får numera finnas på 17 svenska militärbaser utan insyn eller kontroll från svenska myndigheter, genom DCA-avtalet som skrevs under i december 2023. En så omfattande omläggning av svensk säkerhetspolitik borde självklart underställas ett val så svenska folket får säga sitt.
Vill vi att amerikanska trupper fritt ska få använda baser i Sverige? Denna fråga borde vara en central valfråga. Men avsaknaden av en verklig opposition gör valet till en skådeprocess.
Militarismen och upprustningen smyger in överallt i samhället. Vi ska gradvis vänja oss vid det nya och taktiken är att tiga ihjäl de som opponerar sig.
Uppslutningen bakom USA och deras militära intressen går allt snabbare. Sedan den 1 augusti är det möjligt för trupper från 36 olika länder att kunna operera i och från Sverige. Det behövs nu endast en inbjudan från regeringen.
Av de 15 militära utlandsinsatserna har sex skett inom ramen för EU och tre inom ramen för Nato. Denna typ av insatser kommer att öka i framtiden. Fler svenska killar och tjejer kommer att bära vapen utomlands. Ja, får Donald Trump som han vill kommer siffran mångdubblas och med tanke på hur lismande de svenska politikerna är inför USA-imperialismen är det fullt möjligt.
För deltagande i dessa krigshetsande sällskap betalar vi i år över 54 miljarder kronor i medlemsavgift till EU och 750 miljoner till Nato.
2026 är det Sverige som riksdagspartierna säger sig värna ett till delar ockuperat land som styrs av makthavare i Bryssel och Washington. Vår självständighet har offrats för krigsprofitens skull. Minns att Socialdemokraterna ändrade uppfattning i Natofrågan två dagar efter de varit med på Jacob Wallenbergs hemliga möte i Finland våren 2022.
Sedan dess har vapenexporten skjutit i höjden. De senaste fyra åren har svenska företag exporterat vapen till ett värde av 100 miljarder kronor. 2025 exporterades krigsmateriel till 61 länder till ett värde av 28 miljarder kronor. Mest säljer Wallenbergs företag där Saab AB och Saab Dynamics AB fyllt sina orderböcker för år framåt och där börsvärdet stigit med upp 400 procent.
Det svenska stödet till Ukraina är en stigande utgiftspost i budgeten. Hittills har Ukraina fått svenskt militärt stöd till ett värde av 128 miljarder kronor. Det är tre miljarder mer än vad staten betalade i generella statsbidrag till kommunerna förra året.
Det betalades ut totalt 116 miljarder kronor i statsbidrag till regionerna förra året. Tänk på detta när du läser om budgetunderskott, försämringar eller nedskärningar i skolan, vården eller omsorgen.
Till välfärden finns det inga pengar men till upprustning och militarism finns hur mycket som helst. Bara en bråkdel av alla de pengar som skänks för att förlänga kriget och lidandet i Ukraina hade kunnat täcka hålen i offentlig verksamhet och kunnat bibehålla kvalitén i välfärden.
Så när du går runt bland riksdagspartiernas nationalistiska valparoller och besöker valstugor bör du fråga politikerna varför så mycket av våra skattepengar går till krig och upprustning, och så lite till den alltmer havererande välfärden. De är oss svaret skyldiga!
