"Samhället måste markera bestämt mot nazister"
– De som utför politiskt planlagda mord på fackföreningsledare kan inte få samma förtroende som andra samhällsmedborgare, säger Joe Nilsson från Helsingborg till Proletären.
Joe Nilsson är medlem i Kommunistiska Partiet och har tidigare utsatts för hotelser av nazister, bla med ett målat hakkors framför sin dörr med texten: ”Joe kommunist vi ser dig”. Men kommunisterna i Helsingborg backade inte för hoten utan tog i stället två steg framåt.
– Vi gick på offensiven och kallade dom för fega råttor i pressen, säger Joe Nilsson.
Det gav effekten att kommunisterna i Helsingborg fick stor publicitet för sin rakryggade hållning gentemot hotfulla nazister. I samband med rättegången mot de nazister som upprättat en dödslista på mer än 1300 svenska kvinnor politiserade kommunisterna i Helsingborg frågan, då rättegångarna mot nazisterna Simon Olsson och Magnus Andersson ägde rum just i Helsingborg.
Politiska möten
– Det blev politiska möten, torgmöten och annat. Vi lyfte helt enkelt upp det nazistiska hotet till ett klassperspektiv, eftersom borgare aldrig kan stå som en garant för demokratin.
– Vi kommunister vill utveckla demokratin och det kräver att man tar aktiv kamp mot högerextremisterna, säger Joe Nilsson.
När det gäller Karl Svensson, alias nazisten Hampus Hellekant, den morddömde läkarstudenten på Karolinska institutet i Stockholm är det helt uteslutet att han ska åtnjuta samma förtroende som andra kriminella. Joe menar att det är en klassfråga i allra högsta grad.
– Det är mycket viktigt att samhället markerar bestämt mot nazisterna. Men i det här fallet försöker borgarstaten förmildra det hela med att låta en dömd nazistisk mördare studera till läkare. När det väl gäller är det alltid vi som får försvara demokratin.
– Det här handlar om politik, att det är viktigt att samhäller reagerar mot dom människor som valt att med politiskt våld tysta motståndare och hindra demokratiska krafter på vänsterkanten. Det handlar om en reaktion mot dom som står för en våldsideologi, säger Joe Nilsson slutligen.
KENT HALDEBO
Proletären 46, 2007