Hoppa till huvudinnehåll
Av

Utdrag ur Europadomstolens dom:


Punkt 23-26
Herr Staffan Ehnebom har varit medlem i KPML(r) sedan 1978. Han är ingenjör och har sedan 1976 varit anställd hos Eriksson. Den 10 april 1999, efter det att det totala sekretessbeslutet gällande information från säkerhetspolisens register hade lyfts den 1 april 1999, lämnade han en begäran till säkerhetspolisen att få se alla uppgifter som kunde finnas om honom. Säkerhetspolisen beslöt 17 november 1999 att låta honom få tillgång till 30 sidor, av vilka två endast fick läsas hos säkerhetspolisen och inte fick kopieras med tekniska hjälpmedel. Övriga 28 sidor sändes hem till honom. 25 av dessa bestod av beslutet från JO avseende detta, och de tre övriga var kopior på tidningsartiklar, två berörde herr Ehnebom och den tredje, utan att nämna hans namn, kom från tidningen Proletären och handlade om KPML(r):s kommande partikongress. Således innehöll samtliga 25 sidor offentligt tillgängligt, icke hemligstämplat material. De två sidor som fick läsas hos säkerhetspolisen bestod av två säkerhetskontroller på honom från 1980. Det var kopior på formulär som används av Försvarets Materialverk med krav på personkontroll. Den lagrade informationen löd i sin helhet:

”I september 1979 avslöjades det att Ehnebom var/är medlem i KPML(r)s cell i Frölunda i Göteborg. Han var vid tillfället i kontakt med ledande medlemmar i KPML(r) gällande ett partimöte på Frölunda Torg.”

Ehnebom hävdar att det var denna information om hans medlemskap i KPML(r) som var det verkliga skälet till FMV:s krav att han skulle flyttas från sitt arbete, även om varje berörd myndighet skulle förneka detta. Han påpekade att KPML(r) var ett registrerat och legalt politiskt parti som deltog i val. Den 24 november 1999 protesterade han till Kammarrätten mot säkerhetspolisens beslut, och upprepade sitt krav att få se allt material som säkerhetspolisen hade om honom. Han motsatte sig inter alia att det material som släppts till honom visade att han utgjorde en säkerhetsrisk. Kammarrätten beslöt 14 februari 2000 av avslå hans begäran.

Punkt 28-31
Herr Bengt Frejd har sedan 1972 varit medlem i KPML(r) och sedan 1974 varit ordförande för Proletären FF, en sportklubb med runt 900 medlemmar. Han är välkänd inom idrottskretsar i Sverige och har aktivt arbetat bland barn och ungdomar med idrott, både nationellt och internationellt, för att stärka internationell solidaritet och underlätta integration med hjälp av idrott.

Den 23 januari 1999 krävde Frejd tillgång till den information som säkerhetspolisen om honom i sina register, vilken han misstänkte samlats pga hans politiska åsikter. Den 4 februari 1999 avslog säkerhetspolisen hans begäran med hänvisning till reglerna om absolut sekretess.

Frejd upprepade sin begäran efter reglernas avskaffande den 1 april 1999. 8 februari 2000 godkände säkerhetspolisen att Frejd skulle få se delar av sin akt.

Den bestod inledningsvis av 57 sidor med olika tidningsklipp och allehanda information om honom och andra idrottsmän och idrottsledare, deras deltagande på konferenser, möten och tävlingar och om idrott och hur uppnå social integrering med hjälp av idrott, särskilt gällande internationellt utbyte och solidaritet i samarbete med ANC i Sydafrika. Där fanns information rörande ett mycket uppmärksammat idrottsprojekt från 1995, där representanter för olika idrotter som basket, fotboll och handboll hade rest från Sverige till Sydafrika med syftet att hjälpa unga människor i de svarta bostadsområdena. Ett antal människor från den svenska idrottsrörelsen som Frejd mött, av vilka många stod helt utanför politiska organisationer, fanns nämnda i hans akt. Det gällde, till exempel, en framträdande idrottsledare, Stefan Albrechtsson, som själv blivit utsatt för säkerhetspolisens övervakning.

Akten innhöll vidare ett antal frågor rörande idrottsorganisationer och arrangemang, som ett upprop (så sent som från 1993) från alla idrottsklubbar i Göteborg med krav på lägre avgifter på planer, ett dokument med omkring etthundra namn, bla Frejds, och i vissa fall deras telefonnummer. En förteckning över deltagarna på Göteborgs Handbollsförbunds vårmöte ingick också.

Förutom det ovannämnda materialet fick Frejd den 28 februari 1999 också se två sidor från sin akt, att läsas hos säkerhetspolisen. De innehöll följande uppgifter:

”1 januari 1973. F. Är medlem i KPML(r) och har arbetat aktivt i ett halvår. Han är ansvarig för propagandan i KPML(r)s Högsbo-Järnbrottsgrupp. 4 mars 1975. Enligt en artikel i Göteborgs-Tidningen 4 mars 1975 är F ordförande för Proletären FF. 9 juni 1977. Enligt en artikel i Stadsdelsnytt/Väster är F en av ledarna för Proletären FF:s ungdomssektion. 6 september 1979. F står på 19:e plats på KPML(r)s valsedel i fjärde valdistriktet i kommunalvalet i Göteborg. Ej vald.”

1 mars 2000 vände sig Frejd till Kammarrätten gällande säkerhetspolisens beslut, och krävde att få hela sin akt och allt annat som hade samlats om honom. Han ifrågasatte säkerhetspolisens rätt att lagra den information som redan släppts till honom och underströk att inget i den rättfärdigade att betrakta honom som en säkerhetsrisk. Den 12 maj 2000 avslog Kammarrätten hans begäran, i princip på samma grunder som för övriga.   

Punkt 91
Den information som släpptes till herr Ehnebom och herr Frejd reser mer komplexa frågor i det att den hänvisar till deras medlemskap i KPML(r), ett politiskt parti som, vilket regeringen betonade, förespråkar våldsanvändning och att bryta mot lagen för att åstadkomma förändringar i det rådande samhällssystemet. Till stöd för sin argumentering, lämnade regeringen ett exemplar av KPML(r):s partiprogram, som antagits 2-4 januari 1993, och hänvisade speciellt till dess paragrafer 4, 22, 23 och 28.

Rådet konstaterar att de åberopade paragraferna i KPML(r)s partiprogram ganska öppet förespråkar upprättandet av en klass dominans över en annan genom att åsidosätta gällande lagar och bestämmelser. Programmet innehåller emellertid inte några uttalanden som innebär en omedelbar och tveklös uppmaning till våldsanvändning som medel för att uppnå politiska mål. Paragraf 23, till exempel, som innehåller de mest utförliga formuleringarna i frågan, är mer nyanserad i detta avseende och förespråkar varken våld som det första eller oundvikliga medlet i alla omständigheter. Den bekräftar hur som helst principen om väpnat motstånd.

Rådet upprepar emellertid att ”ett politiskt partis stadgar och program kan inte betraktas som det enda kriteriet för att bedöma dess mål och avsikter: programmets innehåll måste jämföras med agerandet från partiets ledare och de handlingar de försvarar.” (se mutatis mutandis, Refah Partisi (’Välfärdspartiet’) och andra v. Turkiet GC nr 41340/98, 41342/98, 41343/98 och 41344/98 § 101 ECHR 2005-II; Turkiets Förenade Kommunistparti och andra v. Turkiet, domslut 30 januari 1998, Rapporter 1998-I sidan 22 § 46; Socialistpartiet och andra v. Turkiet, domslut den 25 maj 1998, Rapporter 1998-III, sidan 1258 § 50; och Partiet för Frihet och Demokrati (ÖZDEP) v Turkiet GC nr 23885/94 § 45 ECHR 1999-VIII). Detta tillvägagångssätt, som Rådet antagit för att avgöra nödvändigheten, enligt konventionens artikel 11 § 2, för att upplösa ett politiskt parti, är också en nödvändig del för att bedöma nödvändigheten att, i den nationella säkerhetens intresse, enligt Artikel 8 § 2, samla och lagra information i ett säkerhetspolisens register om ledare och medlemmar i ett politiskt parti.

I det här fallet utgjorde KPML(r):s partiprogram det enda bevis regeringen hänvisade till. Förutom det pekade man inte på någon konkret omständighet som skulle visa att de ifrågasatta programparagraferna återspeglades i handlingar eller uttalanden från partiledare eller medlemmar, och att det utgjorde ett faktiskt eller ens potentiellt hot mot den nationella säkerheten, när informationen släpptes 1999, nära 30 år efter det att partiet tillkom. Därför kan inte skälen för fortsatt lagring av information om herr Ehnebom och herr Frejd, även om den är korrekt, anses tillräckliga för avsikten att tillämpa en nödvändighetstest, enligt konventionens Artikel 8 § 2. Sålunda innebar det fortsatta lagrandet av den information som släpptes till respektive 1999 ett oproportionerligt intrång i deras rätt till respekt för privatlivet.

Proletärens översättning. Originaltexten från Europarådet för mänskliga rättigheter  finns på www.echr.coe.int

Proletären 24, 2006