Stjärnkraftsverket

Den 16 december är det 40 år sedan det bombastiska rymdeposet Stjärnornas krig hade biopremiär i Sverige. Filmens populärkulturella genomslagskraft och betydelse för science-fiction-genren kan inte överskattas – varenda djävel i västvärlden känner till Stjärnornas krig.

George Lucas berättelse om drängen Luke Skywalker som ger sig av för att rädda rymdprinsessan Leia och ta strid mot det onda rymdimperiet fascinerade (och fortsätter att fascinera) miljoner. Inklusive undertecknad, som först såg filmerna med polsk dubbning på knarriga VHS-band i början av 1990-talet.

För den progressivt sinnade finns egentligen inte särskilt mycket att hämta i Stjärnornas krig, men det är roligt att diskutera produktionsförhållandena och politiken i den där galaxen långt, långt borta.

I en scen som tyvärr klipptes bort (men finns på Youtube och bland extramaterialet på DVD) förklarar Luke Skywalkers kompis Biggs varför han vill ta sig an rymdimperiet – de har nämligen nationaliserat fabrikerna! Inte undra på att den borgerliga rebellalliansen stöds av bland annat rymdskeppsvarvsindustrin.

Rymdimperiet är för övrigt ett hopkok av alla historiska skurkar som hemsöker den liberala delen av den amerikanska bourgeoisins mardrömmar – imperiets befäl talar med brittisk accent, klär sig som tyska nazister och vill avskaffa privategendomen som… ja. Det här bör man kanske inte läsa in för mycket i, men det är heller ingen slump att rebellernas fotsoldater snackar amerikanska och gillar sina freedoms.

Filmen blev i alla fall en succé och första delen i en till synes ändlös serie. I dagarna hade den tionde långfilmen premiär (elfte om man räknar med 1978 års absurda julspecial Star Wars Holiday Special, som i Sverige fick den välfunna titeln Stjärnornas krig och fred).

Stjärnornas krig blev kanske också lika känt som mjölkko för den amerikanska leksaksindustrin. En svärm av byggsatser, actionfigurer, plyschdockor och tv-spel lanseras alltid i samband med varje ny del i filmserien.

Så var det redan från början. Leksaksjätten Kenners actionfigurer lanserades till och med i handeln innan de hunnit lämna låglönefabrikerna. I butikshyllorna fanns tomma kartonger med löften om att figurerna skulle bli tillgängliga inom kort (men man kunde köpa kartongen, som innehöll ett litet diorama ur filmens värld). De sålde som smör i solsken – 1978 uppgick försäljningen till 100 miljoner dollar.

Det var också detta som gjorde regissören/entreprenören George Lucas till mångmiljardär – genom att avstå från en stor del av filmstålarna lyckades han säkra rättigheterna till varumärket Star Wars.

Han lever gott på pengarna än idag – och på sitt rena samvete, han är ju en så kallad ”self made man”, det ädlaste epitet en människa kan få i kapitalismens USA.

Någon större filmgärning har han inte spottat ur sig sedan dess. Däremot har han fått skäll av Stjärnornas krig-fansen för att ha återlanserat originalfilmerna med en massa nya, ovälkomna datoreffekter.

Får ni chansen – se originalet utan pålagda effekter (eller polsk dubbning).