Svenskt Näringslivs tankesmedja Timbro och Sverigedemokraternas tankesmedja Oikos har gjort gemensam sak och presenterat ett program med 132 punkter som de kallar Tidö 2.0.

Under rubriken ”Nystart för Sverige” går den marknadsliberala och den konservativa tankesmedjan ihop med utstuderade högersvingar för ett bibehållet klassamhälle med ökade klyftor. 

Tidö 2.0 har udden riktad mot arbetarklassen och är en utstakad väg för sämre välfärd och mer till de redan rika. Bland de blåbruna reformerna finns att införa ”svenska mini-jobs”, lägga ned myndigheter och minska antalet statligt anställda.

Målet är att plantera reformer och tankar som de hoppas Tidöpartierna ska ta till sig av och göra till sina krav i nästa års valrörelse. Enligt tankesmedjorna är deras reformprogram utformat så att samtliga 132 punkter är ”färdiga att sättas i verket från första dagen efter valet och genomföras under fyra år”.

De två tankesmedjorna hämtar sin inspiration från USA och Donald Trumps maktpolitiska framgångar. Det första arbetsnamnet för 132-punktersprogrammet var ”Projekt 2026”, en anspelning på Trumps ”Project 2025”, och de förslag de konservativa där förde fram för att omforma det politiska landskapet i USA och göra sig av med obekväma myndigheter och tjänstemän. En nykonservativ och maktkoncentrerande ordning som de svenska borgerliga tankesmedjorna nu vill se i Sverige.

En våt dröm för borgerligheten är att införa ”mini-jobs”. Dessa utmärks enligt Timbro och Oikos av att de är ”en särskild, enkel anställningsform för personer långt från arbetsmarknaden” som ”ska kännetecknas av lägre lön, enklare regler och mindre anställningsskydd”. Ökad otrygghet, ännu lägre löner och ytterligare begränsningar av strejkrätten gömmer sig bakom dessa förslag.

Som vanligt är det omfattande avregleringar, utförsäljningar och skattesänkningar på agendan. Statliga företag ska säljas ut och skog avyttras till det privata. Specifikt nämns företag som Svenska spel, Telia och Postnord. 

Bolagsskatten och den statliga inkomstskatten ska sänkas och brytpunkten höjas. Skattereformer som enbart gynnar dem med höga inkomster och drar undan ännu fler miljarder från välfärden. 

Den så kallade stämpelskatten vid fastighetsförsäljning ska bort och sparande i ISK ska bli mer omfattande. Riktade statsbidrag till kommunerna är ett otyg för tankesmedjorna och bostadsbidraget ska reformeras så att färre kan få det. 

Marknadshyror ska införas och det ska även gälla för parkeringsplatser; de rika ska inte behöva köra omkring och leta efter en ledig P-ruta utan med kraftigt höjda taxor ska vanligt folk tvingas parkera långt utanför stadskärnorna.

Ännu fler samhällsnyttiga områden görs tillgängliga för det privata och regler som de anser hindrar den fria utsugningen tas bort, vilket märks genom förslagen om förändrad alkohollag där krogar lättare och längre ska får servera alkohol och där matbutiker ska få sälja öl och vin. Reglerna för att ta körkort ska bli enklare och taximarknaden ska avregleras helt. 

Det är knappast svårt att ta körkort idag – men däremot väldigt dyrt. Mer rimligt vore att låta körkortsutbildning ingå i gymnasieskolan, lika för alla och med fokus körsäkerhet i stället för sänkta krav.

Bland de mer uppseendeväckande kraven finns att tankesmedjorna vill reformera bestämmelserna om hets mot folkgrupp. De vill ta bort mycket av det som idag är olagligt att säga och skriva. Lagen om hets mot folkgrupp ska bara avse yttranden som uppmanar till våld. 

Här sticker den sverigedemokratiska bockfoten fram. Det som idag är förbjudet att säga om muslimer och judar ska tillåtas. Att bränna en koran ska inte kunna ses som hets mot folkgrupp. Därmed öppnar de två tankekedjorna upp för mer hat och mer polarisering i samhället.

På miljöns område för de fram en form av krigsförklaring mot det svenska miljö- och klimatarbetet. De vill utreda ett avskaffande av miljödomstolarna, avskaffa kemikalieskatten samt kraftigt försämra strandskyddet och införa en allmän byggrätt. 

Överklassen ska slippa begränsningar i var de ska kunna bygga sina vräkiga hus – och slippa begränsas av strandskydd. Här för de även fram det huvudlösa förslaget att höja promillegränsen till sjöss. Att få köra båt full ser överklassens företrädare som en rättighet.

Till allt detta kommer ökad repression på rättspolitikens och migrationens område. Dessa förslag är genomgående så antihumana och omfattande att de kräver en egen och mer utförlig genomgång.

Vi nöjer oss här med att konstatera att polisstatens rättsosäkerhet är vägledande för det borgerliga tänkandet. Timbro och Oikos är inte nöjda med den historiska omläggning av rätts- och migrationspolitiken som Tidöpartierna gjort utan de vill gå mycket längre.

Högerns offensiv mot arbetarklassen och för ökade klassklyftor där de rikas makt, fördelar och inflytande blir allt större och där den borgerliga demokratin alltmer begränsas måste slås tillbaka. Mot tankesmedjornas blåbruna 132-punktersprogram bör arbetarklassen och dess förbundna samlas kring ett kort och enkelt motståndsprogram.

Varför inte formulera motståndet i några få punkter att samlas kring:

Stoppa rustningsvansinnet. Välfärd, inte vapen. Arbete åt alla – inför sex timmars arbetsdag och sänk pensionsåldern. Skatt efter bärkraft – låt de rika betala. Återförstatliga utsålda företag och verksamheter samt återupprätta ett svenskt oberoende, där Sverige lämnar både Nato och EU, och sätter fred och nedrustning främst. 

Ett sådant program vore en verklig nystart för Sverige, för ett rättvisare och mer solidariskt land.