Argentina i uppror mot pensionsförsämringar
– Vi har sett stora demonstrationer och strejker sedan slutet av november. Under generalstrejken i måndags mot pensionsförsämringarna var en halv miljon på gatorna i Buenos Aires, berättar Agustin Sanchez-Gölz, fackligt aktiv telekomarbetare.
Bilderna från de senaste dagarnas protester i Argentina har kablats ut över världen. Den nyliberale presidenten Mauricio Macri lyckades i början av veckan driva igenom sitt sparpaket riktat mot landets 17 miljoner pensionärer.
– Regeringens reform innebär en halvering av framtida pensionshöjningar. Den innebär också höjd pensionsålder och att de pensionsfonder som tidigare förstatligats ska privatiseras. De minskade höjningarna gäller också barnbidrag och annat socialt stöd, säger Agustin Sanchez-Gölz.
När Proletären når honom befinner han sig i hemmet i miljonstaden Rosario och ska strax åka till jobbet som telekomarbetare. Agustin Sanchez-Gölz är uppvuxen i Sverige men bor sedan drygt tio år i Argentina.
– Protesterna bygger på en avsky mot de politiska initiativen från Macris nyliberala regering. Det är ett socialt uppror där många sociala och politiska rörelser deltar, men det är arbetarrörelsen som går främst och sätter sin prägel på protesterna, säger Agustin Sanchez-Gölz.
– Den fackliga rörelsen är splittrad. Ledningen för landsorganisationen CGT är villiga att samarbeta med regeringen, medan majoriteten av fackförbunden är mer kampvilliga. Metallarbetarförbundet lämnade igår CGT i protest mot ledningens kompromissvilja.
Högerkandidaten Mauricio Macri vann presidentvalet i Argentina i december 2015. Han satte genast igång med att attackera de lagar och beslut som genomdrivits under de tolv år som Néstor Kirchner och därefter Cristina Fernandez de Kirchner innehade regeringsmakten.
Under de tolv åren 2003-2015 tillhörde Argentina de progressiva länder i Latinamerika som, i hård konfrontation med både inhemska högerkrafter och USA, förde en form av socialdemokratisk reformpolitik.
Agustin Sanchez-Gölz säger att det finns en känsla av revanschism hos högern och de mäktiga oligarkfamiljerna. Allt ska tas tillbaka, och det sker i enlighet med de krav som Internationella valutafonden (IMF) lagt fram efter sina besök i Argentina.
– Vi ser en tydlig förändring av den ekonomiska modellen. Den förra regeringen prioriterade den inhemska produktionen och att skapa fasta jobb och reglerade arbetsvillkor. Den modellen håller på att ersättas av en spekulationsekonomi med privilegier för finanskapitalet. Argentina är IMF:s mönsterelev. Men det väcker vrede hos folket. Vi har genomlevt många kriser på grund av IMF:s ekonomiska recept.
Revanschismen är också tydlig när det gäller statsmaktens svar på protesterna. I Rosario har demonstrationerna kunnat genomföras fredligt. Så har det inte varit i Buenos Aires.
– Det är risk för att vi kommer att få se döda kamrater. Det var länge sedan vi såg en sådan repression i Argentina. Polisen infiltrerar demonstrationer och provocerar fram våld, säger Agustin Sanchez-Gölz.
– Vi märker en skillnad i attityden hos polisen och militären efter regeringsskiftet. Den förra regeringen tog flera initiativ för att värna de mänskliga rättigheterna och rättssystemet och för att straffa de som begått brott under militärdiktaturen. Nu tar de revansch.
Agustin Sanchez-Gölz ser paralleller mellan utvecklingen i Argentina och andra latinamerikanska länder där den USA-stödda högern återtagit eller försöker återta regeringsmakten.
Ett exempel på det är den arresteringsorder som tidigare i december utfärdades mot expresidenten och oppositionsledaren Cristina Fernandez de Kirchner. Hon anklagas för att försvårat utredningen av ett terrorattentat mot ett judiskt center i Buenos Aires 1994.
– Högern i Argentina använder samma strategi som i Brasilien. De försöker använda det juridiska systemet för att sätta sig över demokratin och folkviljan. De vill få bort Cristina Fernandez de Kirchner, som idag representerar det enda seriösa alternativet till den nyliberala regeringen.
• Vad tror du kommer att hända under de kommande veckorna?
– Det är svårt att veta. Människor i Argentina är väldigt spontana. Det vi sett de senaste dagarna är att många som röstat på Macri nu slutar stödja regeringen. Men precis som i Venezuela är läget väldigt polariserat.