Byggplaner hotar spontanfotbollen såväl som den organiserade lagidrotten i Stockholmsförorten Skarpnäck. Enligt förslaget planerar man att riva den befintliga Skarpnäckshallen samt den norra konstgräsplanen.
Konstgräsplanen används mest av unga både för spontanfotboll samt för organiserade lagträningar och matcher. På platsen vill man istället bygga en ny gigantisk anläggning med plats för simhall, ishall och “sporthall”.
Problemet med förslaget är tvådelat. För det första skulle det innebära enorma svårigheter för de lag och föreningar som idag använder konstgräsplanen och hallen. Deras klubbhus skulle också försvinna.
Det skulle såklart innebära svårigheter för föreningarna att fortsätta sin verksamhet på samma sätt som man gör nu, med flera olika lag som hittills delat på planerna, hallen och klubbhuset. De andra ytorna på fältet används redan frekvent av andra föreningar. Att ta bort två av de stora ytorna gör det svårare för de många föreningarna att dela på de kvarvarande.
Det andra konkreta problemet med förslaget är att en yta som används av (främst) ungdomar för spontanfotboll och lek skulle försvinna. Man framställer förslaget som en form av satsning på idrott. I praktiken blir det dock en omvandling av öppna och fria ytor där vem som helst kan vara till specialiserade och professionaliserade anläggningar.
Detta gäller särskilt ishallen som föreslås byggas för att “utveckla” anläggningen. Ishallen kommer troligen användas för exempelvis ishockey, en sport med betydligt högre tröskel för organiserat deltagande än fotboll.
Fotboll kan nu vem som helst gå ner till sportfältet och spela, med vänner eller själv, men ishockey kräver lagtillhörighet och utrustning vilket innebär markant högre avgifter för idrottsutövande. Det här är särskilt viktigt att påpeka när det gäller förorten.
I förlängningen skulle detta betyda att barn och unga från rikare områden och delar av Stockholms södra förorter åker till Skarpnäck för sin träning och de unga i Skarpnäck tvingas till tunnelbaneresor för både organiserad fotbollsträning såväl som spontanfotboll. Eller så slutar de helt enkelt att spela. Möjlighet att utöva fler idrotter vid anläggningen innebär inte mer tillgänglig idrott för de unga som faktiskt bor där.
Det hade varit ett massivt misslyckande för staden om dessa byggplaner kom till stånd på det sättet de presenteras nu. Öppna tillgängliga ytor för barn och unga att utöva spontanidrott och lek på är en otroligt viktig del av välfärden, med dessa byggplaner försvinner sådana ytor. Istället för att prioritera möjligheten till fungerande idrottsverksamhet och tillgänglighet för förortens unga väljer staden att prioritera en verksamhet som sätter arbetarungdomen i kläm till förmån för professionaliserad idrott.
Jag har själv många minnen från just Skarpnäcks sportfält. Det var där jag lärde mig älska fotboll, och där jag spenderade hela somrar. Jag vill inte att någon ung Skarpnäcksbo ska berövas det. Öppna och tillgängliga ytor för arbetarklassens barn att hänga på är en del av välfärden, att riva dem är en klassfråga.
