Känner du till regeringens proposition ”Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete” som riksdagen ska klubba igenom nu i sommar och som kommer börja gälla från den 1 augusti?

Du är inte ensam om du missat den. Få vet om ett av de mest långtgående stegen hittills i Sveriges juridiska och militära integration med Nato.

Man skulle kunna likna de nya lagarna vid ett DCA-avtal 2.0. I juni är det två år sedan riksdagen antog DCA-avtalet som ger USA tillträde till 17 svenska militärbaser. På dessa baser lyder de amerikanska soldaterna inte under svensk lag och vi har ingen insyn i eller kan påverka vilka vapen som USA placerar där.

Nu tas nästa steg mot avgrunden. Regeringen förslag innebär att det inte bara ska kunna finnas militär från USA på svensk mark – nu ska det skrivas in i lagen att Nato, eller en stat som är medlem i Nato eller i EU, får bedriva militär verksamhet och militära åtgärder på svenskt territorium. Detta inte bara som försvar utan även när Sverige inte är hotat. Det enda som krävs är ett godkännande från regeringen närhelst en sådan situation kan uppkomma.

Från den 1 augusti kommer alltså militär från 36 andra länder att kunna operera i och från Sverige. Denna utländska militär kommer även få polisiära befogenheter. De kan få ta över delar av svensk myndighetsutövning, slippa bli kameraövervakade samtidigt som de inte behöver tillstånd för att själva kameraövervaka.

Lagförslagen, som stöds av en riksdagsmajoritet, är oerhört långtgående. Tillsammans med Nato-inträdet och DCA-avtalet är den kommande lagen om operativt militärt samarbete kärnan i den svenska omläggningen från ett nationellt försvar till en offensiv internationell krigsorganisation. Såväl DCA-avtalet som lagen om operativt militärt samarbete öppnar i praktiken upp för en ockupation av Sverige.

Så här stora omläggningar av svensk officiell politik borde varken kunna drivas igenom snabbt eller utan omfattande samhällsdebatt där medborgarna får vara med och säga sitt. Men precis som vid Nato-inträdet och DCA-avtalet ska den nya politiken hastas fram utan vare sig en folkomröstning eller ett allmänt val. Svenska folket ska helt enkelt hindras från att kunna påverka sin egen framtid.

Det fanns gott om tid att diskutera och rösta om DCA-avtalet men makteliten ville inte låta oss göra det. Det fanns definitivt tid och utrymme att diskutera och folkomrösta om Natomedlemskapet. Men 200 år av neutralitet och alliansfrihet försvann med ett pennstreck i maktens korridorer. Trots att Turkiet och Ungern satte käppar i hjulet vägrade makten låta folket få säga sitt, fast tiden fanns.

Nu kan ingen hävda att tiden inte finns för att svenska folket ska kunna få vara med och påverka om militär från 36 andra länder ska få verka i vårt land. Det är som bekant allmänna val i Sverige den 13 september i år. Men politikerna och vapenlobbyn vill inte riskera att svenska folket säger ja till fred och nej till krig, därför ska beslutet drivas igenom nu i sommar.

Visserligen fick 47 remissinstanser några månader på sig att yttra sig om de olika lagförslagen, men hälften av remissinstanserna var landets olika länsstyrelser som främst kunde yttra sig om smådelar i lagförslagen som rörde just dem. En remissinstans kom däremot med omfattande invändningar och kritik – Svenska freds- och skiljedomsföreningen.

Svenska freds klargjorde att den svenska suveräniteten urholkas, att utländska styrkor får långtgående befogenheter och att Sverige militariseras ytterligare. Till detta riktade de skarp kritik mot de odemokratiska stegen i lagpaketet, att makt och beslut flyttas från riksdagen till regeringen och att militarismen och Natointegrationen drivs vidare utan tillräcklig demokratisk debatt. 

Vi kan bara hålla med. Förslagen i den nya propositionen är både krigiska och odemokratiska. De måste helt enkelt stoppas. 

Sverige är inte till salu, framför allt inte till utländsk militär. Sverige måste återgå till att återupprätta demokratin och hindra utvecklingen där allt mer makt läggs hos ett fåtal.

Parallellt med de ändrade lagarna pågår upprustningen med oförminskad styrka. Förra veckan kom nyheten att Sverige ska köpa in fyra fregatter från Frankrike. Dessa är dubbelt så stora som de korvetter som idag patrullerar Östersjön. 

Syftet med att köpa in dessa större skepp är att de inte bara ska operera i Östersjön utan kunna sättas in överallt i världen därhelst USA och Nato så önskar. Fregatterna ska levereras 2030 och kostar tio miljarder kronor styck. 

Affären på 40 miljarder är den största militära satsningen sedan Jas-galenskapen på 1980-talet. Var slutnotan hamnar är dock osäkert. Den kan komma att påverkas uppåt beroende på hur mycket vapen och kanoner som politikerna och militärerna vill utrusta dem med.

Miljardrullningen till krigsmakten fortsätter och eskalerar. Urholkningen av de svenska lagarna och försämringarna av demokratin fortgår även de. 

Vad spelar det för roll att vi har ett val i höst? De avgörande besluten tas ändå i maktens korridorer och i slutna styrelserum. De förfogar över vår framtid utan att vi tillåts påverka dem. En framtid som ser allt annat än ljus ut, om vi inte går samman och agerar. 

Fredsrörelsens svar på utländsk militär i Sverige och på galna vapeninköp som slår undan benen för välfärden ännu mer måste mötas med protester. Därför var det glädjande att se så många i demonstrationståget mot Nato i Helsingborg häromveckan. 

Fredsrörelsen sluter sig samman och agerar. Det är nödvändigt och viktigt. Kom med du också!