”Jag vet inte med vilka vapen det tredje världskriget kommer att utkämpas, men det fjärde kommer att utkämpas med pinnar och stenar”, lär Albert Einstein ha sagt vid tiden efter andra världskriget. USA var då det enda landet i världen som hade kärnvapen.
USA är alltjämt det enda land som använt kärnvapen mot andra. Förödelsen förskräckte. Alla insåg att mänsklighetens undergång låg i potten.
Därför skrevs från 1970 och framåt ett antal begränsnings- och nedrustningsavtal under mellan de stora kärnvapenmakterna USA och Sovjetunionen, bland annat INF och de avtal som senare skulle bli Start-avtalen.
Redan 2019 lämnade USA INF-avtalet, efter att ha anklagat Ryssland för att bryta mot det. I dagarna löpte det senaste Start-avtalet ut. Även nu är det USA som vänt avtalet ryggen. I september föreslog Rysslands president Putin att förlänga Start-avtalet med ett år – men möttes av kalla handen av Trump.
Avtalen har varit viktiga för att förhindra en ny kärnvapenkapprustning mellan USA och Ryssland. Samtidigt har de legitimerat och låst fast stormakternas kärnvapeninnehav – och trots avtalen har USA genomfört ett massivt moderniseringsprogram av sin kärnvapenarsenal.
Idag har nio länder kärnvapen och röster höjs i fler länder, även i Sverige, om att skaffa egna kärnvapen.
Inom den svenska högern talas om att Sverige måste ingå i ett kärnvapenparaply. Om USA fäller ihop detta paraply borde Sverige ingå i det franska kärnvapenparaplyet eller det brittiska, menar bland annat vice statsminister Ebba Busch. Men bakom dessa utspel ligger andra spelpjäser på bordet.
”Så länge farliga länder har kärnvapen så måste också sunda demokratier ha tillgång till kärnvapen”, sade statsminister Ulf Kristersson i SVT (25 januari). För ett år sedan öppnade Jimmie Åkesson upp för att Sverige kunde skaffa egna kärnvapen: ”Jag tycker att allt ska vara på bordet i det här läget” (GP, 31 mars 2025). Vapenlobbyn gnuggar händerna och så även andra sektorer som ser nya affärsmöjligheter när ny teknik behövs inom allt från kommunikationsutrustning till kärnenergiteknik.
Officiellt heter det att kärnvapen har ett avskräckande syfte och är en del av ett defensivt skydd. Det är ett bedrägligt påstående. Alla vapen kan användas offensivt och just kärnvapen är till sin karaktär ett offensivt vapen.
Atombomberna över Japan 1945 var knappast defensiva. Dagens kärnvapen har som syfte att utplåna så mycket som möjligt av en motståndare. Ju fler av dessa massförstörelsevapen som finns desto större blir riskerna med dem.
Idag finns fortfarande icke-spridningsavtalet, som trädde i kraft 1970 och undertecknats av 191 av världens länder. De som undertecknat, inklusive Sverige, förbinder sig att inte skaffa kärnvapen och de länder som vid undertecknandet hade kärnvapen fick behålla dem tillfälligt men ska verka för nedrustning.
1996 antog FN ett avtal för totalförbud av kärnvapenprovsprängningar, men detta avtal har inte kunnat träda i kraft då flera kärnteknikstater, som USA och Israel, inte undertecknat det. 2023 drog Ryssland tillbaka sin ratificering av avtalet, vilket gjorde att kärnvapenlobbyn i väst fick ytterligare argument för sin sak.
2017 antog FN fördraget om förbud mot kärnvapen. Detta trädde i kraft 2021 och förbjuder utveckling, lagring, användning och hot om användning av kärnvapen. Sverige röstade i FN för detta fördrag men har sedan vägrat att ratificiera det.
Sveriges motsägelsefulla agerande är helt i enlighet med den militaristiska väg som svenska politiker valt. Från att vara neutralt och alliansfritt, med en stark fredsrörelse och politiker som aktivt agerat för att Norden skulle vara en kärnvapenfrizon – till idag då Sverige är Natomedlem, öser pengar över militären och upplåter 17 militärbaser till USA inom ramen för DCA-avtalet, där USA utan insyn kan placera kärnvapen.
Kärnvapen är farliga, det är även de personer som ansvarar för dem och som hanterar dem. Lynnigheten och narcissismen har fått ett nytt ansikte med Donald Trump. Att denne man sitter som ytterst ansvarig för världens mäktigaste kärnvapennation borde bara det göra människor världen över till kärnvapenmotståndare.
Även om massförstörelsetekniken omgärdas av rigorös säkerhet finns det ingen teknik som är hundra procent säker. Minns 1983 när ett ovanligt väderfenomen indikerade att USA avfyrat kärnvapen mot Sovjetunionen. Världen är den sovjetiske överstelöjtnanten Stanislav Petrov evigt tacksam för att han vägrade följa instruktionerna och inte tryckte på knappen för att besvara den kärnvapenattack som systemen felaktigt visade var på väg.
Politiker som talar om kärnvapen, kärnvapenskydd och kärnvapenparaply spelar tärning med våra liv. Det som skyddar oss och alla andra är inte att hota med ömsesidig undergång och terrorbalans, utan ett hållbart skydd handlar om dialog, samtal och respekt. Den tilltagande polariserade värld vi nu ser, där den starkes rätt råder, försämrar vår säkerhet och utsätter oss för stora risker.
Krigets fasor och vår civilisations undergång finns på dagordningen på ett sätt som det är länge sedan vi såg. Det är inte bara vi kommunister som vill undvika denna utveckling, utan det vill den absoluta folkmajoriteten i världens länder.
För Sveriges del gäller det att omgående skriva under FN:s fördrag mot förbud av kärnvapen, att säga upp DCA-avtalet med USA, så vi inte bara säkerställer rätten till vårt eget territorium utan även förhindrar att kärnvapen utan vår vetskap finns i landet, samt att vi lämnar kärnvapenalliansen Nato och återupprättar den svenska alliansfriheten.
Låt Tage Danielssons ord i dikten ”Råd till ett nyfött barn” vara vägledande i detta arbete; ”Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den”.
