Hoppa till huvudinnehåll

Billig fylla dyr för arbetarna

I ”Sydafrikanskt vin” får man lära sig både om vinkultur och om arbetsvillkoren för de som producerar drycken.

Emil Boss
Federativs förlag

”Sydafrikanskt vin” är i sanning den ”annorlunda vinbok”, som undertiteln säger. Den ser ut som en klassisk coffee table-bok om vin, och mycket riktigt handlar den om olika druvor och regioner, och såväl vinkännare som odlare intervjuas. Det sydafrikanska vinets lågprisstatus utmanas av kännare som menar att det finns mycket kvalitet att hämta i vinlandet.

Men författaren Emil Boss har också trängt bakom kulisserna och granskat arbetsförhållandena för lantarbetarna som producerar mer än en tiondel av vinet som säljs på Systembolaget. Det är ingen uppmuntrande läsning.

Från de första vinodlingarna vid mitten av 1600-talet via slaveriets avskaffande på 1800-talet och apartheidtiden 1948-1994, till dagens industri med ena benet i paternalistiska produktionsförhållanden och andra benet i modern management.

Förhållandena påminner om svensk statartid. Arbetarna bor i ruckel som arbetsköparna äger och drar hyra för på lönen. Detta gäller de fastanställda. Den växande andelen tillfälligt anställda har gårdsägarna inget sådant ansvar för. Trots att den säsong som säsongsarbetarna anställs för i ökande grad sträcker sig över årets alla tolv månader.

Löner och arbetsförhållanden skiljer sig åt mellan könen, men framförallt mellan svarta och färgade, där de senare har det bättre och tryggare. Gårdarna, varav många varit i bruk i hundratals år, ägs nästan uteslutande av vita.

De lagstadgade minimilönerna (som bara fyra av fem arbetare kommer upp till) ligger på 1900 svenska kronor, trots att priserna bara är något lägre än i Sverige.

Systembolagets certifiering för goda arbetsvillkor, BSCI, avslöjas som den bluff det är. I själva verket är det huvudsakliga kravet för att godkännas som leverantör till svenskarna att gårdsägaren själv skriver på ett papper.

På en sedan 2007 Fair Trade-certifierad vingård beskriver Emil Boss husen som något av det värsta han sett vad gäller lantarbetarbostäder. Etisk vinproduktion? Inte direkt.

Varken företagens egna ”uppförandekoder” enligt CSR (corporate social responsibility) eller andra märkningar garanterar goda arbetsvillkor. Pressen på priserna, och därmed även arbetskraftskostnaderna, är alltid starkare. Märkningar och certifieringar är bara fluff som tillför en god aura till varumärkena.

Fakta

Sydafrikanskt vin – En annorlunda inbok

Av Emil Boss

Federativs förlag