Hoppa till huvudinnehåll

”Jerry hymlade aldrig med sina politiska åsikter”

Proletärens skribent Janne Bengtsson minns vännen och artisten Jerry Williams.

Den folkkära artisten Jerry Williams har avlidit 75 år gammal.
Artur Szandrowski

Jerry Williams gjorde aldrig någon hemlighet av sin politiska tillhörighet. Han var kommunist i de tider då det kunde vara väldigt politiskt inkorrekt att kalla sig just det.

– Den som som ser sig om och inser hur det ser ut i världen och inte är röd… ja, han är ta mig fan dum i huvudet, var Jerrys stående kommentar till de som inte ville förstå.

I helgen avled den folkkäre artisten och rocksångaren efter en kort tids sjukdom.

Sin sista intervju gav Jerry för Proletären, i samband med att han också spelade in en reklamfilm för tidningen. Han konstaterade att även om rocken lockade ungdomar från alla samhällsskikt hade den en tydlig klassprägel, inte minst tack vare de första (och största) utövarnas klassbakgrund.

– Richard, Elvis, Gene Vincent, de var ju knegare hela bunten. Sen när de stora multibolagen kom på att ”jävlar det där gick ju att sälja!”, då ställde de till det och det blev urvattnat. Då gick det lite neråt till nästa sväng, Liverpoolsvängen, då var det tillbaks ner i källaren.

Jerry Williams, eller Erik Fernström som det stod i passet, kom från en arbetarfamij i Solna. Pappa Sven var sjöman, mamma Edit undersköterska på Karolinska  Sjukhuset. Båda föräldrarna aktiva kommunister. Liksom pappa Svens brorsa Acke.

”Farsan dog våren 90. Det är möjligt att farsan och Acke föddes hundra eller tvåhundra år för tidigt för att få ut det dom ville av sina liv. Men jag tror ändå att deras och andra riktiga kommunisters liv har hjälpt till att bygga grunden när i framtiden en stor majoritet av jordens befolkning kommer att inse att det går att bygga ett socialistiskt samhälle. Ett samhälle med verklig jämlikhet som har råd att släppa fram alla talanger, där alla kan leva ett rikt, roligt, bekvämt och meningsfullt liv utan att trycka ner varandra, utan att leva på andras arbete”, skrev Jerry i sin självbiografi 1992.

Jag tror på ett samhälle där alla har samma chanser från början och där ingen kan leva på andras arbete.

Jerry Williams hymlade aldrig med sina politiska åsikter, han kallade sig aldrig ”allmän socialist” eller sade sig tro på ”det goda samhället”.

– Nej, jag är kommunist. Jag har aldrig sett någon anledning att ändra den åsikten: jag tror på ett samhälle där alla har samma chanser från början och där ingen kan leva på andras arbete. Det har jag gjort hela mitt liv, och det finns ingen anledning att ändra på det nu, sade Jerry nyligen.

Han ändrade sig aldrig.

Det var genom föräldrarna unge Erik kom in i den politiska världen. Han brukade ofta berätta om det kommunistiska 1 maj-mötet på Gärdet i Stockholm 1949, när han, sittande stadigt på farsans axlar, hörde Paul Robeson sjunga.

– Mycket av det som hände när jag var ung hände runt kommunisterna. Det var musik och danser, partiet hade till och med ett eget folkdanslag, Skäran. De var skitbra, men de fick aldrig uppträda på Skansen. Folkdans var helt okej, men inte om den dansades av kommunister, berättade Jerry en gång.

För Jerry Williams blev det aldrig någon folkdans.

Det blev utbildning till rörmokare.

Och sedan blev det rock´n´roll på heltid.

Jerry Williams utvecklades till en av Sveriges mest populära artister, hans shower var utsålda månader i förväg och han drog folk över hela landet. Att sjunga amerikansk rock’n’roll stod inte på något vis i motsättning till den politiska uppfattningen. En gång berättade Jerry om en politisk festival på Kuba i början av 70-talet. 

– Jag var på Kuba och lirade, på en festival i Varadero. Det svängde helt otroligt. En av artisterna kom från det fascistiska Portugal; han hade blivit torterad och flera av hans vänner satt fortfarande i fängelse. Han tyckte att det var för mycket boogie på festivalen och att artisterna istället skulle protestera mot USA, mot kriget i Vietnam och mot förtrycket av de fattiga i tredje världen. Ingen sade emot honom. Men kubanerna konstaterade att ”det är festival nu och vi måste få dansa också”. Det var jävligt bra sagt: man kan vara hur röd som helst och ändå gilla rock´n´roll. Det har ingenting med politiken att göra.

Och under de glittrande kavajerna bar Jerry alltid en tröja med Che Guevara eller ett bälte från Röda Armén med hammaren och skäran.

Jerry Williams blev 75 år gammal.