Ledarkrönika: Rädda välfärden – beskatta de rika

Rädda den offentliga skattefinansierade välfärden. Det måste vara det anropet som går som en budkavle över hela Sverige inför 8 mars. Den räddningsaktionen behöver både engagemang och pengar. De ekonomiska tillskott som partierna i riksdagen diskuterar och beslutar om idag duger inte, de pengarna räcker inte långt.  

Så för att pressa fram mer ur statens kassakista behöver kvinnor samlas och säga ifrån. För nedrustningen av den offentliga välfärden slår på flera sätt mot kvinnor. En stor del av kvinnors arbetstillfällen finns inom välfärdsyrken. Därför lurar både arbetslöshet och ekonomiskt beroende runt hörnet. 

Välfärdssektorn står också för det som är nödvändigt för att kvinnor ska kunna arbeta, som barnomsorg och äldreomsorg. Men med fler barn i grupperna i förskolan och på fritidshem, ett minskat antal platser på äldreboende, och ännu stressigare arbeten i hemtjänsten och i vården, blir arbetsmiljön för personalen ännu sämre än den redan är. En stressig miljö drabbar ju också barnen, de äldre och patienterna. Om detta har anställda slagit larm, gång på gång, till ansvariga politiker. 

Till en redan besvärlig situation för anhöriga kommer också att när platser på äldreboende försvinner så tvingas ännu fler kvinnor att gå ner i arbetstid, ta ut pension i förtid eller sluta sitt arbete för att ta hand om de äldre.

Det behövs mer resurser till välfärden. Pengarna måste fram helt enkelt. Dagens situation är ett resultat av den skattesänkarpolitik som förts sedan årtionden tillbaka oavsett regering. När statens inkomster minskar år för år så är det klart att det märks i den offentliga skattefinansierade välfärden. 

En början kan vara att beskatta dagens miljardärer. Det finns 206 miljardärer i Sverige som har en sammanlagd förmögenhet på 1721 miljarder kronor. Med endast en procent i förmögenhetsskatt på bara dessa miljardärer skulle staten hämta in 17,2 miljarder kronor i skatteintäkter. 

Alltså finns det pengar. Det är nödvändigt att ändra skattepolitiken så att intäkterna anpassas efter behovet. Den anpassningen måste börja nu för att kunna möta de kommande årens behov. I Ekonomirapporten, oktober 2019, om kommunernas och regionernas ekonomi beskrivs utvecklingen för de närmsta åren. Prognosen är att kommuner och regioner kommer att sakna 43 miljarder kronor år 2023 om staten inte tillför mer resurser än det som ligger i budgetpropositionen.

Allt talar för att det krävs ett engagemang från alla som slagit larm, från alla som skrivit orosanmälningar med rop på hjälp. Alla nödrop behöver samlas till ett stridsrop. Så låt budkavlen gå!