Med valkampanj i sikte
För i dagarna ett halvt år sedan valdes Robert Mathiasson till Kommunistiska Partiets nya ordförande, den tredje under partiets fyrtiofyraåriga historia. Dagarna innan han tar tidig semesterledighet för att vara på plats när arbetet inför höstens val tar fart passar vi på att fråga om hans intryck från vårens arbete i den nya rollen.
– Det har varit en riktigt intensiv period med mängder av inspirerande möten landet runt. Det händer mycket i samhället i stort som bekräftar kongressens slutsats att läget för Kommunisterna är bättre än på länge. Själv har jag medverkat i 30 möten landet runt och vilket för mig bekräftat kongressen bedömning att 2014 är möjligheternas år för partiet.
– Det är ett tryck i Kommunistiska Partiets verksamhet, som vi ska ta tillvara och utveckla under höstens valrörelse.
• Imponerande med så många möten på ett halvår. Vad får partiet ut av denna rivstart?
– Vi är flera i partiledningen som varit på resande fot under våren. Det är en viktig del av vårt uppdrag som partikader att vara ute och möta medlemmar i syfte att svetsa samman och ge energi till organisationen. Ofta går det slentrian i politiska möten med en 40 minuters inledning och sedan diskussion. I vår har vi försökt hitta nya mötesformer som samtalsaftnar och nya kulturella inslag tillsammans med det politiska budskapet.
– Samtidigt ska vi vara ärliga och erkänna att det är svårt att dra människor till politiska möten. Det gäller för Kommunisterna liksom för bredare samlingar som Socialistiskt Forum. Det finns helt enkelt ingen direkt koppling mellan opinionsundersökningar och att få folk att i handling agera för politisk förändring. Men på varje partimöte möter jag någon eller några nya kontakter som närmar sig Kommunisterna.
• Ge några exempel på den för Kommunisterna positiva utvecklingen i samhället du nämnde inledningsvis?
– I vår har vi fått flera glädjande besked att de frågor partiet driver ligger i linje med hur arbetarklassen tänker och agerar. Som vårt krav på förbud av bemanningsföretag där vi drivit en stor och lång kampanj som fått återverkningar i kongressdiskussionen i stora fackförbund som IF Metall och Byggnads. Eller ta kravet på att förstatliga järnvägen där det visar sig att 70 procent av befolkningen delar Kommunisternas uppfattning. Sjuka människor är ingen handelsvara är en annan omfattande partikampanj som ligger i linje med hur många människor tänker.
– I tre partikampanjer under våren, Kvinnodagen 8 mars, mobiliseringen inför Röd Front och vår aktiva agitation för bojkott av EU-parlamentsvalet, har Kommunisternas partiavdelningar och medlemmar också varit mer aktiva än på länge. För att inte tala om mötesserien om antifeminism – feminism och kommunism. Här har vi kommunister definierat vårt eget innehåll i begreppet feminism men också slagit mot antifeminismen. Det är så ett arbetarparti ska agera.
• Hur ska Kommunisterna gå stärkta ur höstens val?
– Vi måste ta vara på möjligheterna och inte gömma oss bakom ursäkter. Vi Kommunister vet att vi inte får några politiska framgångar gratis. Två skitval i rad har lärt oss den läxan. Vårt valresultat avgörs av hur mycket vi medlemmar jobbar. Hur mycket pengar vi kan få in till valfonden och hur mycket vi krigar för att fånga varje möjlig röst.
– Det gäller att spänna bågen och kliva fram för att synliggöra partiet så mycket det bara går. Det finns bara ett revolutionärt arbetarparti i Sverige och den insikten ska vi sprida till alla som kan tänkas stödja tanken på nödvändigheten av socialism.
• Varför trycker du så hårt på vikten för Kommunistiska Partiet att få högsta möjliga röstetal när utsikten att komma in i fullmäktige är liten på de flesta orter där partiet kandiderar?
– Varje röst är en viktig markering för ett annat sätt att ställa de för arbetarklassen avgörande frågorna. Det är röster för en revolutionär arbetarpolitik. Låt mig utan några som helst politiska paralleller i övrigt ta SD som ett exempel. På 1990-talet hade Kommunisterna och Sverigedemokraterna lika många kommunala röster. Sedan lyckades det rasistiska partiet mobilisera de personer som var deras kärnväljare. I varje kommun, även där de inte fick mandat, betydde rösterna att SD i sina väljargrupper sågs som ett politiskt alternativ.
– För att ett parti som vårt ska få kraft i politiska val krävs det också en utomparlamentarisk kamp. Tänk tanken att Kommunisterna hade haft mandat i Region Skåne under tågstrejken. Då hade det funnits ett parti som gav ett hundraprocentigt stöd för de strejkande i den församling som sålt ut tågtrafiken till Veolia.