Hoppa till huvudinnehåll
Av
Före detta partiordförande (K)

Tystnad påbjuds om den vanvettiga Västlänken

När moderaten Martin Wannholt i förra veckan anmälde tvivel mot prestigeprojektet Västlänken, så utbröt ett kackel av sällan skådat slag i det politiska hönshuset i Göteborg. En i gänget sade det som absolut inte får sägas.


Vad som föranleder Wannholts tvivel låter vi vara osagt. Själv anför han kostnadsfördyrningar på 5 miljarder kronor, vilket kan synas vara skäl nog. 5 miljarder är mycket pengar. Men vi är skeptiska. Wannholt sitter som vice ordförande i Trafiknämnden och har i den rollen redan godkänt större kostnadsfördyrningar än så.

Mer troligt är därför att Wannholts utspel är en del av en maktstrid inom Moderaterna i Göteborg, där Wannholts syfte är att via personröster utmana den lokale partiordföranden Jonas Ransgård. Inte undra på då att Ransgård omedelbart belade Wannholt med munkavle.

Men låt oss lämna Wannholts syfte därhän. Det intressanta är istället det unisona kacklet i hönshuset, där Johan Nyhus (S) och Kia Andreasson (MP) är minst lika upprörda som Jonas Ransgård. Ja, Nyhus är rentav så till sig i trasorna att han kräver den illojale moderatens avgång. Wannholts utspel är helt enkelt inte bara illojalt mot det egna partiet, utan också och framförallt mot det blocköverskridande kamaraderi som styr Göteborg och som har just Västlänken som gemensamt prestigeprojekt.

För den som inte är insatt i göteborgsk politik skall sägas att Västlänken är en planerad tågtunnel under Göteborg. Västlänken utgör huvuddelen av det Västsvenska paketet, en statlig infrastruktursatsning som regeringen Reinfeldt i nåder gick med på 2009. Med det ultimativa kravet att Göteborg måste medfinansiera projektet genom att tillåta en lokal statlig punktskatt. Det är denna skatt som missvisande kallas trängselskatt.

Detta måste framhållas. Trängselskattens syfte är inte och har aldrig varit att minska biltrafiken. Den är införd för att regeringen Reinfeldt kräver lokal medfinansiering av statliga utgifter.

Trängselskatten behandlas på annan plats, så här skall vi koncentrera oss på Västlänken. Idén kan synas god. Järnvägskapaciteten i Göteborg är otillräcklig och ålderdomlig, inte minst genom att Centralstationen inte tillåter någon genomfartstrafik. Denna situation måste åtgärdas.

Men med tanke på att stora delar av centrala Göteborg vilar på lera, så är idén om en tågtunnel rena vanvettet. En sådan tunnel blir inte bara orimligt dyr, utan den kommer på köpet att förvandla stora delar av centrum till en jättelik grop under tio års tid, med katastrofala följder för spårvagnstrafiken.

Detta är utrett och fastslaget. Västlänken har negativ samhällsnytta, det vill säga investeringen på som minst 19-27 miljarder kronor svarar inte på långa vägar mot de samhällsekonomiska vinster som kortare restider förväntas ge. Till denna från början negativa nytta skall sedan läggas att Västlänken har alla förutsättningar att bli en repris på bygget av tunneln genom Hallandsåsen, som blev försenad med tio år och som blev tio gånger dyrare än beräknat.

Men trots detta – och trots att det finns alternativ, som en underjordisk pendeltågsstation i Gårda – så har det politiska etablissemanget i Göteborg bitit sig fast vid Västlänken som en flock envisa pitbullterriers. Tunneln skall byggas, kosta vad det kosta vill i både pengar och årtionden av kaos.

Envisheten är ett uttryck för den så kallade Göteborgsandan. Politikerna i Göteborg har tagit i hand på att det är Västlänken de vill ha, från Moderaterna till Vänsterpartiet. I unison enighet har de sedan böjt sig för regeringen Reinfeldts utpressning genom att ge staten tillstånd att extrabeskatta Göteborg. Uppgörelsen gäller och den skall inte diskuteras, inte ifrågasättas och absolut inte göras till en partiskiljande valfråga, för väljarna att uttala sig om. Kamaraderiet håller ihop.

Göteborgsandans heligaste hederskodex är att gjorda uppgörelser gäller och inte får ifrågasättas offentligt, som i vilket ordenssällskap som helst. Mot denna kodex bröt Martin Wannholt och han får därför smaka på sällskapets kollektiva etter.

Wannholt lär rätta in sig i ledet för att rädda sin politiska karriär, om inte annat för att det göteborgska näringslivet kräver det. Wannholts opposition är ett spel för galleriet. Detsamma gäller det populistiska högerpartiet Vägvalet, som ogillar trängselskatten men alls inte den skattesänkande högerpolitik som stått fadder åt den.

Det som är särskilt illa vad gäller Västlänken och trängselskatten är att Vänsterpartiet utgör en av uppgörelsens ivrigaste och mest lojala företrädare. Det finns inte längre någon vänsteropposition i Göteborgs kommunfullmäktige, åtminstone inte i denna fråga, trots att behovet av en sådan opposition är större än någonsin.

Den bristen kan alla som vill ha vänster- och arbetarpolitik råda bot på i valet 14 september. Genom att rösta på Kommunistiska Partiet. En sak kan vi lova med hundraprocentig säkerhet: Ingen kommer att sätta munkavle på våra företrädare!