Hoppa till huvudinnehåll
Av
patrik.paulov@proletaren.se

Därför är kontrollen av Jemen viktig

Allt fler varnar för att Jemen går mot fullskaligt inbördeskrig och sammanbrott. I den jemenitiska konflikten finns många inhemska men också inflytelserika utomstående aktörer. Vem som kontrollerar Jemen har nämligen ekonomisk och politisk betydelse långt utanför dess gränser.


I samband med fredagsbönen förra veckan inträffade vad som beskrivs som den värsta terrorattacken i Jemens historia. En serie självmordsbombare slog till i huvudstaden Sanaa mot flera moskéer som främst besöks av shiamuslimer.

Över 140 personer dödades och mångdubbelt fler skadades.

Enligt medierapporter har Islamiska staten (IS) tagit på sig dådet. Den sunniextremistiska terrorgruppens syfte med attacken var att slå till mot de shiamuslimska Huthirebeller som sedan september förra året kontrollerar huvudstaden.

New York Times citerar ett inspelat uttalande från IS där en röst säger: ”Huthierna ska veta att Islamiska statens soldater inte kommer vila förrän vi har utrotat dem.”

Attentatsvågen förra veckan utgör en del av en komplicerad maktkamp. De bakomliggande orsakerna handlar om alltifrån enskilda etniskreligiösa gruppers missnöje till kampen om kontrollen över en av världens viktigaste handelsvägar.

Turbulensen i Jemen går långt tillbaka i tiden. I landet finns en rad motsättningar som bidrar till det aktuella kaoset.

Den framryckande Huthirörelsen representerar den shiamuslimska minoriteten i landet, som under lång tid sett ansett sig vara diskriminerad av de sunnimuslimska makthavarna i Sanaa. I områdena längst i norr har det under många år pågått strider mellan Huthimiliser och Jemens armé.

I södra Jemen finns en stark separatistisk rörelse med bas i hamnstaden Aden, landets andra största stad. Jemen var delat i två stater åren 1967-1990. Nordjemen var ett kapitalistiskt, konservativt land. Sydjemen tillhörde det socialistiska blocket och var ett resultat av befrielsekampen mot den brittiska kolonialmakten.

Många av invånarna i det forna Sydjemen anser att enandet missgynnat dem och skett på det forna Nordjemens villkor.

En tredje orsak till det växande kaoset är att Jemen efter 11 september 2001 blivit en bas för al-Qaida och därmed en måltavla i det USA-ledda kriget mot terrorismen.

Länge påstods att det var centralregeringen i Sanaa som bombade de så kallade stamkontrollerade områdena i sydöstra delen av landet. Numera är det allmänt känt att det är USA som ligger bakom det blodiga drönarkriget i Jemen.

Precis som i andra länder som utsatts för återkommande bombningar av de obemannade planen är det många civila som dödats. Det folkliga missnöjet har i sin tur underlättat för al-Qaida att rekrytera nya krigare.

Resultatet av USA:s krig mot terrorismen i Jemen är snarast att terroristerna blivit fler och bättre organiserade.

Motsättningarna i landet har skärpts under de senaste åren. Jemen var ett av de länder där den arabiska våren fick störst genomslag. Efter ett år av protester, där också Huthirörelsen gick ut på gatorna, avgick i februari 2012 president Ali Abdullah Saleh efter 33 år vid makten. Trots hans nära allians med USA var det folkliga missnöjet för stort för att Saleh skulle kunna räddas.

Abd Rabbuh Mansur Hadi blev ny president efter att ha utsetts i ett val med honom som enda kandidat.

Hadis tal om skapa ett nytt Jemen förverkligades aldrig. De senaste månadernas utveckling visar att de ovan beskrivna konflikterna snarare fördjupats ytterligare.

Huthirebellerna gick i september 2014 in i huvudstaden Sanaa. Att intåget i Sanaa knappt stötte på något motstånd har flera förklaringar. Huthiernas motstånd mot USA-imperialismen och Israel väcker sympati. Detsamma gäller dess kritik mot att Hadiregeringen gav efter för Internationella valutafonden (IMF) och avskaffade bränslesubventionerna.

Det finns också ett allmänt utbrett missnöje över att den arabiska vårens protester inte lyckades göra slut på korruption och vanstyre.

Efter Huthirebellernas intåg sattes president Hadi i husarrest. I februari lyckades han fly söderut och i söndags gjorde han sitt första tv-framträdande från staden Aden i söder. Hadi krävde att Huthierna ska lämna ifrån sig makten och komma till fredssamtal i Saudiarabien.

Det framstod som en meningslös vädjan. Samma dag ryckte Huthierebellerna fram till landets tredje största stad, Taiz, på vägen mellan Sanaa och Aden.

Det är inte bara den fördrivne presidenten och de tidigare makthavarna som räds Huthierna framfart.

Moskéattackerna i Sanaa är ett tecken på att sunniextremisterna i al-Qaida och dess efterföljare Islamiska staten ser den shiamuslimska rörelsen som sin huvudfiende. Detta trots att Huthierna hela tiden fördömt USA:s drönarkrig i Jemen.

En viktig aktör i spelet är grannlandet Saudiarabien. Den saudiska regeringen har tillsammans med andra Gulfstater pumpat in mångmiljardbelopp för att stödja president Hadi och hålla Huthierna borta från makten.

Huthierna anses enligt saudierna vara den historiska fienden Irans förlängda arm i Jemen. Även om det iranska shiamuslimska styret av tradition har kontakter med och i varierande omfattning stödjer shiamuslimska grupper i andra länder så lär påståendet om att Huthirebellerna styrs från Iran vara en grov överdrift. Den shiamuslimska rörelsen i Jemen är folkligt förankrad och drivs av egna intressen.

Att saudierna vill slå ner all shiamuslimsk rörelse i regionen beror troligen mest på Saudiarabiens rädsla för att den egna shiitiska minoriteten ska inspireras till protester.

Saudiarabien har tidigare agerat militärt i Jemen. I bombanfall mot Huthirebellerna 2009 var man nära att döda dess ledare. Saudiernas användande av US-amerikanska vapen i Jemen har stärkt Huthirebellernas USA-motstånd.

Brittiska The Guardians utsända i Jemen rapporterar att saudierna nu tar till en mer drastisk taktik, som ytterligare eldar under kaoset i Jemen och splittringen mellan landets invånare. Saudiarabien och rika affärsmän bidrar nämligen till att beväpna och träna krigare i de sunnimuslimska stamområdena i sydöst för att sätta stopp för Huthierna.

USA-imperialismens terrorkrig i Jemen och övriga regionen är en viktig orsak till den nuvarande kaotiska utvecklingen i landet. Men samtidigt är det växande hotet från al-Qaida och IS ett för USA användbart argument för fortsatt inblandning.

USA delar saudiernas farhågor om ett mer Iranvänligt styre i Sanaa. Men det finns ett större strategiskt intresse bakom dess långvariga inblandning i Jemen, nämligen kontrollen av Bab el Mandeb-sundet.

Det är den smala passagen mellan Adenviken och Röda havet. Här åker lastfartyg från hela världen som passerat eller ska passera genom Suezkanalen. Detta är en av världens viktigaste sjöfartsleder och uppges omfatta åtta procent av världshandeln.

Kontrollen av Jemen är avgörande för kontrollen av Bab el Mandebsundet och indirekt en stor del av världsekonomin.

Det är ingen slump att USA på andra sidan sundet har etablerat sitt viktigaste fäste i Afrika. I den forna franska kolonin Djibouti har USA:s Afrikakommande (Africom) sin enda riktiga militärbas i Afrika, Camp Lemonnier.

På grund av det allt mer kaotiska läget i Jemen har USA utrymt ambassaden i Sanaa och plockat ut all militär personal. Men det betyder inte att Vita huset och Pentagon tagit sina händer från utvecklingen.

Drönarna utgår från baser i Saudiarabien och USA:s diplomater lär fortsatt göra allt vad de kan för att inte tappa inflytandet över Jemen.

Ett möjligt scenario är att en ökad imperialistisk inblandning döljs bakom FN:s namn. En FN-intervention är också vad den fördrivne presidenten i Aden kräver.
Fakta

Därför är kontrollen av Jemen viktig

Strategiskt beläget land
  • Jemen gränsar till Saudiarabien i norr och Oman i öster. Är strategiskt beläget vid Adenviken och det smala Bab el Mandebsundet till Röda havet och Suezkanalen.
  • Centralmakten som utgår från Sanaa är traditionellt svag. I stora områden är det stammarna som är de verkliga makthavarna.
Delad befolkning
  • Har drygt 23 miljoner invånare.
  • Sunnimuslimerna utgör 60-65 procent av befolkningen, shiamuslimerna 35-40 procent. Cirka en procent beräknas vara icke muslimer.
Ekonomiskt efterblivit
  • Är det fattigaste landet på den arabiska halvön.
  • Den största exportinkomsten för statskassan kommer från oljan. Men fyndigheterna är betydligt mindre än hos grannländerna.
  • Arbetslösheten är cirka 40 procent, siffran för de unga är betydligt högre.
  • En tredjedel av befolkningen har inte ens tillgång till den mest grundläggande sjukvård. Än färre har tillgång till rent vatten.