Hoppa till huvudinnehåll
Av
patrik.paulov@proletaren.se

Längtan efter fred i Syrien

– Det är inblandningen utifrån som är orsaken till att kriget i Syrien fortsätter. Det säger Damaskusbon May Almoudalal när hon beskriver situationen efter fyra år av krig och terror. Trots allt som hänt lever hoppet om att det åter ska komma en tid av fred.

2005 flydde May Almoudalal med familj från våldet i Bagdad till tryggheten i Damaskus. Två miljoner irakier gjorde samma resa västerut under åren av USA-ockupation.

Men lugnet i det nya hemlandet varade inte länge. I mars 2011 bröt den syriska konflikten ut, vilken resulterat i en katastrof av närmast ofattbara mått.

När fyraårsdagen av konflikten närmar sig kontaktar vi May Almoudalal i Damaskus och ber om en intervju. Det är inte första gången vi talar med henne. Under krigsåren har May Almoudalal, som har vänner i Sverige, vid ett tiotal tillfällen bjudit Proletärens läsare på unika vittnesmål från Damaskusregionen.

I sitt arbete för den icke statliga hjälporganisationen Danska flyktingrådet har hon under konflikten mött många flyktingar från olika delar av landet.

• Fyra år har nu gått. Hur har folket i Syrien påverkats av åren av krig, förstörelse och sorger?
– Om jag ska vara ärlig så är syrierna ganska trötta. På samma gång insisterar folk på att ta sitt ansvar i kampen mot terroristerna, även om insatserna från var och en är små.

• Hur ser vardagslivet ut? Även om det är krig i delar av landet så går ju livet vidare för de allra flesta med jobb, skola, familjeliv och andra dagliga sysslor.
– Om du går ut på gatorna i Damaskus ser allt normalt ut, men vi har brist på el och annan offentlig service. Krisen har fört med sig en enorm arbetslöshet. Samtidigt söker sig människor till andra arbeten på marknaden eller i matsektorn. Det är ett försök att anpassa sig tills kriget är över och livet blir såsom det var förr.

• Hur är situationen i den rebellkontrollerade staden Qudsaya utanför Damaskus? Du har tidigare berättat om införandet av sharialagar med hårda restriktioner för kvinnor och förbud mot alkohol.
– Jag flyttade nyligen ifrån Qudsaya, men jag har många vänner som bor kvar. Läget är väldigt illa. För en tid sedan avrättades fyra män på det stora torget. Männen påstods vara narkotikahandlare, men alla vet att det är de väpnade grupperna som är de verkliga brottslingarna. Detta är ett bara litet exempel på sådant som händer.

• Du arbetar för Danska flyktingrådet (DRC). Vad har ni för verksamhet?
– Vi hjälper invånare i Syrien av alla nationaliteter som fördrivits från sina hem. Vi erbjuder våra mottagare stöd i form av kläder, mat och vatten, hygienartiklar, utbildning, skydd för barn och kvinnor, rehabilitering, yrkesutbildning med mera.

• I stora svenska medier får vi höra rapporter om att många invånare flyr undan den syriska regeringsarméns attacker. Stämmer det?
– Påståendet att folk flyr från armén är nästan komiskt. I Syrien får vi varje dag höra vittnesmål från människor som har flytt från brännpunkterna i Damaskusområdet. De kan vittna om det lidande som de väpnade gängen orsakar.

Första gången Proletären intervjuade May Almoudalal var i april 2012. Kriget pågick men i betydligt mindre skala, och FN-sändebudet Kofi Annan arbetade för fullt för att förverkliga sin fredsplan.

May Almoudalal påpekade då att USA, Gulfstaterna och övriga länder som pumpade in vapen och pengar till de väpnade grupperna inte hade något intresse av fred i Syrien. Deras agenda var tvärtom att underblåsa våldet med målet att störta Assadregeringen och få en västallierad regim i Damaskus.

• Fredsplanen 2012 misslyckades, precis som alla efterföljande försök att lösa konflikten genom förhandlingar. Varför?
– Det är inblandningen utifrån som är orsaken till att kriget fortsätter. Den syriska regeringen har hela tiden arbetat för att finna en politisk lösning på konflikten, men USA och dess allierade har gått emot varje freds-initiativ. Och den syriska oppositionen och dess anhängare följer USA:s agenda.

• Hur är det med de lokala uppgörelserna i enskilda städer och områden mellan väpnade grupper och myndigheterna? Här har syrier som tagit upp vapen erbjudits amnesti om de återgår till ett civilt liv.
– Ärligt talat så har de i vissa fall varit framgångsrika. Många syrier anser att medlemmarna i de väpnade grupperna är brottslingar som borde bestraffas för det de gjort. Men president Bashar al-Assad har sagt att de i grunden är syrier som har gjort fel. Genom att lägga ner vapnen får de en ny chans, och de flesta återförenas med samhället.

Sedan ett år tillbaka har mycket av medierapporteringen handlat om terroristgruppen Islamiska staten (IS). May Almoudalal och andra syrier har i Proletären vittnat om att de religiösa extremisterna inte är något nytt fenomen. Dessa dominerade det väpnade upproret redan från start.

Det nya med Islamiska statens framväxt är att organisationen lyckats samla många av de krigare som tidigare stred i andra mindre rebellgrupper, inklusive sådana som var en del av den väststödda Fria syriska armén. Dessutom har flödet av krigare från Sverige och övriga världen ökat.

• Barack Obamas lösning i kampen mot IS är, utöver bombningar i Syrien och Irak, att stärka ”moderata syriska rebeller”. USA ska tillsammans med Turkiet och Saudiarabien utbilda 5000 nya rebeller. Hur ser du på det?
– Jag vill ställa motfråga: Är dessa verkligen ”moderata rebeller”? Naturligtvis inte. Talet om ”moderata rebeller” är ett dåligt skämt på samma sätt som koalitionens
bombningar mot Islamiska staten. Den enda kraft som på allvar kämpar mot terrorismen i Syrien är den syriska armén och Assads regering.

• Hur ska då IS och övriga terrorgruppers framfart kunna stoppas?
– När västländerna på allvar vill det så tror jag vi kommer att få se slutet på den globala terrorismen. De krigare som kommit till Syrien från andra länder har gjort det med dessa länders vetskap. Den dag väst samarbetar med regeringarna i Syrien och Irak kan vi få ett slut på terrorismen.

• På senare tid har väst drabbats av terrordåd som liknar de attacker som i åratal drabbat syrierna. Efter Charlie Hebdoattentatet i januari samlades många världsledare i Paris i en demonstration mot terrorismen, trots att de själva stött extremistgrupper i Syrien.
– Det framstod som ett hån att alla var där och fördömde terrorismen. De försökte säga, titta på oss, vi är oskyldiga offer precis som ni i Syrien. Men det hela var som om någon först dödar en person och sedan deltar på begravningen. Och Israel förblir den största terroristen i Mellanöstern även om Netanyahu manifesterar mot terrorism.

May Almoudalal har genomlevt flera förödande krig. Något som hon framhåller som hoppfullt är att det syriska folket mycket bättre än det irakiska lyckats stå emot försöket att underblåsa sekteristiska motsättningar mellan olika grupper.

– Det finns fortfarande en del syrier som tar emot pengar och vapen utifrån och säger sig kriga i frihetens eller islams namn. Men de är avslöjade, deras lögner går inte hem. Min bild är att syrierna blir allt mer medvetna om att detta är ett försök att splittra landet i mindre delar.

• Vad tror du om framtiden? Finns det möjlighet att åter få fred i Syrien?
– Jag tror att det finns en chans, om alla syrier inser att de är offer för ett krig som andra för på vår mark, och när väst inser att det skapat ett monster under namnet IS. Jag hoppas att det inte kommer att dröja länge.