Mycket har skett i Sverige sedan fackförbundet Livs höll sin förra kongress, 2021. En pandemi, Rysslands invasion av Ukraina och Sveriges inträde i Nato. Och därtill en skyhög inflation där matjättarna höjt priserna – och ökat sina vinster.

Israel genomför ett av de mest väldokumenterade folkmorden någonsin, samtidigt som många hemma vid köksborden eller i fikarummen blundar. Men kanske är det på väg att vända.

När vi träffar Ola Hakefelt från Livsklubben på Olle Nyberg AB i Stockholm är han förvånad över att antalet kritiska röster inom Livs blivit så många fler sedan 2021. Då fick klubbens motionen om att avsluta Livs stöd till Socialdemokraterna bara ett fåtal röster då. Nu fick klubbens motion 37 röster.

Ola Hakefelt berättar att det främst handlar om att väcka debatt.

– Oftast räknar man inte med att såna här saker ska gå igenom i nuläget. Det kommer inte ske sådär över en natt, säger han och knäpper med fingrarna.

Många av kongressens kritiska röster som Proletären träffar hoppar just att motionerna ska få folk att tänka till. Flera av dem har kontakt på nätet och träffats på kurser och arrangemang inom Livs. Facebook-sidan ”Livsmedlemmar på Facebook”, menar Ola Hakefelt, är ett bra exempel på ett sådant forum.

– Där kan man knyta lite kontakter, hooka upp med folk. Det är lite så man måste jobba, säger han.

En motion från Ola Hakefeldts klubb handlade om att Livs skulle uttala sig mot, och verka för ett avskaffande av, paragraf 39 i Las – den paragraf som ger arbetsköpare möjlighet att strunta i lagen och sparka folk även om en domstol förklarat uppsägningen som ogiltig. Denna fråga är brännande aktuell, då det är just denna paragraf som Göteborgs hamn troligtvis tänkt använda mot Hamnarbetarförbundets vice ordförande, Erik Helgeson – som nyligen sades upp utan sakliga skäl.

– Det är en viktig motion för mig då jag själv tidigare varit i den situationen att jag varit orolig för att bli tvångsutköpt enligt den paragrafen, säger Ola Hakefelt.

En annan kritisk röst, Tom Leonardsson från Livsklubben på Södervidingebagaren i Kävlinge, är nöjd med debatterna på kongressen – trots att flera motioner han argumenterade för inte fick igenom. Han menar att en anledning till att motionen kring stödet till S var svår att få igenom kan ha varit att den var negativt formulerad, menar Tom Leonardsson.

– Att de sedan gav ut en check på 150.000 till Socialdemokraterna kändes väldigt medvetet.

Livsklubben på Södervidingebagaren hade också lagt en motion om att fackets medlemmar skulle få möjlighet att säga vad de tycker om kollektivavtalsförslagen innan dessa godkänns av fackets förhandlingsdelegationer och förbundsledning. Den gick inte igenom men väckte en del debatt.

Tom Leonardsson var en av de som försvarade motion 99 om att bojkotta Israel, som en knapp majoritet röstade emot. Själv reagerade han på ett av argumenten som Livs ordförande Eva Guovelin tog upp under debatten, nämligen att Livs motsatt sig en bojkott av Marabou, ägt av av Mondelez som har verksamhet i Ryssland, eftersom det skulle drabba anställda på Marabous anläggning i Upplands Väsby.

Tom Leonardsson menar att det inte är samma sak. Bojkotten mot Israel handlar ju om israeliska varor producerade i Israel.
– Det är en missriktad känsla av att man inte vill ställa fack mot fack men då stödjer man ju israeliska fackföreningarna helt okritiskt, och de är ju inte alltid helt oproblematiska.

Två av de flitigaste kritikerna på Livskongressen var Mounir Rabhi Hallner och Marcus Wetterberg från Livsklubben på Barista i Filipstad respektive Livsklubben på Kopparbergs Bryggeri i Kopparberg. De ser positivt på att de kritiska rösterna blivit fler på kongressen – och hoppas på att en mer kampvillig arbetarrörelse också vågar lyfta den internationella solidariteten.

Mounir Rabhi Hallner Hallner, som låg bakom motionen om att bojkotta Israel, är besviken över att den inte gick igenom – särskilt eftersom det var så nära. Drygt 40 procent, 83 delegater, röstade för motionen.

– Det är också en seger att Livs gick ut med ett uttalande som fördömer Israels folkmord, säger han.

Marcus Wetterberg och Mounir Rabhi Hallner berättar att Palestinafrågan diskuteras både i fikarummen och efter jobbet.

– Jag har ju, även om de inte säger det själva, en del rena sionister på jobbet och det är ju folk som är medlemmar i facket också. Så de kanske gläds över att det här föll nu, och är arga över det som gick igenom, säger Marcus Wetterberg, som önskar att fler hade engagerat sig mot Israels folkmord.

– Det här med empati är inte på modet.

I debatten gick han noggrant igenom historien kring ockupationen av Palestina – något han menar ofta lämnas ute. Mounir Rabhi Hallner menar att det pågått en långvarig indoktrinering sedan ”kriget mot terrorismen”. Muslimer och araber målas upp som onda samtidigt som USA inte sällan själva gett stöd till terrorgrupper.

– I media har man ju försökt jämställa Hamas med IS eller al-Qaida men de har inget med den palestinska befrielsekampen att göra.

Marcus Wetterberg vill samtidigt berömma förbundsstyrelsen för att de höll en så god nivå på sina anföranden

– Jag var orolig att det skulle bli en totalt onödig sidodiskussion om antisemitism eller Hamas som terroristorganisation. Jag är väldigt glad att de inte högg på det och det kommer jag också att berätta för dem. De var ju ändå med oss i sak, det är metoden de inte gillar.