Alvaro utvisas efter 18 år i Sverige

Efter 18 år i Sverige ska den colombianske flyktingen Alvaro de la Hoz Porras utvisas från Sverige. Här har han arbetat legalt och betalat skatt i nästan alla år. Men nu har Migrationsverket bestämt att han ska skickas tillbaka till ett Colombia där det smutsiga kriget och morden fortsätter.

När Proletären får tag på honom på telefon har han gått under jorden i Sverige.

– Jag har haft arbetstillstånd ända fram tills nu. Regeringen verkar vilja köra ut alla latinamerikaner som fortfarande inte har reglerat sina papper, med tanke på det stora antal afghaner och syrier som har anlänt, säger han när jag ringer upp honom.

Alvaro de la Hoz Porras gjorde ansökningen om politisk asyl hos Migrationsverket år 2001 och den avslogs 2004. Men på grund av att Alvaro de la Hoz Porras hade deltagit i kulturella-politiska aktiviteter i staden Barranquillas fattigkvarter, bedömde han det som utsiktslöst och en fara för sitt eget liv, att återvända till Colombia. Lösningen blev en kompromiss; han sökte och fick arbetstillstånd. Och det blev byggsvängen för Alvaro de la Hoz Porras.

– Det senaste arbetet var hos Betongborrar och där jobbade jag i sju år. De var så klart ledsna när de sa att utan fortsatt arbetstillstånd kunde jag inte fortsätta på företaget.

Arbetstillståndet hade under alla dessa år förlängts två år i taget fram tills slutet av 2016. Då fick han besked om att det var stopp och han skulle ut.

– Jag hade faktiskt inte räknat med ett sådant beslut. Det känns tungt och bittert, säger han med en suck i luren.

– Jag står på tur att pensionera mig, jag har två år kvar. Och jag har ju betalat skatt under dessa 18 år i Sverige. I Colombia har jag ingen att stödja mig på och börja om ett helt nytt liv med allt vad det innebär är inte lätt.

Men det mest ovissa av allt är att den colombianska staten inte har ett dåligt minne, säger han och vad han menar är att när mordhotade colombianer har återkommit från exilen har många mördats.

Fram tills för två år sedan hade han också ett förhållande med en svensk kvinna som varat i nästan ett decennium. Hans livskamrat fick cancer och av olika skäl fortsätter de sitt förhållanden, men som särbor. Nu är de dessutom illa tvungna för att inte gripas av utlänningspolisen.

Jag skickar en sammanfattning av intervjun med Alvaro de la Hoz Porras till riksdagsmannen Jens Holm (v) som har en gedigen kännedom och kunskap såväl om Colombia som han besökt många gånger, som i frågan om de colombianska flyktingarna i exil.

– Det är upprörande att en person som bott och arbetat här så länge som Alvaro de la Hoz Porras inte får stanna kvar i Sverige. Hans sak borde kunna omprövas och både hans långa tid i Sverige, hans familjesituation samt det faktum att Colombia fortfarande är ett av världens farligaste länder för sociala aktivister borde ge honom rätt att stanna kvar i Sverige. Dessvärre speglar detta fall en repressiv trend som finns i hela västvärlden. Att isolera oss kommer göra oss till ett anemiskt och fattigare land, säger Jens Holm.

Alvaro de la Hoz Porras fall är nästan jämförbart med de latinamerikanska ungdomar som för 15-20 år sedan föddes i USA, men som nu hotas att skickas tillbaka till de länder varifrån deras föräldrar en dag emigrerade. Dessa ungdomar, som kallar sig för ”dreamers”, uppgår till över 800.000 personer. De har det senaste året genomfört stora kampanjer för att pressa Trumpadministrationen att ändra sitt beslut.

Men Trump vill gå ännu längre. Om 18 månader (5 januari 2019) upphör det så kallade TPS-avtalet för Centralamerika som handlar om tillfälligt uppehållstillstånd. Trump vill skicka tillbaka 57.000 honduraner, 200.000 salvadoraner och 2500 nicaraguaner. Men det handlar inte bara om dessa siffror, utan de måste kanske multipliceras tre-fyra gånger, eftersom många av dessa har skapat familjer sedan de kom 1997. För att de inte ska återvända den livsfarliga vägen ska Trump upprätta en mur som blir hundratals mil.

Alvaro de la Hoz Porras ser framtiden med en stor ovisshet och menar att efter 18 år i det svenska samhället borde han inte röna ett liknande öde som centralamerikanerna.