Jämställdhetskrönika: Arbetarkvinnors värde ska räcka till ett par skor

Vårdbiträdet Ida Nilsson, skyddsombud på ett vårdboende i Norrtälje, har tagit upp kampen för att de som arbetar i vård och omsorg ska få fria arbetsskor. Hon och hennes arbetskamrater vet vilka konsekvenserna blir av att arbeta i yrken där 15.000 steg om dagen, på hårda golv i dåliga skor, är vanligt förekommande.

Men hur lätt är det att välja att köpa bra arbetsskor när lönen kommer och det är fullt på listan över vad som behövs den månaden?

Socialdemokraterna i Norrtälje fångade frågan och lade en motion om arbetsskor. Den röstades ner av den borgerliga majoriteten. Men det här missförhållandet har påpekats länge, även i sossestyrda kommuner, utan att bli löst.

Barnskötaren Jenny Nilsson skriver debattinlägg i Kommunalarbetaren om hur Idas engagemang inspirerat henne. Problemen är lika. Även i förskolan blir stegen många och skor ska hålla för alla slags väder.

Men att få bra arbetsskor är inte givet i förskolan heller, trots en flera decennier lång kamp för arbetsskor och arbetskläder.

Och ryggproblemen du får av alla steg i dåliga skor har du säkert fått på fritiden, kvinnor gör ju så mycket arbete där hemma.

För det är ju kvinnoyrken det handlar om, lågavlönade, slitsamma arbetaryrken. Varken lön, scheman som är hälsosamma i verkligheten eller bra arbetsskor prioriteras. En klapp på axeln eller en applåd ska räcka. Är du dessutom inte fastanställd utan går på vikariat efter vikariat förväntas du inte ens påpeka sådana här bagateller.

I Dagens Arbete står att läsa om hur det gick till när flamsäkra bh:ar blev en självklarhet på Gränges. Det är en viktig och lärorik historia. För trots att det länge funnits flamsäkra kalsonger har inte tankarna på lämpliga arbetskläder för kvinnor funnits, trots en vilja i ord från företaget att fler kvinnor ska söka sig till industrin.

Ett kvinnligt nätverk av skyddsombud tog form. Initiativet kom från det manliga huvudskyddsombudet. Kvinnorna i nätverket betonar att jämställdhet inte bara är en fråga för kvinnor.

– Grabbarna måste med också. Våga sätt en grabb som jämställdhetsansvarig! säger Fredrika Pettersson till Dagens Arbete.

Nu finns både sanitetspåsar på toa och flamsäkra bh:ar, och det har blivit lättare att få arbetsgivaren att lyssna i jämställdhetsfrågor. Det kan handla om lämpliga arbetskläder eller att maskiner måste byggas om så att även en person utanför manlig medellängd och vikt kan köra maskinen.

Det är dit vi ska. Till det självklara. Till det konkreta. Att arbetskläder är lika sjävklara för kvinnor som för män. Maskiner anpassade för de som jobbar med dem.

Jenny Nilsson skriver med ord från skyddsombudet Mikaela Forss att skattebetalarna troligtvis hellre betalar för våra arbetsskor än för våra sjukskrivningar. Mikaela har drivit frågan om arbetsskor i Falkenbergs kommun med framgång.

Ida Nilsson blev besviken när inte motionen om fria arbetsskor självklart gick igenom.

Alla kamper vinns inte fullt ut, men om inte Ida ska bli besviken igen behövs att fler tar fatt i det självklara.

Vi ska inte vara nöjda förrän alla kvinnor både i vård och omsorg och i industrin går med rak rygg i arbetsskor av bra kvalitet, med flamsäkra bh:ar och andra relevanta arbetskläder i kvinnliga storlekar och modeller, tillhandahållna av arbetsgivaren, vunna i kollektiv kamp.

Stolta över att vara arbetare och dessutom kvinnor.