Presidentval i mediekrigets Venezuela: ”De fattiga stödjer chavismen"

Tv-bilderna från Venezuela det senaste året har visat ett land i kaos. Med våldsamma manifestationer mot regeringen och där det knappt finns mat i affärerna. Men en seriös förklaring till problemen får den intresserade leta efter på egen hand. Och det blev knappast en nyhet i Sverige att Venezuelas bostadsprogram byggt två miljoner hus åt behövande, hus nummer två miljoner färdigställdes härom veckan.

– Det är komplicerat, för den bild som medierna utanför landet ger är av en regering som svälter ut befolkningen. Men de säger inget om att problemen vi brottas med beror på den ekonomiska blockaden och det utländska sabotaget, säger Moira Méndez Romero som arbetat på Venezuelas ambassad i Sverige.

– USA och dess allierade stryper tillgången till mat och mediciner. Sedan säger de att det finns en humanitär kris i Venezuela, när det är exakt det de själva försöker skapa.

Venezuela har stora oljeresurser men är väldigt importberoende. Sanktionerna mot landet slår därför hårt. Moira Mendez Romero erkänner att den så kallade boliviarianska revolutionen fortfarande har mycket kvar att göra.

– Vi har försökt utveckla ekonomin i socialistisk riktning, men här är ett område där vi hittills inte lyckats visa resultat. På politisk nivå har vi lyckats, chavismen är djupt rotad hos folket, men på ekonomisk nivå har vi inte lyckats industrialisera landet och bli självförsörjande. Vi är beroende av import av livsmedel och medicin för att överleva, och det är en svag punkt för vilket land som helst.

I likhet med Kuba, som sedan snart 60 år är utsatt för blockad av USA, räcker det inte för Venezuela att kunna betala för det de behöver köpa.

– Vi har pengar för att köpa mat och mediciner, problemet är den ekonomiska blockaden. USA och dess allierade blockerar betalningarna, och företag i andra länder är rädda för att utsättas för sanktioner om de säljer till oss.

– Ett färskt exempel är att vi hade ett malariautbrott i Venezuela och behövde medicin. Vi skickade folk för att köpa malariamedicin i Colombia men den colombianska regeringen blockerade försäljningen. 

Venezuelas fiender finns inte heller bara i Washington och Bogotá. Livsmedelsbristen beror också på det ekonomiska krig som inhemska producenter för mot regeringen.

– Privata företagare hamstrar varor, producerar inte det som behövs och manipulerar priserna så att arbetarnas löner inte räcker till för att köpa produkterna. De låter hellre sina produkter förgås än att sälja dem till ett rättvist pris.

Regeringens och den chavistiska rörelsens svar på varubristen har varit de lokala kommittéer, CLAP, som går med matkorgar till hushållen.

– Det är inte en långsiktig eller ideal lösning, och matkassarna når inte alla av Venezuelas 30 miljoner invånare. Men hade det inte varit för CLAP hade situationen varit katastrofal.

Maten från CLAP kommer bara en gång i månaden. Moira Méndez Romero berättar att det arbetas i de lokala råden för att de ska börja komma regelbundet varannan vecka. Antalet kommittéer har utökats och själva matkorgen innehåller fler produkter.

Hur svår situationen är och beskrivningen av den hänger ihop med klasstillhörigheten. De i Venezuela som skriker högst om kris har själva inte problem att få mat på bordet.

– Medelklassen känner också av varubristen men i mycket mindre grad. Och i områden där den övre medelklassen bor hittar du allt du kan tänka dig i affärerna. Men det är väldigt dyrt. En person på låg ekonomisk nivå har inte tillgång till det, därför behöver de CLAP.

USA:s nu sparkade utrikesminister Rex Tillerson var i början av året på turné för att få latinamerikanska länder att sluta köpa olja av Venezuela. Venezuelas motdrag är lanseringen av den digitala valutan Petro, som gör det svårare för USA att blockera handeln.

– Nu prövar vi att sälja oljan i en annan valuta än USA-dollarn för att gå runt dollardiktaturen. Men det är en vågad taktik. Irak och Libyen försökte göra samma sak och USA invaderade dem och dödade ledarna.

Även om de ekonomiska problemen i Venezuela är långtifrån lösta har den explosiva situationen förra våren, med våldsamma manifestationer och attacker på poliser och statliga byggnader, lugnat ner sig efter valet till den konstituerande församlingen i juli förra året. Moira Méndez Romero menar att valet till den konstituerande församlingen var ett av två avgörande drag som Maduro gjort det senaste året för att rädda landet från inbördeskrig och utländsk intervention.

– Efter att fler än 500 ledamöter valts till den konstituerande församlingen lugnade allt ner sig. Det andra avgörande draget var att utlysa presidentval efter att USA saboterat den nationella dialogen med oppositionen. Med presidentvalet kommer regeringen att få ny legitimitet.

Hur kan man rättfärdiga att oppositionen hellre än att ställa upp i val åker utomlands och ber om sanktioner mot Venezuela, ber om utländsk intervention och krig för att störta regeringen. Det är en total antipatriotism och förräderi mot hemlandet.

Moira Méndez Romero är övertygad om att Maduro kommer att vinna presidentvalet som hålls den 20 maj. Hon säger att oppositionen har sig själv att skylla för att de tappat stöd hos de som inte heller stöder president Maduro.

– Genom att använda så mycket våld har oppositionen gjort många förbannade. Regeringen tjänade på det i regionvalen förra året där det blev en massiv triumf för chavismen.

– Våldet var också koncentrerat till vissa kommuner. De ville ge bilden av att hela landet stod i lågor, men det var bara i kommuner där oppositionen var stark och framför allt i Carácas, där det får mest spridning i internationell media.

Oppositionen i Venezuela är splittrad. Högerpartierna i oppositionskoalitionen MUD ställer inte upp med någon kandidat och manar till bojkott av valet. Men de lyckades inte driva igenom sin taktik att det inte skulle finnas någon kandidat som står mot Maduro. Henri Falcón – som mellan 2007 och 2010 tillhörde samma parti som Maduro, PSUV – bröt med MUD för att ställa upp i valet.

Den våldsamma delen av oppositionen respekterar överhuvudtaget inte de demokratiska spelreglerna, säger Moira Méndez Romero.

– Attackerna på det venezolanska folket har varit rent kriminella. Hur kan man rättfärdiga att oppositionen hellre än att ställa upp i val åker utomlands och ber om sanktioner mot Venezuela, ber om utländsk intervention och krig för att störta regeringen? Det är en total antipatriotism och förräderi mot hemlandet.

Migrationen från Venezuela har ökat med den ekonomiska krisen, och i Sverige har man kunnat höra på Sveriges radio om hur “venezolaner flyr till Colombia”.

– Ja, det finns folk som migrerar, framför allt unga. Men de som lämnar för Colombia är colombianska medborgare! Det bor mer än sex miljoner colombianer i Venezuela som flytt kriget och folkfördrivningen i Colombia. När en del av dem och deras barn återvänder vill den colombianska regeringen inte ta ansvar för dem och använder dem istället i mediekriget mot Venezuela.

Moira Méndez Romero kommer snart att få en ny arbetsplats. Venezuela stänger sina ambassader i Sverige, Danmark och Finland men Moira Méndez Romero tonar ner betydelsen av förändringen.

– Det är en omstrukturering där vi stänger några ambassader samtidigt som vi öppnar nya på andra håll. Vi har haft en blygsam relation med Sverige, som inte ser på Latinamerika som en speciellt intressant region.

Venezuela är utsatt för sanktioner av EU och Maduro attackeras i Sverige av politiker av alla kulörer, inte minst av Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt. Moira Méndez Romero menar ändå att Sverige inte tillhör de länder som hetsar hårdast mot Venezuela.

– Trots ständiga utspel i riksdagen från Liberalerna, som är ett av de mest hatiska partierna mot Venezuela, har den svenska regeringen hållit sig neutral. Vad Sverige har gjort är att stödja EU:s attacker på Venezuela, men de bestäms framför allt av Spanien som hela tiden pressar på för att EU ska positionera sig mot Venezuela.

Moira Méndez Romero vägrar att se mörkt på framtiden, oaktat att Venezuela har mäktiga fiender både inom och utanför landet.

– Trots alla sina ansträngningar har de inte lyckats stoppa chavismen. De fattiga fortsätter att stödja chavismen, och nyliberalismen som USA vill ska komma tillbaka har ingen jordmån i Venezuela längre. Det finns en politisk medvetenhet idag som inte fanns tidigare och folket är medvetna om vad som pågår.