Ledare: Gunnar och gummilagarna

De forcerade försöken att anpassa Sverige för Natos krigsmaskineri – och göra den turkiska regimen nöjd – har nått en ny bottennivå. Förra veckan bestämde sig regeringen för att trotsa lagrådets omfattande kritik mot förslaget på ny terrorlagstiftning. 

Lagförslaget är en del av Turkiets krav på Sverige för att säga ja till den svenska Natoansökan. Redan vid sitt besök i Ankara före jul lovade utrikesminister Tobias Billström att nya terroristlagar var på gång.

Det är snabba förändringar i svensk lagstiftning. Vid årsskiftet trädde den omstridda lagen om utlandsspioneri i kraft. Förra veckan presenterade Billström den nya Natolagen och justitieminister Gunnar Strömmer bekräftade att Billströms utlovade terroristlagstiftning läggs fram, trots lagrådets invändningar.

Natolagen, som är tänkt att klubbas inom två veckor, innebär att makt ska flyttas från riksdagen till regeringen som på egen hand ska kunna besluta om militära insatser från Nato samt att vissa förvaltningsuppgifter ska kunna överlåtas till Nato-ledningen. Det är dock oklart när det är riksdagen och när det är regeringen som beslutar. Lagen blir en gummiparagraf som tillåter att utländska makter får inflytande över Sverige.

Den 2 februari bad regeringen lagrådet om synpunkter på det nya förslaget om en mer omfattande terroristlagstiftning. Regeringen vill kriminalisera ”deltagande i terroristorganisation” då de anser att den nuvarande skrivningen om samröre med terroristorganisation inte är tillräcklig. Lagrådet gav i remissvaret nyligen omfattande kritik och kom till slutsatsen att avråda från att förslaget blir lag.

Lagrådet för fram flera skäl till sin avrådan; av remissvaret framgår att de anser att lagförslaget är ett hafsverk som är för snabbt skrivet och illa genomtänkt. Språket är dåligt och det finns många frågetecken om tolkningar, definitioner och tillämpningar.

Lagrådet är mycket tydliga i att visa att om den nu föreslagna lagtexten funnits på 1970- och 80-talet hade den svenska Vietnamrörelsen klassats som del av en terrororganisation, likaså det omfattande solidaritetsarbetet mot apartheid och för ANC. Att stödja befrielserörelser och grupper som bekämpar utländska kolonialmakter faller inom regeringens hafsverk. Kopplat till dagens situation handlar det inte enbart om att allt stöd till kurdiska organisationer likt PKK ska kriminaliseras, utan många andra solidaritetsyttringar riskerar att dras med i drevet mot yttrande-, mötes- och föreningsfriheten.

Proletären FF ordnar varje år det mycket uppskattade Fredsloppet. De senaste åren har delar av överskottet skänkts till den palestinska kvinnoorganisationen UPWC. En organisation som Israel terroriststämplat, trots protester från FN. Att delta som motionär i en löpartävling i Sverige för att visa sin solidaritet med det förtryckta palestinska folket kan i framtiden komma att klassas som ett terroristbrott; och det med fyra års fängelse i straffskalan.

Lagrådet pekar även på att journalister som wallraffar och infiltrerar en påstådd terrorgrupp kan falla under deltagande i gruppens verksamhet. Lagrådet går så långt att de ser en risk att journalister som bevakar regimkritiska grupper, som av något land anses vara terrorister, även de kan åtalas via den nya lagen. Motsvarande hände Proletärens journalist Patrik Paulov 2001, när han blev fängslad i Turkiet för att ha bevakat en solidaritetsdemonstration för politiska fångar. Det är lätt att se varifrån regeringens lagförslag är hämtat.

I Turkiet är det vanligt att journalister grips. Enligt CJP, Comittee to Protect Journalists, satt 40 journalister fängslade i Turkiet i december. Den som suttit längst har varit inspärrad sedan 2003 och enbart förra året fängslades 25 journalister.

Den nya terroristlagstiftningen är ett skolexempel på gummiparagrafer. Justitieminister Strömmer tänjer på gränserna och vecklar in sig i svårbegripliga resonemang till försvar för de tolkningsbara skrivningarna. Lagen ska dessutom gälla över hela världen, svensk domstol föreslås få domsrätt över brotten oavsett var de inträffar. Tillämpningen blir avhängig olika länders och regimers uppfattning, något som kommer att ändras över tid, till exempel efter ett val.

Lagrådet anser att nuvarande lagstiftning väl täcker in det som regeringen vill åt, att det inte behövs några förändringar, speciellt inte sådana som inskränker den fria åsiktsbildningen. Men för Gunnar Strömmer är det centralt att få in ordet deltagande och inte bara samröre. Varför kan man undra? Jo det handlar om att kunna få in strängare straff. Den nya deltagarparagrafen innebär betydligt hårdare påföljder, vilket även Strömmer erkänner i en debattartikel i DN.

Gunnar Strömmer påminner om Gummi-Tarzan i Ole Lund Kirkegaards kända barnbok. Gummi-Tarzan kommer hem från skolan och berättar att han inte lärt sig något. Gummi-Gunnar kommer hem från lagrådet och förklarar att han inte förstått något. Gummi-Tarzan cyklar rakt ut i vattnet för han förstår inte hur han ska stanna. Gummi-Gunnar cyklar rakt ut på det antidemokratiska fältet utan att vilja förstå hur det ska sluta.

Gummilagar och gummiparagrafer hör hemma i sagornas värld. Gunnar Strömmer och övriga regeringen låtsas inte förstå det. Sanningen är att de inte bryr sig – vilket är ännu värre. Det viktigaste är att blidka Turkiet och forcera in Sverige i Nato.

Oroväckande få protesterar mot utvecklingen. Från Sveriges journalistkår hörs knappt ett knyst. Regeringens dimridåer och krigspropaganda har förlett den svenska allmänheten.

Tyvärr ser det ut som att Tobias Billströms ord förra veckan om ”ett historiskt steg” blir besannade. Och det är verkligen inget positivt steg.