– Vi kräver att få komma tillbaka i en förhandlingsposition där de båda fackföreningarna, Transport och Hamn, ges samma status, säger Peter Annerback, ordförande i Hamn 4:an.
Bakgrunden till strejkvarslet är ett minst sagt smutsigt agerande från hamnbolagets sida. Som Proletären tidigare rapporterat har Göteborgs hamn varslat 130 av 700 tillsvidareanställda arbetare om uppsägning.
Det är ett stort varsel, och mot bakgrund av att hamnen regelmässigt kallar in blixtarbetare och använder övertid så uppfattas varslet som rent provokativt av hamnarbetarna. Inte konstigt att Hamn avd 4 omgående invände mot uppsägningarna och lade ett varsel om övertidsblockad och anställningsstopp den dag den förste hamnarbetaren tvingades lämna företaget.
Nu lägger alltså Hamn 4:an ett nytt varsel om strejk efter beslut med acklamation på ett välbesökt medlemsmöte förra veckan. Måndag 20 april till fredag 24 april tas 130 hamnarbetare ut i strejk.
– Det här är ingen strid om pengar eller arbetstider. Vi kräver ingenting utöver insyn, delaktighet och rätten att företräda våra 700 medlemmar i pågående uppsägningsförhandlingar, säger Peter Annerback.
– Det borde vara en demokratisk självklarhet eftersom vi organiserar fyra femtedelar av arbetarstyrkan i det här kommunägda bolaget.
Men döm om hamnarbetarnas förvåning när företagsledningen plötsligt bryter mot tidigare kutym och vägrar att låta företrädarna för majoritetsfacket sitta med vid förhandlingsbordet. Dessutom är det så att Hamn 4:an organiserar de unga arbetarna, varför det nästa uteslutande lär vara Hamnarbetarförbundets medlemmar som riskerar uppsägning. Åtminstone om principen sist in först ut ska gälla.
Vet också att i alla andra svenska hamnar uppträder hamnbolagen sjyst i förhandlingsfrågor. Förhållningssättet från Göteborgs Hamn AB är som hämtat från patronväldet i 1800-talets brukssamhällen.
Transport splittrar
Men samtidigt måste varje klassmedveten arbetare fråga sig varför det LO-anslutna minoritetsfacket Transport avd 2 sitter kvar vid förhandlingsbordet. Transports förhandlare är tydligen beredda att plocka ut klassbörder och systrar till arbetslöshet som inte ens är inskrivna i medlemsmatrikeln och vars anställningstider de inte har en aning om.
För saken är den att hamnbolaget inte har ordning i sina papper och inte vet hur länge folk har jobbat. Registreringen av blixtarbetstid är så kaotisk så det lär vara nästan hopplöst att upprätta turordningslistor enligt Las.
Än mindre vet Transport. Men förhandla det går bra. Varför inte, enligt den urgamla erfarenheten från arbetarrörelsens barndom om att enighet ger styrka, lämna förhandlingsbordet i solidaritet med Hamnarbetarförbundets medlemmar?
Saken blir inte bättre av att anslag i hamnen uppmanar hamnarbetare att gå över till Transport. I syfte att väcka tanken att kanske oddsen för fortsatt anställning stiger för den arbetare som är med i det fack som företaget valt att förhandla med. Ett rent fäaktigt beteende av en fackförening.
Kräver inflytande
– Våra unga medlemmar köper inte den svenska modellen som den visas upp här i hamnen. De är uppfödda i en demokrati och då ska de som jobbar ha inflytande, säger Peter Annerback.
I åratal har hamnarbetarna i Göteborg tvingats strida för acceptabla arbetstider och villkor. Det senaste är långt framskridna planer på utförsäljning av hamnverksamheten.
– De vill dra ner på arbetsstyrkan och göra oss mer livegna, säger Peter Annerback. Men sanningen är att vi är jävligt flexibla. Inga andra arbetsplatser har sådana arbetsscheman som vi har.
Bakom händelserna i Göteborgs hamn anar vi ett mycket smutsigt spel. I stadens ledning styr socialdemokratin. Hamnbolagets ordförande är Sven Hulterström, fd socialdemokratiskt statsråd. Sossestyrda Transport har alltid haft ett ont öga till Hamnarbetarförbundet.
Händelserna i Göteborgs hamn kan vara ett allvarligt försök att knäcka det demokratiskt styrda Hamnarbetarförbundet. Ett förbund som alltid försvarat arbetarrätten. Till glädje enbart för direktörer och profitörer i Svenskt Näringsliv.
LARS ROTHELIUS
Proletären nr 15, 2009
