Långsträckta sandstränder, välklippta golfbanor och vitputsade fasader på mångmiljonvillor. Välmåendet är påtagligt i den skånska kommunen Vellinge.
Men någonting stör den ordnade tillvaron. Malmö stad har genom privata Attendo Care hyrt ett vandrarhem i Hököpinge för att ordna ett transitboende för ensamkommande flyktingbarn. Det har fått vellingeborna, med moderatpolitiker i spetsen, att rasa.
”Detta är fullständigt oacceptabelt!” skriver Vellinges kommunalråd Lars-Ingvar Ljungman (M) i ett pressmeddelande.
Han lovar att Vellinge kommer att göra allt de kan ”för att stoppa denna cirkus”.
Lars-Ingvar Ljungman är inte bara kommunalråd. Han är dessutom förbundsordförande för Moderaterna i Skåne, ett av M:s starkaste län.
Många vellingebor instämmer i Lars-Ingvar Ljungmans utspel. De har flyttat till kommunen för att slippa ”sånt här”. I Vellinge vill man kunna röra sig mellan den vitglänsande båten, golfbanan och cocktailpartyt utan att behöva möta den verklighet som finns utanför överklasslivets bubbla.
Vellinge är en av landets rikaste kommuner. För andra året i rad utsåg tidningen Fokus Vellinge till årets näst bästa boendekommun 2009. Danderyd tog topplaceringen.
På Vellinges hemsida skryter kommunen om den ”unika naturen” och den ”välfungerande livsmiljön” för att sedan ställa frågan ”Vill du flytta hit?”.
Trettio flyktingbarn svarar ja på den frågan. Inte på grund av möjligheterna till golfspel, ridning eller fågelskådning, utan för att de inte har någon annanstans att ta vägen. Tills nu har de inkvarterats på hotell i Malmö.
Arbetarklassen utpekas ofta som särskilt inskränkt och främlingsfientlig. Nu ser vi välfriserade damer med rutiga sjalar ledigt ringlade runt halsen som säger att ”Det är bra att det inte är så många såna här…ja, invandrare alltså”. Men hittills har ingen kopplat samman de rasistiska uttalandena med klasstillhörighet.
Den moderata majoriteten i Vellinge har sagt nej till en flyktingförläggning sedan åtminstone 1985. Då skrev Sydsvenska dagbladet om frågan första gången.
Eller, det är inte helt sant. Vellinge har faktiskt öppnat upp för flyktingmottagning en gång. När Sovjet invaderade Litauen 1991 öppnade Vellinge sina portar på vid gavel. Kommunen försökte hyra olika kursgårdar för att ta emot flyktingströmmarna, som dock uteblev.
Sedan stängdes dörrarna igen, och så har de förblivit.
Uppenbarligen är väljarnas stöd för den här politiken starkt. Moderaternas dominans i kommunen är närmast total. I förra valet röstade över 67 procent på Lars-Ingvar Ljungman och hans vänner. 12 procent röstade på Socialdemokraterna och 0,76 procent på Vänsterpartiet.
Sverigedemokraterna fick bara drygt en procent i kommunvalet. Däremot röstade nästan fem procent av vellingeborna på dem i riksdagsvalet. Att Sverigedemokraterna är oerhört svaga i kommunvalet i Vellinge har sin naturliga förklaring: Sd behövs inte när Moderaterna gör deras jobb både bra och gärna.
I efterdyningarna av uppståndelsen i Vellinge reses nu krav på att kommunerna inte längre ska kunna välja om de vill ta emot asylsökande barn eller inte.
Idag är det bara 103 av landets 290 kommuner som har avtal med Migrationsverket. Över 500 barn väntar på att få någonstans att bo. Då är det inte rimligt att rika kommuner smiter undan. Kostnaderna måste fördelas mellan alla Sveriges kommuner.
LISA ENGSTRÖM
Proletären nr 47, 2009
