I höstbudgeten som presenterades i förra veckan föreslår regeringen en rad försämringar för de sjukskrivna, och framför allt för de långtidssjukskrivna. Efter tolv månaders sjukskrivning sänks sjukpenningen till 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Men inte nog med det. De sjukskrivna som har avtalsförsäkringar som kompenserar för inkomstbortfallet ska få sin sjukpenning sänkt med motsvarande belopp. Ingen ska kunna få mer än 75 procent av sin inkomst i sjukpenning, oavsett avtalsförsäkringar.
Stöld
Detta är naturligtvis ren stöld från regeringens sida. Arbetstagarna har avstått i lön för att istället få försäkringar mot inkomst-bortfall vid sjukdom. Premier som har betalats i åratal blir helt värdelösa för många arbetstagare med låga inkomster.
Höginkomsttagarna kan däremot fortfarande dra nytta av sina avtalsförsäkringar eftersom de nya reglerna gäller inkomst, utan beaktande av inkomsttaket. Den som har en inkomst på 30000 får efter tolv månaders sjukskrivning inte 75 procent av sin inkomst i sjukpenning, eftersom taket i sjukförsäkringen ligger på en månadsinkomst runt 25000. Sjukpenningen från Försäkringskassan blir maximalt 18900 kronor i månaden.
Tydlig klasspolitik
Men den som tjänar 30000 kronor i månaden och har en avtalsförsäkring mot inkomstbortfall kan alltså totalt ta ut 22500 kronor i månaden, trots regeringens nya regler. På så sätt skyddar regeringen i viss mån höginkomsttagarna när de genomför försämringar för de sjukskrivna. Klasspolitiken är som alltid övertydlig.
Regeringens stöld från de långtidssjukskrivna blir än mer anmärkningsvärd, eftersom man så sent som för några veckor sedan beslutade att låta skattereduktionen för hushållsnära tjänster gälla även de som har fått städtjänsten som anställningsförmån. Med de nya reglerna kan man få sitt hem städat på arbetsgivarens bekostnad, och sedan få en höjning av sin nettoinkomst för besväret.
Det enda argumentet regeringen förde fram för denna halsbrytande manöver var just att de som har hushållsnära tjänster som anställningsförmån har avstått lön för att få förmånen. Ett samband som är betydligt mer oklart än i fallet med avtalsförsäkringarna, där arbetstagarna uppenbart har avstått lön för att öka sin trygghet vid sjukdom. Pengar som högerregeringen nu lägger beslag på för att bekosta sina skattesänkningar för de rika.
Regeringens förändringar i sjukförsäkringssystemet är också ett angrepp på den svenska förhandlingsfriheten på arbetsmarknaden, som i alla fall moderaterna säger sig stödja. Staten blandar sig i gällande avtal genom att göra vissa avtalsförsäkringar meningslösa.
Jenny Tedjeza
Proletären nr 40, 2007
